She works hard for the money...
Kategori: Allmänt
Lite återblickar
Kategori: Allmänt
Jag hade tänkt mig att jag skulle blogga ett långt inlägg om mitt dagisjobb, men blotta tanken på dess längd fick mig att avstå :/ Och nu har jag typ glömt hälften. Jag kan väl säga att det var tufft men slitsamt :p Fast ändå väldigt roligt, det hände ju en del knasiga saker på det där dagiset;
Liten lista över knas/tok/roliga saker som hände under mitt dagisjobb (utan inbördes ordning):
1. Alla kallade mig för fröken(vilket alla här hemma borde börja kalla mig för också , gud vilken power jag kände då! :p)
2. En unge kallade mig för Josefine 8D Snacka om att han blev favoriserad!!
3. Jag skulle lära några fler barn mitt namn.
Jag: Vet ni vad jag heter?
Barnen: Näää *pillar sig i näsan och leker med bilarna*
Jag: Nähä, för jag heter Josefine! Jo-Se-Fin(e)!
Barnen: Näääää! *springer iväg*
4. En dag kommer en sexåring fram till mig på gården, lite uppsmygandes vid sidan om. "Vad är det?" frågar jag
"Du...."svarar hon. "Har du en bäbis i magen?" !!!!!! Man får inte ge barn smockor. Så jag flinade lite glatt och sa nää tror jag väl inte. Okej för att min mage sett sina bästa dar men så himla tjock är den väl inte? :s
Ett himla fredsskipande blev det även under barnens vakna tid på jobbet (vilket var typ nittio procent av tiden), här var det djungelns lag som gällde! Det barn som inte hade mod och starkhet nog att rycka ifrån en annan en spade fick gå spadlös. Det samma gällde med bollar. Vad gör man då? Man vänder sig förstås till "fröken"! Mycket fantasi och kreativitet gick åt till att uppfylla alla quests som kom inströmmande hipp som happ. Även tröstningar fick "fröken" göra. Jag hade turen (?) att komma till avdelningen där barnen än inte hunnit lära sig mitt och ditt, och därför blev det lite bråk sisådär.
Meen barnen var inte hemska hela tiden! Sista dagen sa jag hejdå till alla, och barnen var så himla söta och ba "hejdå.." och såg lite sorgsna ut (inbillning? det var ju faktiskt ett tag sen). Var och varannan dag fanns det fika i personalrummet (frökenfika, som Freddie säger och hon får alltid nåt drömskt i blicken när hon tänker på det där förbjudna som finns bakom Den Stängda Dörren på dagis).
Sen åkte jag till Italien och där var det lajbans :p Sol och bad i stora mängder iallafall. Jag blir inte brun som en pepparkaka utan mer åt gulsotshållet. Det kändes jättekonstigt att komma hem, fast väldigt skönt.
Imorrn ska jag göra linssoppa till lunch! Har längtat i en vecka nu!!! :D
Å juste, jag måste få berätta för er saliga själar som ännu inte fått ta del i det trauma som inträffade mig för några veckor sedan. Jag ska ta det från början...
En kuslig natt, när jag var ensam hemma, det var en fredagskväll (Marcus var visserligen på sitt rum och spelade gitarr men det räknas inte). Jag kollade på tv på 6an eftersom Flash Gordon gick och jag ville höra soundtracket som är gjort av Queen(L). Jag var lite på helspänn som jag alltid brukar vara eftersom jag sen jag såg The Ring varit lite rädd för att titta på tv ensam. Vem vet vad som händer då liksom. Ni som sett filmen vet vad jag pratar om :p
I alla fall. Just då blir det reklam. Jag är i mina egna tankar då det plötsligt sprakar till i tv:n och en stol dyker upp i rutan som nu är svart-vit. Huden knottrar sig på mig och kalla kårar ilar längs ryggraden. Jag knyter mina händer och tänker nej nej det här händer inte! En flicka dyker upp på skärmen i vit nattklänning och svart hår för ansiktet. En röst viskar något jag inte hör eftersom blodet nu rusar i öronen. Sen springer jag ner allt vad jag kan till mitt rum.
Det kommer fram senare att detta var en idiotisk reklam från ginomax. :(
Här är den :(
Men nu måste jag baka. Hejdå!
