bloggenjosse

 

Idag var inte en rolig dag på jobbet. Eller borde inte vara en rolig dag på jobbet. Alltså teoretiskt sett var den åt helvete men i slutet var det ändå rätt okej. 

 

Jag ville mejka upp för min dåliga förra vecka (alltså den var egentligen inte dålig, jag gjorde som vanligt mitt allra bästa men jag kan ju inte säga till föräldrarna att det är barnens fel så jag tar på bästa martyrmanér åt mig skulden och ler med plågad min) genom att vara världens bästa au pair idag. Fick ungefär tre "i hate you" och fyra "you're our worst au pair/babysitter ever" slängda i ansiktet på mig. Så. 

 

Lång historia kort så var det mycket mitt fel, jag var sen till 12åringens basketmatch, han skulle bli upphämtad av annan föräldrer på skolan och jag skulle skjutsa dit. Vi var ca 10 min sena, jag har ingen telefon fortfarande (det är väl mitt fel också antar jag, känns lite konstigt att erkänna det dock sedan alla andra au pairer fått sina telefoner av sina värdfamiljer och jag är den enda som måste ta reda på plus köpa telefon och hela abonnemangeländet. Jävla härva det där) så jag kunde inte kontakta varken hostmom eller hämtande päron. Inget hämtande päron på skolan. 12åringen börjar böla, öser ur domedagsgrytan saker som att han "never missed a game before" och att jag är "the first babysitter (de kallar mig så) that's late for a game". 

 

Men kära lilla tolvåring. Om du hade betett dig ordentligt när du kom hem från skolan. Kanske inte gått in på datorn när jag sa åt dig och inte käftat emot när jag försökte påvisa min auktoritet så jag behövde tveka om jag ens skulle låta dig gå på ditt jävla basket ball game. Kanske om du kommit på en gång när middagen nu var klar (5min innan vi behövde åka) och lyssnat på mig när jag bad (bönade, ångestfyllt stressade) dig ta MED nuggetsarna i en jävla container och äta i den där jävla bilen medan jag ändå skjutsar dig till ditt jävla basket ball game. Kanske om jag fått lite hjälp på traven och inte behövt gå runt med tyngd i magen och klump i halsen medan jag nervöst tvinnar mina fingrar och funderar över hur mycket jag ska behöva stålsätta mig inför att ens tilltala barnaskaran, kanske hade vi ändå inte varit så sena. 

 

Hursomhaver blev ungjäveln upplockad av andra päronet hemma hos oss tillslut. Och eftermiddagen fortsatte. Jag hade i början av em försökt skapa relationship med barnen genom att spela spel med dem/leka eller så. Liten hake bara, de ville inte leka eller spela spel. de vill inte skapa någon slags relation alls med mig. Jag är deras chaufför, och övervakare som ser till att de inte dör eller att de gör sin läxa ordentligt. Men efter att den grinollige 12åringen flugit och farit gick det lättare att få en kul eftermiddag med de andra. Jolly. Så när 12åringen kom hem, glad i hågen efter att ha vunnit matchen och då berömde min bruna häst jag satt och kladdade på ett papper brydde jag mig inte om att bemöta det. Jag hade haft nog av honom för dagen. 

 

Men det var inte ens något av det här jag tänkte skriva om!! Snackade med päronen rätt nyss, barnen har nämligen lov nu tillochmed fredag pga thanxgiving. Jag ska vara med dem hela veckan. De ska engageras, aktiveras och lekas med hela veckan. Åtta timmar per dag ska jag jobba. Åtta gånger 5 är 40. 10 timmar mer än mina 30 timmar jag max får jobba per vecka (pga att jag är educare och ska ha tid att plugga, tror inte det spelar någon roll att jag inte börjat plugga än)(men jag får fortfarande mindre lön än en vanlig au pair). Mamman verkar ha glömt att hon lovade mig typ igår att vara ledig på fredag som är black fredag med sjuka sales, frågan är om jag kan utnyttja rean dock eftersom jag har två korvören per vecka typ. Och om hon inte glömt det ska barnen ändå ha fun friday på fredag, det passar ju bra eftersom hon inte jobbar då. Så att hon får göra det roliga grejerna med barnen och jag blir den sure och tjatiga som gnäller om att de måste bädda sängen finare. Och även om jag inte jobbar fredag är det ändå två timmar mer än vad jag ska jobba. Jag kanske inte ska gnälla. Även fast jag jobbat mer än vad jag ska ända sen jag kom hit. Trots att alla parter signat kontrakt på att hålla sig till schemat. 

 

Nej jag borde inte gnälla. Jag borde sluta låta så bitter men det är inte lätt att hålla uppe en glad fasad när barnen gör sitt bästa för att riva ner den igen. Suck. Det blir väl bättre med tiden. 

och det är fett kul!! sett två avsnitt nu, helvete att jag ska upp 6 imorrn annars hade jag klämt ett till!! Sjukt töntigt med upplägget småstadstjejer vs sthlmstjejer men väldigt underhållande förstås!

syns det??

 

Hej bloggen. Jag mår något bättre idag i huvudet men är lika snorig och äcklig som igår. Igår var ett rent helvete eftersom barnen betedde sig förfärligt och jag mådde piss. Idag hoppas jag blir bättre. Ni ser ju hur taggad jag är på att barna ska klampa in om 40 dryga minuter och langa beställningar på eftermiddagssnackzz. 

 

Fast jag blev på bättre humör under mitt break idag, först träffade jag den au pairen som bor närmast mig på starbucks, sen träffade jag en annan au pair som bor typ en timma härifrån och vi utökade våra helgplaner. Jag tänkte nämligen åka till Chicago imorgon. Nu är det så att vi antagligen kommer gå ut där så frågan är hur jag tar mig hem. Tågen slutar gå halv ett. Och om jag åker hem då kan jag ju inte dricka eftersom jag tar min bil till stationen. Och det vore ju trist. Så jag får se hur jag gör. Om jag kan stanna över natten på något vis i Chicago. Den som lever får se. Så att säga. 

 

 

Nu är det för övrigt Sverige-Portugal!! Bevakar via ab's livechatt, hoppas sverige vinner!! 

 

För övrigt är det lite läskigt att ta bilder med sin laptop i det här huset som påminner om valfritt paranormalhus. Om ni sett fyran kanske ni förstår vad jag menar. 

Här ligger jag i mitt amerikanska au pairrum och är sjuk. Tror jag har feber. Idag är det tre veckor sedan jag kom hit till Wadsworth, Illinois. Helt sjukt. Det känns som femtio ååår, ändå går tiden väldigt fort förstås. Jag har det bra. Förutom när jag måste jobba när jag helst skulle behöva krypa ner under täcket hela dagen. Nu kommer barnen hem från skolan om typ tio minuter så jag ligger mest och förbereder mig mentalt nu. Hoppas de är snälla. Jag vågar inte skriva att det går framåt för då kommer de säkert vara överjävliga idag och just idag är jag inte stark utan behöver lite lugn och ro. Helt mosig i huvudet. Och snorig. Usch.

 

Snön som föll för tre dagar sedan är nästan bortsmält men det blåser som fan och ligger runt 5grader. Barnen tycker dagarna är mörka, men då skulle de bo ett tag i kolgruvan Sverige, här går solen upp åtminstone runt halv sju på morgonen under vintertiden och ner vid fem.

 

Nä. Om man skulle ta och kravla sig upp. Mycket att göra. Host host. 

 

 

Första sekundrarna som jag var i mitt nya hem bredde jag på med min påhittade amerikanska. Detta varade som sagt inte så länge, för nu behövde jag prata i långa haranger för att låta någorlunda normalt funtad, och när man pratar länge (med människor med amerikanska som modersmål) blir det lätt lite blackout i hjärnan. Vad händer då undrar ni. Jo. Jag börjar prata med indisk accent. 

 

Ett par dagar senare och många frustrationer över min muns sätt att representera mig gick jag över till vanlig hederlig svengelska. Vaj nått. Jag kommer väl antagligen lära mig prata såsom man bör här i amerikatt efter ett tag, och för att underlätta för mig när jag pratar med mina monsterbarn är det lika bra att kunna prata först och när det går bra kan jag finslipa HUR jag pratar. 

 

Lika enkelt som det låter.