bloggenjosse

imorgon är en annan dag

Kategori: Allmänt

imorgon ska jag fan inte backa ur längre. Då kör vi. Stenhårt. Jag kan inte skylla på något längre. Inga bortförklaringar hjälper. Jag kan jag vill jag ska. Hickus hockus hare. eller vad fan det kan heta på latin.


Haha, taggad till tusen. Jag och min häst Frasse i fredags. Han gillar inte mig så mycket, men det får väl vara så.

och gäst ikväll är jesus han har kickat heroin

Kategori: Fotografier

Jag har sagt det förr men jag säger det igen, Socker av Kent är en av de bästa låtarna jag vet. Definitivt Kents bästa låt. När jag hör den förvandlas jag med ens till ett tolvårigt emobarn som bara vill sitta i ett mörkt rum och skära sig, eller rita bilder på sorgsna ögon med långa ögonfransar. Eller sitta i baksätet på en bil och se vintergranar susa förbi en mörk vinternatt.

Jag älskar allt från trummorna till gitarriffet, texten, sången, det sorgsna pianoklinket i slutet.. allt!

Annars har jag hållit på med bildredigering, igår var jag ute och söp skallen av mig, ungefär. Det gick bra tills jag blev full vilket jag var 89% av kvällen. Och eftersom jag välte ut en öl i en tjejs pommesfrites-tallrik på Dovas vågade jag inte sjunga karaoke (med risk för att få öldoppade pommes slängda på mig), så det gick ju åt helvete det med. Försökte vid Mariatorget hoppa över ett räcke som var typ 30cm högt, problemet var att jag lyfte på fötterna ungefär 20cm över marken. Och eftersom jag dundrade i rätt hög fart föll jag som en fura på marken. Haha. Jag kände INGENTING, min kropp var helt bortdomnad. Sen på Babasonic träffade jag en nya-zeeländare, sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer förutom att jag lite sluddrande försökte pruta en taxiresa hem, och att jag något senare kaskadspydde nånstans (vid ett hus? En lyktstolpe? I min halsduk?).

Kort review, mm!



Fotade när det var frost på rosen

sista tandläkarbesööket

Kategori: Allmänt

Nej, inte ever alltså. Det vore ju för roligt annars. Idag var sista besöket på Karolinska. Där jag fixat med tandregleringar, utdragningar av tänder och annat skit jag helst inte vill minnas.

Idag åkte ´jag och pappa dit för en sista koll alltså, vi kom fem minuter sent men det gjorde absolut ingenting eftersom dom var försenade med en halvtimma (det tar sig, förra gången väntade vi 40 min) så jag satt och sov medan alla i väntrummet kollade på mig. Det plejset är också till för alla som har gomspalt typ jag (eller heter det Pierre Robins syndrom?), har inte riktig koll på vad det egentligen är men på de flesta blir det att läppen blir sepe. Så fick inte jag lyckligtvis, så jag kunde inte förlika mig med alla barnstackare i väntrummet med konstiga överläppar utan jag kände mig jättenormal och obekväm av att sitta bland miffon.

Nej men så jag skriver. Jag menar förstås inte det där. Jag är ju själv ett miffo. Åh, så fel man kan ta!

Nu fortsätter jag! Hrm.

Tillslut fick vi komma in till tandis, och där fick jag först röntgas (på en annan avdelning då) i en såndär 70-tals apparat som gnisslar och är hur åbäkig som helst. Jag tänkte lite på det när jag blev fotad i alla möjliga positioner och vinklar. Alltså, så viktigt kan det ju inte vara att man får bilderna på det viset. Det är nog bara för att tandläkarna i slutet av varje månad ska välja fulaste bilden på fulaste barnet som de sitter och skrattar åt på personalfikat. Tandsköterskan som levererat bästa bilden får tårta. Jag menar, det är ju hur förnedrande som helst med de där röntgenbilderna! Först ska man bita i en pinne och stirra rakt fram, sedan ska man ha två grejer i örat och en pinne som trycker mellan pannan och näsroten (fick faktiskt ett jack där för hon tryckte den jättehårt :/) och allt detta medan tandsköterskan kväver fnissattacker. Och funderar ut hur hon ska fixa nästa fula bild.

"Jag vet!" tänker hon, "jag låter flickebarnet ha två plastgrejer i vardera kind, som ungen själv måste hålla i och dra isär kinderna! Man ser hur ful som helst ut då!" Men en sån bild hade jag redan tagit såg hon på datorn sedan ("attans, Pär hann före!") så därför placerade hon mig på en pall framför en svart vägg (fotoväggen, många förnedrande bilder har säkert tagits där).
"Så, sätt denna platta pinne i munnen" (tänk er en hund som håller ett ben i munnen) sa hon medan hon hade svårt att dölja sin entusiasm. "Och titta uppåt! Kolla i kors! Och tänk att du är svampbob! Mer svampbob!" Typ. Som en sista slutkläm på hela härligheten skulle jag ta avtryck. Det är väl höjden av äcklighet och förnedring. Man ligger ner, får en sked med superäcklig GUL sörja som man har i munnen hur länge som helst innan den stelnat, därefter bänder sköterskan ut den och med ett PLOPP! hoppar den ut och man har gula tänder och äcklig smak i munnen. Ofta "råkar" tandis smeta ut lite sörja runt munnen (och langar fram digitalkameran).

Sedan pratade vi om min käke. Ni vet sedan cykelolyckan -08. Jag låtsades att jag hade känningar etc fortfarande (försäkringen måste ha intyg från läkare) och tandis tittade sorgset på mig och förklarade att jag var orolig för att det inte såg bra ut och att jag borde söka tid hos kirurgen som kunde intala mig att jag VAR okej i munnen. Att jag säkert upplevt olyckan som lite obehaglig. Hm. Tänker tillbaka på olyckan -08.

Jag som flyger över cykelstyret, marken som rusar mot mig. Hakan som tar mot marken och en hög smäll som ekar i mitt huvud flera dagar efteråt. Blod som strömmar från hakan och denna krasande känsla i vänstersidan av käken. Hur vänsterkäkdel liksom hoppat ur led, framför ledkulan. Hur jag på röntgen ser lösa benbitar upp i hjärnan, två frakturer på käkleden, hela käken som förskjutits upp mot hjärnan på vänstersida (den var 1 cm från att gå igenom hjärnan och då hade jag dött). Jo, nog var den olyckan lite obehaglig.

Så för att lite fira att jag är avklarad på Karolinska (får man hoppas) så ska jag visa lite bilder på mig och mina tänder! Enjoy eller beware kanske jag ska säga;


2008. Tänder åt alla håll! Usch!


Åh. Dagen när jag tog bort tandställningen. Väldigt osmickrande bild. Men så är den råa sanningen. Osmickrande och osminkad.


Lycklig tjej utan tandställning. Fast jag har fortfarande fantomenkänningar av spända tandställningar :s

så var det med det

Kategori: Allmänt

bedrövligt, eller varför inte uselt. Så skulle man kunna beskriva min arbetsintervju idag på Espresso House. Jag matchade inte typ alla fel som man inte får göra på intervjuer.

Ja jag kom sent.

Men det var bara för att jag stod och posade framför spegeln att klockan PLÖTSLIGT var halv fyra och jag var tvungen att skynda iväg. Hade kollat upp typ vart kungsgatan 73 låg, och vadå kungsgatan är ju mitt i stan så den hittar man till. Därför hoppade jag av på Östermalmstorg. Fel av mig! Där börjar nr 2 på Kungsgatan. Med 14 minuter tillgodo knatade jag gatan upp, kryssade förbi pensionärer och sengångare innan jag kom till hötorget. Där var det typ nr 40. Snablar! Svor jag för mig själv och pinnade vidare. Det värsta var att 73 är ju ojämnt nummer, och den ojämna sidan låg flera nummer efter den jämna. Så när jag kom fram till Kungsbron slutade Kungsgatan med Kungsgatan 74 på ena sidan och SEXTIOFEM på andra.

Klockan var fem över fyra, och jag panikringde mamma. Som råkade befinna sig vid Centralen och plockade upp mig. Jag dubbelkollar kalendern. Naturligtvis ska jag vara på 37 och inte 73. Vad är det med mig och siffror??

Sju trappor senare står jag utanför huvudkontoret, och jag presenterar mig flåsande för receptionisten. Därefter stövlar jag in i konferensrummet där alla sökande plus intervjuaren sitter (det var en gruppintervju).
"Här är jag!"halvt vrålar jag, innan jag kommer på att alla kanske inte känner igen mig. "Josefine alltså!"

Senare får jag sitta och återfå normal andning medan man i tur och ordning ska gå igenom olika frågor och alltså bli intervjuad. Tyvärr kunde jag inte sitta och skratta lite nervöst åt de andras taffliga skämt utan var tvungen att kolla snett på personen. Det var en kille (man då) där som var trettiotvå (32! och söker som barista!! med fem kids på halsen! Är inte barista typ extrajobb för slöa studenter som mig?) och han passade på att spela på sin "naturliga" mans-charm. Stack in något skämt mellan de andras intervjuer, artikulerade så man inte skulle missa det och när de andra gällt skrattade lutade han sig bakåt i stolen, sträckte lite på sig och för ett ögonblick trodde jag han skulle börja nypa sig i bröstvårtorna.

Jag gick i huvudet igenom vad min jobberfarenhet egentligen bestod av. Det misslyckade provjobbet på panini avstod jag från att nämna. Därför tryckte jag på min erfarenhet att mocka bajs, jag menar jobba i stall. "Ja, jag tar ju hand om barn, ger massa service och så!" Sen fick jag inga följdfrågor eller något, bara envis tystnad mellan frågorna när jag markerat att jag var klar med ett falskt "mm! Så var det med det!"

Så, jag tror inte att jag får jobbet. Eller ja vi får väl se. Dom kanske behöver någon med hästbajserfarenhet.

Förresten var Freddie euforisk över sin spindelbild. Hade inte hjärta att slänga tidningen. Tack som fan KP.

expliquez-vous!

Kategori: Allmänt

Nänu! Hämtade nyss in posten, och det första jag får se på KP's (Freddie prenumererar) baksida (som ligger överst i brevlådan) är en stor fet spindel!!!! Alltså bild. Annars hade jag svimmat. Men i alla fall. Hur bövlen? Varför? Varför vill KP jävlas med alla med spindelfobi? Som om det inte vore nog stod det i tidningen : "sid 53, bus med spindel! Busa med någon inför halloween! Klipp ut den stora feta äckliga spindeln" typ så. dom uppmuntrar här alltså Freddie att pranka med mig så jag får hjärtklappning. Dom vill att jag ska gå runt i ständig rädsla. Fyfan KP säger jag bara, fyfan.

helgen

Kategori: Allmänt

gud har varit så trött under helgen! Nu har jag blivit typ sjuk också. I lördags var jag i stallet i 16 timmar, jobbade 6-12, red 12-13, spökkväll som vi fixade med från 15-22. Sen åkte jag hem, sov direkt, vaknade 6, jobbade 7-12, var funktionär under en dressyrklass och tävlade sedan. Och när man kommer hem och är typ rätt glad över att det gick bättre än man trott även fast det inte var bra om man jämför med de andra så börjar päronen vråla direkt över saker man inte hunnit göra för att det varit fullt upp hela helgen. Och så säger mamma att jag inte gör något utan bara sitter vid datan. Eeh?

well well nu ska jag äta frukost.

Idag är det intervju på espresso house! Och min kära kör!

elskar snö

Kategori: Fotografier

åå vad mysigt att det snöar! fast det vore bra om det försvann också ett tag och bara blir lerigt, behöver lite novemberbilder på hästarna i hagen (utan snö helst, tänkte mest dimmigt och lerigt).


Fotade denna ponny förra vintern!

come along now, come along with me

Kategori: Allmänt

Igår var jag ute med camilla och Malte. Först shotade jag vin på dovas (fyra glas på tio min kanske) sen slaktade jag Dont stop me now på karaoken, åkte till söder, raggade på Titiyo (vrålade come along now i hennes öra och var så stolt över att jag 1)kom ihåg texten och 2) tyckte jag sjöng jäävligt bra) och 30+are, spillde ut öl, snodde dricka, spred falska rykten, hittade inte nästa ställe och åkte hem. Nu har jag sovit lite av och till på morgonen men är fortfarande snurrig. Ingen bil för mig idag alltså.

Ska till Frasse nu och powertahandomminhäst! Frågan är om man kan ta med cykeln på Roslagsbanan?

resumé: förra helgen

Kategori: Allmänt

I lördags var jag och Sarah på chokladutställningen (3e året i rad!) på nordiska. Underbart! Sedan undervisade hon mig i kamerakunskap medan vi åkte till nästa kusin (sanna) på kalas.

I söndags jobbade jag, var sjukt trött och sa hejdå till Alexandra och Jessica (fast vi sa mer hejdå i förrgår) som åkte imorse på nya äventyr! Är så avis!




"Kontoret del 1" som vi gjorde 2008. Manuset var bättre än slutprodukten (som inte blev klar..)

kort

Kategori: Allmänt

När jag kommer hem idag från allt jag ska göra tänkte jag lägga upp filmer från kontoret, samt nya noveller. I know u wanna read it!!

nu ska jag fortsätta stressa

Ska strax sova

Kategori: Allmänt

Hm. Vad tänkte jag skriva nu? Vet inte. Idag har jag fotat Alexandra med syskon, ridit, varit på Chokladfestival med Sarah, kusinkalas hos Sanna och är nu jättesupertrött. Ska upp 6 imorrn, lyckat...nej

Fan vad tråkig jag är!!! Läs mina inlägg från typ 2008-2009, då var jag lite kul ändå

Novell

Kategori: Allmänt

Hahah hahaha hahah. Det här är ju underbart. Den här novellen skrev jag med min kusin Sarah våren 2008 när vi var hos farmor. Enjoy:

                        Du. Jag. Och Mor din.

Så var vi nu igen på det skröpliga bordet. Ingen hade kunnat ana att vi åter igen skulle träffas mellan filen och ostens syrliga stank. Det var när jag såg ärret på din kind som jag kippade efter andan. Nej. Det kunde väl ändå inte vara sant.
- Du har vart i bråk, viskade jag fram. Jag kände hur tårarna ilsket ville tränga fram ur min ögonvrå och avslöja mina inre tankar. Tankar som jag inte ville avslöja för dig. Inte än.

Min magkänsla hade varit fel, jag trodde nämligen att du skulle bättra dig efter påsk. Då åt vi ägg tillsammans och delade samma sked. Du knackade skalet med våld och med mina spretiga fingrar lirkade jag av skalet och lade det på den blommiga assietten. Din mor hatade den. Jag älskade den.

Vi kom aldrig riktigt överens, hon och jag. Frågan är vem av oss som hyste mest hat mot varandra. Var det fläcken som var så felplacerad på hennes haka som gjorde mig irriterad och fick mig att tappa besinningen? Var det hennes ständiga rosa sjalar som med strypande tag var lindade runt hennes skrynkliga hals?
- Jag kan förklara allt!
Fredrik drog mig i armen förgäves. Jag vände min blick och när jag åter såg på honom gav jag honom en kraftig örfil. Visste mycket väl vem han varit i bråk med.

- Min älskling, jag vet att du gillar att spela fia. Men när du slår vad om karameller kan det gå utför.
Du log, men ögonen besvarade inte leendet på läpparna.
- För faan du kan väl åtminstone svara som vanligt folk?
Du tog upp synålen.
- Vart var jag någonstans...sa du långsamt medan du trädde tillbaka den falnade tråden som slingrade sig längs din arm. Jag svarade inte.

- Mor, vrålade du ut i intet. Mor, när du inte är här behöver jag dig som mest, mor vart är du. Kom och befria mig från mitt samvetes plåga som bränner mig likt solen på en blå himmel!
- Dags att fara, sa jag med en blick som tydde på tvivel och förakt. Vi måste diskutera ditt fiaberoende, du och jag.
Du bleknade. Jag log inombords. Jag vet ju hur mycket du tycker om fia med knuff. Men på den här punkten var jag hård. Skulle karamellförsvinnandet få ett slut var det nu, nu eller aldrig. Som förra året när vi var på älgjakt. Jag fick massor med blåbär, men sköt ingen älg. Och lika glad var jag. Men med dig är det annorlunda. Du är som en ängel som behöver plåster, osäker och förvirrad.

- Mitt plåster, viskade jag sorgset ut i mörkret. Lågan var utbrunnen, askan förkolnad. Kvar fanns jag. Med blåbär.

skojade bara

Kategori: Allmänt

haha. Nej. Jag känner mig inte alls snygg idag. Jag ser lika cp ut som vanligt. Men vad gör väl det, när man ialla fall är hel (nästan) och ren (nästan)?

bara hälften kvar!!

Kategori: Allmänt

YES! Jag ljög rätt på testet!!!!! Får komma på intervju för espresso house på mån 25!!!! omgomgomgomgogmomgogmomg damp psykbryt!

Så. Då måste jag vara precis så töntigt utåtriktad och social jag ljugit ihop att jag är. Det handlar om en fuckin timme. Bit ihop.

En sak till, har tandläkartid 15:00. Kanske jag kan avboka den? För det känns lite tight med en de där tiderna, om intervjun börjar 16. Man måste ju komma i tid till en intervju lixx!

Kan också uppdatera er om att jag var ute igår och mår illa idag. Jag sov hos Camillas Simon på en madrass i Sumpan, och sen skulle jag ta mig hem. Trots mitt dagen-efter-smink plus outfit kände jag mig rätt snygg! Händer inte ofta! Jag har vart i Sumpan tre gånger totalt så jag frågade några på gatan om Sundbybergs C.
"Jamen det är ju där" sa dom och pekade på Pressbyrån bredvid. Jag var hemma en och en halv timma senare. Nu ska jag till stallet och så!

espresso house

Kategori: Allmänt

Fick nyss besvara ett till test från Espresso House. Så därför försökte jag svara annorlunda än förra gången, eftersom då var svaren tydligen fel. Så nu jävlar!

Annars har jag sett på sverige-holland som gick åt helvete förstås. Haha. 4-1. Eller vad står det? Gah, pinsamt bara.

Jessica i telefån

Kategori: Allmänt

har pratat med Jessi i typ en o en halv timma nu! Fem minuter bestod av viktiga saker medan resten var blabla :p UNderbart! Hon åker utomlands om en vecka, och kommer hem i juni. Kommer sakna dig mycket!!! När du kommer hem igen ska vi köra American Pie på nån bar så väggarna bågnar. Oo så härligt.


Haha söta Jessica och jättefulla (+fula) jag före eller efter American pie i onsdags... <3 (snodde från fb)

bloggenjosse goes seriös blogg

Kategori: Allmänt

Fick lust att göra min blogg mer seriös! Därför gör jag såhär: 

- Ny header, fixar imorrn
- Ny kategori: Fotografier
- Mer bilder
- Mer svåra filosofiska dikter som ingen utom jag (knappt) egentligen förstår

Hehe det sista skippar jag, tänker inte gå all in. Men mer foton jag fotat! Alla ligger ju bara och skräpar. Plus att jag tycker det är så kul att jobba med photoshop.

Så alla saker fixar jag imorrn, eftersom jag nu ska sova. Upp om sex timmar, jobb häpp häpp (till tolv)! Sedan är det brunch för Marcus som fyllde myndig ålder enligt amerikanarna i onsdags. Sen ska jag fixa mitt liv, kinda.

Gonatt!

John Lennon

Kategori: Allmänt

ibland brukar jag söka på youtube på nyhetsprogram som rapporterar om kändisar som dött, exempelvis newsflashar när Freddie Mercury just dött, John Lennon, Marilyn Monroe eller vemsomhelst. Jag tycker inte det är kul på det viset, eller att jag på något sätt gottar mig i deras död, jag bara återupplever historiska händelser (som jag missat) och oftast har jag någon slags sorgestund då där jag sitter och är ledsen för att deras liv fick ett så tragiskt slut. Jag är lite konstig jag vet.

Idag 9 oktober skulle John Lennon fyllt 70 år. Är det inte helt otroligt. Oflyt som jag har levde jag inte då han levde så för mig är han någon slags upphöjd musikgud som det känns otroligt att han knappt existerat. Jag menar, en sådan person är väl inte ens mänsklig som kan skapa sådan musik?? Det är ofta därför som jag förbannar mitt livsöde att ha fötts 91 istället för t ex -55. Förstå vilken musikera jag kunnat upplevt. Vet inte om mina päron förstår hur lyckligt lottade dom är.

Att sådana musikgenier dör så tidigt gör också det hela ännu mer tragiskt. Jimi Hendrix, Janis Joplin, Freddie Mercury, John Lennon. Ingen av dom ville kallas superstjärnor. De ville bara skapa musik, de levde för musiken. Finns det några sådana personer idag?? Och speciellt en sådan person som kämpade för fred och rättvisa, som var så full av bra idéer och skrev sån underbar musik som just John Lennon. Varför, varför, varför lät Gud honom vandra helt oskyddad utanför sitt hus i New York precis då det störda mongot Mark Chapman flanerar förbi och skjuter ner honom. Varför kunde inte John blivit uppehållen ett tag där han kom från och på så vis undvikit att blivit mördad?

Men sådant får mig också att fundera. Om han nu inte skulle blivit mördad. Och levt än idag. Hur skulle det vara då? Självklart skulle hela musikhistorien vara förändrad. Lennon kanske skulle fått in ytterligare en legendarisk klassiker som Imagine, eller gjort något som ändrat på vårt levnadssätt för alltid. Och hur skulle han leva idag? Skulle han bo undangömd på nån ö med Yoko och måla tavlor och komponera musik (för det skulle han nog inte kunna vara utan)?. Eller skulle han delta i massa tv-program typ Så ska det låta eller ställa upp på hemma-hos-reportage i Hello! för att få upp sin falnande musikstjärna? Skriva låtar till Lady Gaga och Justin Bieber? Skulle han överhuvudtaget kunna anpassa sig till den musik vi har idag?

Kanske är det ödet som styr, att det var meningen såhär. Det blir ju aldrig någon ny Beatles-era, för inget varar förevigt. Det blir aldrig något nytt 60-eller 80-tal, hur mycket korta kjolar eller neonfärger vi klär oss i och hur retronostalgiska vi än blir. Det är därför man måste våga se framåt, gå vidare och släppa sorgen och den stora längtan till det förflutna, och bara tillåta sig bli nostalgisk och drömma sig bort korta stunder. Se glädje i att John Lennon överhuvudtaget fick leva så länge att han hann göra den stora musikskatt han gjorde (om man ska se det ur ett egoistiskt perspektiv) och att han inte råkade bli överkörd av skolbussen som 13-åring. Det vi inte vet kommer vi aldrig få veta, och hur nyfikna vi än är kanske det ändå blir bäst så.

När jag såg på BBC's announcement över John Lennons död blev jag ledsen. Och nostalgisk (hur??). Visst är det orättvist att han inte fick leva längre än till den 8 december 1980. Att han mördades mitt i livets höjdpunkt. Men det är sådant man måste på något sätt acceptera, och en dag som denna, den 9 oktober 2010 istället glädjas över minnet åt en av de största musiker som någonsin levat. Och att vi fick uppleva hans musik. Det är jag tacksam över. 

Happy Birthday, John Lennon.

does your mother know?

Kategori: Allmänt

var ute i onsdags... och kom hem fem. Därför sov jag igår från åtta till halv tio idag. Fett skönt! Haha, mamma frågade mig typ förra veckan, "när ska du få en pojkvän då?" lite sådär pillemariskt. Hon skulle bara veta... Inte för att jag haft någon så men jag är typ ändå trött på killar. Blö. Palla. Specieellt efter i onsdags! Så är det.

Imorrn ska jag upp kvart över sex eller så, så jag borde sova nu eftersom vi ska höa&släppa hästarna på Täljö. har inte sett min häst sen i tisdags!! Men får inte jag se south park nu så dööör jag, därför ska jag göra så nu. Oavsett om mamma tjatar på att jag måste sova. Rebell eller vad??

just sayin'

Kategori: Allmänt

Fan asså vad besviken jag är över idag!! Att man är så nervös.  Men det var faktiskt mitt första "uppträdande". Jag har aldrig sjungit i en så "professionell" situation, enda gången var i nian och då var man tvungen att sjunga för musikläraren! När jag var 10 sjöng jag asdåligt och när jag var 14-15 kom jag på att man kan träna för att rösten skulle låta bra, eller jag kom snarare på min egen röst. Hehe! Som en bebis som upptäcker att den har armar att röra på etc. Och då började jag träna. Själv. Utan sångpedagog. Så jag är inte van vid att sjunga inför folk. Bara när jag är full (no limits där) och när jag kör singstar med kompisar (fast då sjunger jag mest för att vinna).

Gah vad jag bölar. Eller klagar snarare för jag är inte ledsen mest besviken... Det lägger sig nog till imorrn och jag har lärt mig att man får vara sur i ett par dagar, men inte längre för sedan ska man banne mig satsa framåt! Jag ska öva upp min röst så jag sjunger asbra, och sjunga inför folk så ska jag sen visa dom! Att jag kan övervinna nervositeten! Måste öva!

Åh. Nu ikväll hade alla i solistgruppen säkert jätterolig övning där dom fick sjunga asmycket... Kören är ju underbar men anledningen att jag ville vara med i solistgruppen är att jag vill använda min röst till något mer, eftersom jag älskar att sjunga så mycket. Och då hjälper det ändå inte att jag sjunger hur mycket som helst varje dag så fort jag är ensam. Det är ungefär som med mina foton, hur kul det än är att fota är det ju inte så kul att bara fota och sedan ligger bilderna undangömda och skräpa. Man vill visa dem, få konstruktiv kritik och beröm. Man vill utvecklas och hitta nya sätt att leva sin hobby. Gud så poetisk jag blir nu. Ska sova strax. Men:

I'll be back.


Kolla! Fett taggad innan!!


Och efter...faaan... jaja bättre lycka nästa gång och blablabla

Stoppade Uggla

Kategori: Allmänt

Ni kanske inte vet att Magnus Uggla bor i mina hoods? I vilket fall skulle jag köra till affären för att handla, (i vår splitternya bil, fett skön att köra!) och i parkeringshuset måste man stanna vid ingångenoch ta en biljett. Sånt är lite klurigt, och jag råkade glömma det och stannade förstås typ en meter ifrån parkeringsautomaten. Så började jag backa och greja medan pappa nästan slet sitt hår i rädsla för att jag skulle råka repa bilen vid staketet (no worries!). Så kommer en bil bakom och står och ser lagom otålig ut. Efter lite backande lyckas jag peta ut en biljett, och när jag ska starta glömmer jag förstås (??) vart gasen sitter och trycker på kopplingen istället så jag rullar bakåt.
"Bromsa!!" tjuter pappa, men jag lät det förstås inte gå så långt utan gasade fort in i parkeringshuset.

Det är först senare som pappa upplyser mig om att det var Uggla i bilen bakom. Jaja whatever man behöver inte ha så bråttom jämt.

keep on walking

Kategori: Allmänt

haha haha haha ah, ja det var den auditionen det!

Såhär, jag kom dit tjugo min för tidigt efter att ha sjungit på cant buy me love hela dagen (och glömt hur andra versen börjar femtio ggr), satt och var asnervös medan jag hörde folk som sjöng jättebra sjunga upp. Just när jag tänkte att det kommer aldrig gå, är för nervös så kommer körledarna in, Putte (känd från tv!) och lasse in. Vi hade världens uppsjungning, det kändes skit i halsen eftersom jag var helt torr i munnen och hela kroppen skakade.

Så var jag förstås nr 2. Man kan tänka att det å ena sidan är skönt att få det gjort, å andra sidan vill man ju låta allt smälta in så man fokuserar mer på vad man ska göra. Jag ställde mig mekaniskt på scenen, och putte (känd från tv!) frågar vad jag ska sjunga.
"ca..can't buy me love!" piper jag.
"Jaha, bara versen då?"
"Eh ja"
" Eller du ska inte blablabla (här hörde jag inte vad han sa för min nervositet började sudda ut mina sinnen som upptar information)"
"..." Jag var så nervös. Och varför fan satt han där och skrattade och skämtade?? jag ville ju bara få detta överstökat!
"Kör när du är redo!"

Det behövde han inte säga två gånger! Jag körde igång direkt i hundraåttio, och Putte (känd från tv!) spelade nästan knut på fingrarna. Som befarat tog det stopp i andra versen. Hur fan börjar den??
Plågat vände jag mig mot Putte (känd från tv!) och  Lasse. Men ingen hjälp där inte.
"Du stressar lite!" sa Putte smått irriterat (?). Haha. Jag hörde inte ens pianoklinket i mitt överbelastade huvud. Istället fick jag en textlapp (man fick ha text, det är ingen jävla idolaudition) av en av de andra sökande. Så fick jag köra verserna om igen och kände att det inte gick så bra det här. Kunde inte hålla takten och fy faaan vad nervös jag var.

Så nej, ingen solistgrupp för mig i år. Jag hade verkligen försökt förbereda mig på att det är svårt att gå vidare, och att jag är jättenöjd bara jag vågar stå på scenen och blabla, men det är klart man känner sig besviken. Annars har man ingen viljestyrka! Men jag försökte trösta mig med att nu sjöng jag faktiskt inte så bra som jag kan, när jag inte är nervös. Hade jag inte varit nervös och sjungit jättebra men ändå inte gått vidare hade det känts förjävligt! Så det är väl rätt okej ändå... Men jag kommer nog vara lite sur någon dag antar jag..

Sen när jag gick hem kom jag på att låten Keep on walking är väldigt bra och passar in på den här situationen.
Kan visa:

I was aiming for the sky (tänkte att solistgruppen verkar ju vara en kul grej spec som jag älskar att sjunga)
Ended up flat on the ground (Njä det gick inte så himla bra på audition, rätt åt helvete faktiskt)
But once again the sun is rising (Jaja, en ny dag imorrn och det kommer fler chanser, det här var bara övning)
I better keep on walking, keep on walking (så jag fortsätter sjunga! För fan)

killer queen

Kategori: Allmänt

FAN imorrn gäller det! Stenhård fokus på Cant buy me love för jag SKA in i den där sabla solistkören!!!!! Om jag inte lyckas måste jag göra 100 armhävningar varje kväll i en månad! Heh nej, kanske inte utan isåfall får jag träna mer på sången och njuta av lediga tisdagskvällar (medan alla andra har kul på solistrepet, TYST nu)

Tänker sjunga upp hela dagen så rösten är perfekt på kvällen där. Åhh jag kommer vara så nervös. Men det är bara att le, sjunga fint och sätta texten. Bara jag inte blir jättetorr i halsen just då eller så :s man ska kanske äta chips eller så precis innan, Jill Johnson har sagt något om att man typ smörjer stämbanden då (pga oljan i chipsen). eller så stressar jag inte upp mig inför allt det här och tar det som en kul grej bara.

Det kommer vara min första audition ever. Och första gången jag sjunger helt själv inför bara okända människor. No stress.

Nu är hästen här

Kategori: Allmänt

Idag kom Frasse till stallet. Ja, min nya häst alltså. Haha vad konstigt att skriva den meningen. Har precis suttit och skrivit världens längsta lilla textsamling med träningsschema, foderstat etc. Fan det här känns bra. Det enda är att min lilla fritidsklick försvann där, men vad gör man inte för en pålle!