bloggenjosse

Nu sitter jag här. Helt slut i huvudet verkligen. För trots att jag inte gick ut igår var det ändå full rulle till typ två då jag kom hem, sen satt jag uppe till tre för att SMÄLTA EUROVISONSONGCONTESTVINSTEN 2012.

Ja jösses! Man blir så proppad i huvudet av sådana händelser! Att man glömmer att man borde sova eftersom man dagen efter ska upp halv sju och puffa. Fast grejen är att jag inte hade så mycket sovtid ändå så det spelade ingen roll hur lite jag sov. Kul förresten att jag tänker helt tvärtom när jag ska upp, då är varje minut av sovtid guld värd!

Det gick bra ändå, jag bytte Danderyd mot Saltsjöbaden och Solsidan. Såg banne mig ut som djupaste Djursholm fast större. Väldigt fint i alla fall. Kom hem tio på morgonen, kunde inte riktigt sova av nån anledning så jag åt lax till frukost och gick runt som en zombie till tre då jag stapplade i säng, drömde ett virrvarr av konstiga drömmar och vaknade halv sex.

Så jag har inte gjort någonting. Mest försökt smälta att eurovision är över för den här gången, och det känns så TOMT.

Ska rita lite och uppehålla min tankespiral så den inte snurrar åt fel håll.

Ähehe tar tillbaka då. efter lite koll med mina so called rika päron så var tydligen lönen för april månad i vilken jag efter lite räknande bara jobbat ÅTTA dagar på. Vafan?! Vilken jävla krage kan jag ta tag i nu då? Har slitit sönder mina gamla.

Vatten och bröd my friend!

NEJ jag vägrar erkänna att jag är bonddräng!!!!! Bor ju fan i Danderyd!!!! Ska sno ur mina rika pärons fickor imorrn, de brukar ha sedlar som ligger och skräpar i dem.


MEN FÖRST SKA JAG RINGA LEDNINGEN OCH FRÅGA VAD FAN SOM ÄR FRÅGAN.

Detta går inte för sig!!!!! FAN vad sur jag är över min existensminimumlön!! Lägre än a-kassan! Ska fan sluta jobba och leva som en kung på a-kassa istället. Eller pung! HElvete!!

Nä va i helvete. Sitter här med världens sepelön från posten. Jag har fan jobbat precis som alla andra månader då jag fått femsiffriga belopp?! Vad i helvete??!!!

Vatten och bröd hela juni då. FAN vad sur jag är nu.

Pallade inte jobba imorrn, var tvungen. Fan när man skaffar ett riktigt jobb sen och måste jobba typ 47 veckor per år!!!

Ridsport har btw inte hört av sig angående min artikel som jag skickade in. Innebär det att den var
1) så bra att alla svimmade?
2) så dålig att vice versa?
3) så dålig att de skrev om den och försöker ignorera mig nu? 
 
Man kan gissa vidare hur länge som helst, men jag hoppas de bara glömt mig. Skickade i varje fall ett försynt mejl; "Hej, ville bara höra om artikeln kommit fram?". Hoppas dom svarar.

Iövermorgon är det lön! Tjoho. Fan vad jag ska shoppa då.

Skojade bara fuckheads, jag måste ju spara pengar. Får försöka hänga på mig ett par pärlörhängen och classa runt mig ändå. Eller bara glassa. Känns ju likt mig. Frossa i glass osv. HEjdå.

Tippade att

Island
Grekland
Lettland
Albanien
Rumänien
Schweiz
Cypern
Danmark
Ryssland
Irland

skulle gå vidare, och det var bara 2 fel, alltså Schweiz och Lettland (som byttes mot Ungern och Moldavien). Woho! Kanske ska starta en ny addiction och börja spela!

Synd att Finland inte gick vidare, nu har Cypern mitt fulla stöd. Förutom Sverige förstås. Jävlar anamma, heja torsdag!!

jag har rätt många cravings/laster eller hur man vill uttrycka det. Choklad, oboy, torkad mango, lammkött, alkohol (oj det där var inte pk. Jag skojade bara. Nä jag ba skoja. Näjabaskoja) osv osv osv.

men nu när jag var i Mörby kom jag på en till satans last jag har. Nagellack! Har banne mig blivit med tre nya nagellack sen jag räknade dem sist, så nu är de 53 stycken. Eller, idag 54.

Innan jag åkte till Mörby kollade jag banksaldot. Väldigt knapert nusåhär innan löning, men en hunka hade jag kvar. Har lite till på mitt ena sparkonto jag kan ta av innan det blir nudlar men man vill ju inte ta där i onödan. Av denna hundralapp blev jag glad. Jag hade råd med en påse torkad mango! Till och med två, men då skulle det bara vara 90 öre kvar på kontot och ifall det hände något oväntat på vägen vill man ju gärna ha pengar över. Tex om man går förbi en nagellackshylla.

Först gick jag med svansen mellan benen till bibblan. Mina böcker var återigen försenade och jag hade redan en avgift som jag lyckats skjuta på på 80kr. Flickan bakom disken såg inte ut att ha alla hästar i hagen när hon lite förvirrat tittade på mig och sa "oj det är spärrat. Vill du betala senare?"
"senare tack!" skyndade jag mig att säga, "hur mycket är det?"

Tydligen hade bibblan inte mottagit min återlämning av böckerna väl (förbövlen, det är väl bara böckerna de vill ha?) och plussat på en tjuga på min 80krsskuld så nu var det hundra kronor. Nej hundra kronor var alldeles för mycket, det hade jag inte för tillfället så jag kunde lättad gå därifrån och påminna mig själv att nästa gång jag lånar böcker är när jag är rik.

Däremot var hundra kronor inte för mycket att köpa ett classy nagellack för, så jag strollade in på Lindex med extrapris på ett nagellack (nämner inte vid namn så länge jag inte får betalt för det, hmpf!) och kom ut med ett rosa.

Så nu är de 54 lack i lådan. Och med tanke på mitt dregglande vid nagellackshyllan lär det bli fler efter löning.

Phu så har fått över alla bilder till datorn, texten känns klar fast den suger och nu ska jag bara välja 2-3 bilder till rakning!

Här är en tex




Fast först puffskjuts!!

Btw är jag typ kär i Justin Bieber. Shame on me. I alla fall när han sjunger. Hehehehehe. Lammkött.

Ja jag skäms jättemycket över det.

Då var mitt frilansande över för den här gången! Satan vad skönt. Och vad trött jag var idag. Kämpade på ändå och jag tror jag var rätt bra! Fast när jag skummade igenom några bilder nu på datorn ville jag bara skjuta mig själv. Alla är jättefula. Och dom ska publiceras i Ridsport (hästvärldens svar på DN o SvD!!) under MITT namn!! Jag kan ju fota bara jag vill!! Åh typiskt.

Nu fattas bara artikeln också. Började lite på den påväg hem. Ska skriva in det jag kom på på datorn så kanske flowet dyker upp men helst av allt vill jag bara skjuta på det tills imorrn vilket är ett stort varningstecken som borde göra att jag fort som sjutton tar tag i texten NU om jag ska hinna med deadline på tisdag.

I vilket fall, imorse stod jag och funderade på hur en reporter klär sig. Det var sepevarmt redan vid nio på morgonen så jag förstod att med jeans kommer jag inte långt. Så jag tog en kjol (som var behaglig längd till knäna ungefär), ett linne och en lång kofta till. Och pärlörhängen! Var kanske inte den bästa, men i alla fall den mest classy reporter jag sett.


Classy du sa, classy jag var!

Varför känns det som att jag hade sån sabla järnkoll förra året? Varför känns det som att jag var mycket mer förberedd, nu känner jag mig helt lost. Vet inte ens vilken klass ridsport vill att jag ska bevaka, antar att det är samma som förra gången eftersom referatet är rätt kort så jag får ändå inte plats med så mycket annat men vafan.

Kommer bli så skönt när det är klart. Phu. Hjälp mig.

Den här veckan har varit lite upp och ner med posten. I onsdags var det reklam för på torsdagen flög jesus till himlen så alla var lediga då, även brevbärare, men reklam kan man ju inte skippa! Så reklam på onsdag. Jag fick blackan (blackeberg) igen, den rundan med en gata plus en liten knorrgata. Man kan köra den rätt snabbt faktiskt så det var ju helt okej även om det är bara portar förutom lite radhus.

Men på kontoret hade ingen plockat ner posten så jag fick ägna en timme åt det, sen var jag ute vid två och då hade jag tre timmar kvar av ordinarie tid att försöka bli klar. I reklambunten var det sverigehäftet som gärna ville åka ut hela tiden, så efter två portar och massa svärande hatade jag den där glada tjejen på framsidan som åt jordgubbar och såg osnuten ut.

Sen måste man fylla på post eftersom man inte får med sig allt ut från början, så när jag hade delat ut allt jag hade i väskan kollade jag buntlådan. Tom. Jaha.. Kollade nästa försäkerhetsskull, tom. Så vad skulle jag göra? Jag hade reklam men ingen post. Jag satte mig ner och väntade. Strax kom en postbil och lassade ut reklam till mig. Men ingen post. För den hade han inte med sig av nån anledning! "Oj, ring kontoret och kolla om de har den där". På kontoret hade dom inte ens plockat ner resten av min post. Så jag satt och väntade.

Sen kom det lite kunder/boende i området som gärna ville ösa ur sina bekymmer och besvär om posten över mig, så jag fick sitta där och ta emot. En tjej som behövde nya linser hade beställt ett packet två veckor tidigare som fortfarande inte kommit fram, och då var det extra bråttom att hon fick paketet senast fem på eftermiddagen eftersom hon skulle på dejt. Jag ringde runt till postensnubbar som oftast inte svarade, jag pratade med kunderna och jag flätade en krans av maskrosor. Jag väntade. Det gick en timma. Det var kallt. Det gick två timmar. Jag frös. Och äntligen, halv fem kom postbilen och lassade ur post till mig.

Fyfan vad jag sprang resten av rundan. Jag var helt klar halv nio och utmattad.

Igår körde jag samma runda, utan reklam och med all post på cykeln. Sprang först så svetten lackade bokstavligt talat, men sen slog jag av på takten då klockan var typ tre och jag hade gjort mer än halva rundan. I slutet såsade jag utav bara helvete eftersom jag var så tidig hehe. Sen cyklade jag långsamt tillbaka till kontoret och stämplade ut mig fem prick. Älskar såna dagar.


Gjorde en krans sen till freddie




Fan vad oklar text. Hoppas jag är bättre i huvudet imorrn!!

Åhh jag är så jobbig!! Eftersom jag ska vara reporter imorrn måste jag kolla upp fakta, lägga mig tidigt osv. Vissa gånger känner jag "amen det är ingen big deal, jag har gjort detta förut det är hur lätt som helst" medan jag andra gånger helst vill sjukanmäla mig på nåt sätt.

Men jag måste kämpa bort latheten, lära mig att ta tag i saker och sluta fly från allt! Det kan man inte göra!

Är lite rädd att jag kommer koppla bort så att jag inte är nervös alls (för man blir bättre om man är nervös) och inte lägger ner energi på det. Fan.

Det ska gå bra imorrn!! Jag ska bara intervjua vinnare, fota, intervjua arrangörer, domare och sen rafsa ihop nån text om det. Kom igen! Jag lägger ner alldeles för mycket energi på att oroa mig. Fan vad trött jag är.

Phu. Åh. Jag såg precis på en dokumentärserie på svtplay om en gymnasieklass som gick ut -92 på Gångsätra gymnasium på Lidingö. Filmteamet har följt klassen nu i tjugo år, och man har sänt en del var femte år där man följt upp ett par av eleverna efter studenten.

Så sjukt!

Jag älskar såna här framtidsvisioner och strävan efter att uppnå någonting för att sen se tillbaka på sina gamla önskedrömmar och galna ambitioner. Vissa vill bli miljardärer, kändisar, ha ett bra jobb eller jobba med de man drömmer om eller resa jorden runt medan vissa nöjer sig med att få leva ett jordat liv med tydliga rutiner. 

Själv tycker jag det är lite skrämmande att tänka på framtiden. Hur många gånger har jag inte fått frågan om vad jag vill bli, vad ska jag ta mig till och vad tänker jag plugga? 

Man måste ju åstadkomma någonting av sin tid här på jorden.

I vilket fall, råkade se dokumentären i fel ordning hehe. Andra delen var filmad 2002, alltså med en tioårstillbakablick. Då hade klassen även återträff med de som kunde ses, vissa hade ju flyttat utomlands. Och en hade dött. Vad tragiskt! Man fick se en intervju med honom 1997(när den första delen gjordes) och även filmklipp när han stod där på skolgården 1992 viftandes med studenthatten och vrålandes att världen var hans. Under intervjun siade han om sig själv fem år senare, han pluggade för tillfället i england och skulle kanske tillbaka till Sverige för att jobba i familjens egna etablerade företag. Två år senare hade han gått bort i cancer. 

En annan tjej hade bestämt sig för att absolut inte plugga vidare utan skulle jobba ett år i usa, men tio år senare var hon kvar. Hon hade hankat sig fram som mångsysslare (typ fe på barnkalas, magdansös, strippa osv osv) men ville helst satsa på musiken. Tycker ändå det var coolt att lämna Sverige sådär för USA och sen stanna där (hon hade gift sig med en hemlös men sen skiljt sig, är det så man gör för att få uppehållstillstånd?).

Nu var det ju bara två år sen jag tog studenten (ändå! Två år sen liksom) men jag har inte blivit så mycket klokare. I dokumentären säger många att de hört många som önskar eller att de själva önskar att de väntat med att plugga och rest mer. Det känns som det var ett bra beslut av mig ändå, att resa innan jag börjar plugga. Jag vet ju ändå inte vad jag vill bli.

Och jag har ändå provat på rätt mycket. Det senaste åren har jag varit: skådespelerska (när jag var tio men det borde räknas eftersom det var på stadsteatern), stalljobbare (heter det så?), dagisfröken, lärare, brevbärare, lagerpersonal, lastbilschaufför, samplingsutdelare, frilansande journalist, klädbutikspersonal, cafébiträde, sorterare på företag.... Och ändå kan jag inte bestämma mig vad jag vill bli. Eller egentligen ens vad det lutar åt!

Jag vill mest bara resa och upptäcka världen, det jag inte hann upptäcka på förra rundan. Men det är klart man blir stressad när man träffar tanter med stabila jobb som de säkert älskar och trivs utmärkt med, som håller på och tjatar; "Jaha och vad ska du bli då? Nähä pluggar du inte? Jaha ska du resa? Men du, finns det INGENTING du vill plugga med just nu då? Det är bra att börja nu! Det är jättekul att plugga, blablablaa".

För mig är framtiden som en tjock ridå av dimma, man kan inte urskilja några konturer av vad som väntar förrän man kommit riktigt nära. Och då blir man lite, "jaha är det detta som väntar?". Jag känner att jag skulle vilja ta tag i min situation själv också och påverka vad jag vill göra.

Om jag bara visste vad jag ville.

Vem vet vart jag slutar? Jag kan ju lika gärna vara död i cancer om två år som att jag kan bo i USA om två år och hanka mig fram på jobb jag hittar i letandet efter lyckan.

Kanske jag skulle somna på en bänk i San Fransisco och stanna där?