bloggenjosse

Ok jag just nu:

 

- laptop i knät som visar sex and the city

- Sitter i sängen

- stor tekopp med chaite 

-Har raggsockor på mig 

- Efter en lång produktiv dag

 

hoppas ni mår bra bloggen. Chacha xx

Man kan ju tro att det är en liten sak att svänga förbi en ambassad,

 

langa fram ett schysst pass och lite papper

 

och winka lite med ena ögat

 

Jag sitter i ett berg av papper med alla möjliga dokument och rules, regulations, sir/madam och how do you do?

 

gAhh.

 

Bara att boka en tid på ambassaden är ett jävla helvete. Speciellt som man gör det via min laptop som visserligen varit till stor fördel för mig (eftersom man nu kan surfa normalt utan längre väntetider) men det blir rätt lätt att jag klickar fel någonstans så VeryImportantInformation helt plötsligt försvinner ut i cyberspace utan någon som helst

möjlighet för mig att ctrl-z:a det tillbaka. 

 

Att boka en tid på ambassaden innebär att man ska fylla i ett tjugosidigt häfte online där man listar typ all information om sig själv, som sedan kröns av ett visumfoto som ska uppfylla relativt snäva ambassadregler. Därefter kan man på nåder få signa in (efter en allsköns procedur av säkerhetsfrågor) för att försöka snatcha en appointment. Oftast finns inte ens tider tillgängliga förrän påsk nästa år, om man inte kollar vissa klockslag typ 05.00 eller så. 

 

Det bästa är när man lyckats omboka sin tid (och för fjärde gången måste mejla ambassaden att jag behöver mitt confirmation ID igeen för jag råkade klicka på nån konstig länk så allt försvann??) från typ dagen innan avfärd till imorgon, och sedan inser att man missat massa information som ska vara avklarat innan appointment på ambassaden TYP att betala ambassaden på en bank för att få stämpel&originalkvitto (nehej då, onlinebetalning går inte för sig), man måste ha fixat ett personbevis från skatteverket och man ska ha kontoutdrag från sin bank (hoppas jag inte köpt något läskigt senaste månaden) (jag undrar iofs vad de säger när de ser 15/9 - torkad mango 100kr, 17/9 - torkad mango 100kr, 21/9 - torkad mango 100 kr..). 

 

Hursomhaver. Bara 21 dagar kvar tills jag är i USA. Vilket gör det till tre veckor exakt. 

åh äkta höstväder med en massa regn och elände idag! Snart kommer det vara jättevackert på karlavägen när jag går till jobbet, älskar trädallén där!

Jag var lite av en prövning för ena coachen idag, blir av någon anledning hela tiden i försvarsposition när han kommenterar någonting. Skulle egentligen gå ett högvolymsområde, alltså småslattar från flera rundor för att avlasta de andra men sen kom coachen och sa att jag skulle gå hans område. "Du har ju gått den förut" sa han. Jag hade kammat upp posten där och nä minsann, jag kunde inte minnas att jag gått den. "Nä det har jag inte" sa jag bestämt. "Jo det är jag säker på" svarade han lite trött, "du gick den när du var på upplärning med mig". Jag funderade lite. "Jaha." sa jag. Hehe, lite som förra året då det brukade saknas någon låda när jag kom tillbaka från rundan och coachstackarn frågade mig om jag fått med mig alla lådor. "Självklart!!" sa jag högst förnärmat, och han frågade lite försiktigt om jag verkligen var säker, kunde jag inte glömt någon i nån port där man exempelvis behöver ta in lådan i porten pga mycket post. Efter nån sekunds fundering och därefter en fet facepalm muttrade jag något om att hrm kanske att det var nån kvarglömd låda nånstans då. Att aldrig vika ner mig är min melodi, hej&hå. Förrän jag blir motbevisad. Då är jag inte lika kaxig längre.

Men här kan jag inte sitta och babbla! Fick ett mejl från ridsport där de sa att mitt mejl tydligen "fallit mellan stolarna", jag sa väl att jag var på en relativt oförberedd tävling igår utan vidare direktioner? I mejlet idag sa de att jag ska skriva en huvudartikel på en miljard tecken, ha en faktaruta på ytterligare tvåmiljarder tecken plus en annan text. Mitt utkast från igår är på 2000 tecken. Fuck. Ringde eftersom jag inte var på den klassen de vill ha text från. Så nu ska jag telefonintervjua lite vinnare. Först ska jag luska ut telefonnummer till mina offer. Detta blir intressant.  

Hej bloggen. Så skönt att få återuppta mitt gamla gnällplank/klagomur. Det blir lätt lite murrigt inom sig när man håller allt inne jämt och ständigt. 

 

Dagens tävling då, jag var på elitdressyren på DRK för att skriva för ridsport, jag hade traditionsenligt feber och slagit rekord i minsta tid förberedelse. Bäddat för kaos helt enkelt. Kaos och kaos. Men jag fick sitta i tre timmar på en hård träbänk och stirra på fina hästar som zz...gjorde samma rörelser...z...och såg precis likadana ut...zzzzzzzzzz

 

Vinnaren var en dryg jävel att intervjua och av min lätt panikslagna utfrågning fick jag två användbara meningar. Två. Varav ett ringdes in till webben under kategorin pratminus (de sparar pengar på att jag inte mejlar in egen text till webben längre utan nu får jag säga mitt bidrag, mina värdefulla citat helt gratis och så skriver nån redaktör resten av texten. Fuck.). Och nu sitter jag här med en skitdålig text. Har inte ens ett par bilder att gömma mig bakom för dom fick en inom ridsportvärlden jättekänd fotograf ta, vars objektiv var större än mitt huvud. Jag satt lite surt och knäppte med min lilla knodd och kände mig som Kalle tretton år som kommit sist i veckans kukmätartävling i omklädningsrummet. 

 

Annars då. Jag äter. Äter lite till. Sover. Och jobbar. Har jobbat som fan på bring citymail ett tag nu. Har trägglat ner mig i något slags autopilotläge som gör att alla saker utom de mest nödvändiga (gå upp ur sängen innan klockan är 07.20, jobba, äta, kolla bloggar, äta, äta och sova. Efter jag ätit lite mer) får mig att känna mig som unge werther med en massa lidanden och jag vill helst bara dra ett täcke över mig och hålla händerna för öronen. Om det inte vore för att det är för energikrävande.

 

Ska bli lite mer fart på att skrivandet här. Mår redan bättre. Kanske orkar snigla mig uppför trappan för att länsa kylskåpet sista rundan innan kvällning. Det är ju ändå söndag.