bloggenjosse

"If you get into trouble, the last person you wanna call to get you out of it is a goodie-goodie.

Cuz they're gonna leave you wherever the trouble is and tell you to learn your lesson...

like, you wanna call the bad kid cuz they know what it means to be human."

jag vet att jag är skit på att blogga och sånt där men nu är det som det är

Har börjat skriva dagbok. Det är så himla skönt! Därför har jag slutat skriva här. Haha

Jobbet går okej, men från förrförra veckans helg drog jag på mig något himla konstigt, jobbade hela veckan med hög feber och andningssvårigheter. Gick till doktorn igår och fick medicin. Idag har jag mått rätt bra och jag är bara så lycklig och tacksam över den här återhämtningen! Så skönt att kunna springa i trappor utan att känna att allt snurrar och behöva luta sig mot väggen för att inte svimma, eller hosta ur sig lever och njurar under sorteringen på kontoret. Förra veckan när jag hostade så hemskt var det en kille på kontoret som hörde mig och gav mig te. Åh vad det värmde hjärteroten, och magen! Nu har jag inte gått ut på över en vecka och har lagt mig innan elva över en vecka nu. Har druckit baljor med te varje dag. Jättebra!! 

 

Det enda molnet är väl att min mobil vägrar acceptera några som helst hörlurar till min mobil. Så ingen musik än sålänge. Typisktttt.

 

 

 

 

 

Lång dag idag. Ungefär lika lång som natten igår.  Usch. Hoppas jag inte behöver ploppa upp ett nattinlägg inatt igen :( Fast visste ni att P1 avslutar sina sändningar 1 (eller om det var två) och att det då är en timma (eller om det var 30min) med bara vågljud?? Låg och försökte låtsas att jag somnat på en strand i thailand, min temperatur var det ju inget fel med men resten av föreställningen var inte riktigt lika lyckat. Mysigt var det i alla fall. Kanske inte lika mysigt med programledaren i programmet innan dock, trodde inte p1 hyrde in skrikiga värmlänningar men kanske i tablån vid tvåtiden på natten :/

 

Dagen idag var lång, sprang nonstop på jobbet i fyra ½ h på BirgerJarlsgatan med 18 fullpackade lådor innehållandes bla nån östermalmsbilaga, astung!! Kul att få röra på sig iaf. Inte lika kul dock när jag är förkyld. jaja. 

 

Så därför ska jag sova nu för att orka med dagen imorrn. Fy fasen vilket tråkigt inlägg. BORING. Ska få ny inspiration nästa vecka och även då starta nya fresha rutiner. Känner att nästa vecka kommer bli en rejäl föränding i mitt liv! Åh vad skönt att nästa vecka kommer, när allting kommer lösa sig! Jag längtar till nästa vecka!!

 

Dagens kändis: Andreas Lundstedt på Karlavägen

Jag vet jag vet att jag kommer vara sepetrött imorgon när jag ska jobba för bring citymail första gången sen jag kom hem, men jag bara MÅSTE se klart "topp 20-svenska dubbningsinsatser" på youtube innan jag lägger mig...!!! Fråga mig inte hur jag slutade på den videon...

och det går lite upp och ner med humöret. Främst är jag så himla trött. Vaknar runt fem varje morgon och vrider och vänder mig, för slut i kroppen för att orka gå upp. Jetlagget har inte riktigt gått ur kroppen än. Jättefrustrerad över min situation just nu, hålls på halster av aupairorganisationen som inte kan ge mig något besked från deras (och värdfamiljens)senaste "attack". Jag borde verkligen skriva ner hela min historia, men just nu är jag så himla trött på allt det där, tror jag berättat om min tid sjuttiofem gånger sen jag kom hem. Jag kanske skulle skriva ner den ändå och sedan bära runt ett häfte folk kan läsa igenom om de frågar om hur jag haft det /varför jag kom hem nio månader för tidigt. 

 

Imorse/ nu på dagen när jag väl släpade mig upp slurpade jag i mig massa kaffe så jag nu mår illa och powersökte sedan fem jobb på raken. Hoppas jag inte blandade ihop något i de personliga breven. Lite pinsamt isåfall. Jag kom ju tillbaka i "bästa" tiden, februari liksom. Folk är mitt uppe i sina jobb och söker isåfall sommarjobb just nu. Helvete. Är nästan helt pank, så jag kommer behöva låna ztålarz av mamma och pappa tills min första lön kommer, när det nu blir. 

 

Försöker dessutom inte vara så jävla sur. Är ju skittrött så jag blir väldigt lätt irriterad och speciellt här hemma. Damnit! Ska försöka tänka på hur jag blev behandlad i USA (behandla andra såsom du själv vill bli behandlad) och profylaxandas. I övermorgon när jag varit hemma en vecka räknar jag med att ha landat mer i vardagen och vakna i normal tid, alltså innan nio varje morgon. Ska detoxa, relaxa och botoxa. Ska bli en ny människa. Våren 2014 here I come.  

 

ÖÖÖÖÖÖÖÖHHHHHHHHH.

Jag är hemma. 

 

 

Today is the day. Åker hem om några timmar. Först istanbul för att få en fresh tan innan jag visar upp mig i sverige. Är en snöboll. En finnig snöboll. Skönt att komma hem och få fason på saker och ting. 

Nä. Det var väl inte riktigt efter tre½månad, en fjärdedel av året jag tänkt mig att allt skulle sluta. Att jag skulle få bli tvungen att åka hem. Men tyvärr är det nog så. 

 

Nej det har inte alltid varit så bra i min värdfamilj. Mer ofta än sällan har jag haft ont i magen innan barnen kommer hem från skolan, gått runt och nervöst vridit mina händer medan jag räknat timmarna tills arbetsdagen varit slut. Mycket klumpar i halsen, tunga axlar och rynkor i pannan samt en ständig oro att göra fel. 

 

Och visst har min oro och nedstämdheten haft en viss påverkan på mitt allmänna humör. Nej jag har inte alltid orkat le hela tiden mot barnen eller möta dem med en glad röst och kreativ hjärna. 

 

Men trots allt detta har jag aldrig riktigt gett upp helt. Trots att jag gått runt hela tiden och känt att det varit fel, usch och blä har jag alltid försökt kämpa på och blicka framåt. 

 

I onsdags valde mamman i familjen under eftermiddagen att avskeda mig med dunder och brak. På grund av vissa omständigheter valde min counselor i torsdags förmiddag att ringa och berätta att jag inte får gå in i rematch (/byta familj) utan måste avbryta au pairprogrammet och åka hem. Resten av veckan har mest bestått av tårar, snytpapper, telefonsamtal, svullna kinder av all gråt, huvudvärk, tunga tankar och fett hår. 

 

Mina familjevänner i Milwaukee plockade upp mig i fredagskväll efter att alla i familjen åkt och de tog mig hit i Milwaukee på rehab, Så härifrån har jag kunnat samla tankar en smula och telefonera lite mera. Jag får se om jag åker tillbaka till Wadsworth, det måste jag nog för att lämna husnyckeln. Så det sker nog antagligen på onsdag eller så, så fort au pairagencyn väljer att dumpa mig och terminate mitt visum måste jag ut ur landet inom ungefär en vecka.

 

Imorgon får jag veta vad som gäller, ska sova nu och samla energi. Behöver lite kraft att sammanfatta en inte så lyckad fjärdedel av mitt USAelände.

...alltid spännande när det är -27 grader utomhus som med blåstens hjälp känns som -45. Vetenskapligt bevisat till och med. Men trots all spänning kan jag sakna asienresan förra året så därför kör vi:

 

Koh Samui, Thailand

 

Nu såg jag iofs att jag inte skrev någon årskrönika förra året. Och då blir jag lite fundersam. Ska jag verkligen skriva någon i år? Jag var ju bara hemma, tre månader och jobbade typ, sen har jag varit iväg och de första sex månaderna recapar jag nu ju. Nä, tror jag struntar i årskrönika. Skriver en nästa år istället. Eller nästa. 

well så nu är det nytt år. Min nyårsafton var rätt rolig! Visst var vi bara utomhus men jag hade en flaska rosé att roa mig med så allt blev mycket roligare ändå! Vi snackade med lite kul människor och såg väldigt fjuttiga fyrverkerier från Navy Pier, sedan sprang vi tvärs igenom halva Chicago för att hinna med sista tåget, tog en timma och dagen efter hade jag sjukt ont i halsen...!

 

Och nu är jag typ sjuk. Sen är det väldigt segt också, barnen är hos sin farmor den här veckan men jag känner mig typ dålig som inte jobbar så jag städar så mycket jag kommer åt, gör tvätt och inte så mycket mer än det. Jag har inte riktigt fri access till en bil så det är svårt att åka nånstans heller. Och promenera tänker jag banne mig inte göra!! 

 

Strax ska jag börja nyårskrönikan, känns viktigt att få den klart. Skulle helst hänga på starbucks och göra det men man tar väl vad man haver. Lite stressigt också, måste få klart min collegeansökan och jag vet inte om jag ska ta en eller två klasser till och den första är redan på 330 dollar...! Har 500 per termin i stipendie, uhuhu

Så det är tio minuter kvar av 2013 i Sverige. Antagligen är det nya året här när inlägget publiceras. Men här är klockan fortfarande 4.50, sju timmar kvar. 

 

Mitt nyår kommer inte vara mitt roligaste. Min kompis som jag firar med är 20 och eftersom ALLT i chicago är 21+ har vi no chance att gå någonstans, biljetter kostar fö runt 50-200 dollar. Det är ju bara en natt som alla andra! Dessutom kallas inte Chicago för windy city för intet, med vinden blir utomhustempen -25 nånting. UUUUHHH. Jaja. Ser fram emot nästa års firande istället, lite kul ska det väl bli i allafall! 

 

Min årskrönika kommer imorgon istället. Håll ut, alla som väntat ivrigt hela dagen idag. Det är en dag imorgon också. 

 

GOTT NYTT ÅR ZÖTIZAR

Hej bloggen. är på starbucks igen. Jag gick hit. Det tog 50 minuter ungefär. Och då traskade jag på rätt snabbt. Det är lördag idag och jag har inte riktigt haft något speciellt för mig idag. Ärligt talat är det väldigt skönt också. Nästan varenda helg sen jag kom hit har jag hängt med någon och åkt till Chicago eller gjort något annat. Nästan varenda veckodagskväll också efter jobbet. Faktiskt har jag aldrig haft en enda dag (kanske när jag var sjuk) då jag bara varit hemma och typ kollat på film eller sovit. Inte ens idag blev en sån dag. När jag inte har några planer blir det ändå stressigt, för då ska jag hinna med allt jag aldrig hinner med annars: jag ska förkovra mig i skönlitteratur/läsa, jag ska rita massa bilder, blogga, skriva till alla jag aldrig hinner skriva till annars, spela gitarr, gå långa promenader (check), fota, se filmer, se massa saker på svtplay, komma ikapp paradise hotel, skriva i min dagbok (fortfarande två månader efter), planera min studieperiod (kan skriva ett inlägg om hur man ansöker till college här för det är jävligt krångligt), sova, ligga i min säng och stirra upp i taket, filosofera, städa i mitt rum (på riktigt). 

 

Ni kanske förstår. Jag skulle behöva fler såna här dagar. Fast det kan jag inte, för då undrar min familj vilken eremit de anställt som au pair. De vill inte se mig under helgerna. Inget illa menat, men de vill att jag aktiverar mig och socialiserar/gör saker. Inget de säger rakt ut men något de gärna antyder samt berättar om tidigare au pairers umgängeskrets. Just det, måste ha ett möte med dem där jag berättar att jag inte gillar att bli jämförd med tidigare au pairer. 

 

På tisdag är det nyårsafton. Jag kom på idag att jag inte kommer vara hemma mer under 2013. Denna tanke slog mig när jag öppnade mitt paket som mamma och pappa skickade till mig. Det innehöll ett kort från mamma, mormor och Freddie. Jag började gråta när jag läste Freddies kort. Alla presenter var supernödvändiga saker, ingen sarcasm, och jag blev så lycklig. 

 

Hursomhelst, på tisdag är det nyårsafton. Sedan börjar 2014, det året då jag börjar college, det året då jag fyller 23 och det året då jag åker hem. Jag ska för övrigt skriva en fet nyårskrönika. I allafall, jag har bara varit ute en gång hittills, och det var i närliggande staden Libertyville, allså inte metropolen (är Chicago en metropol?) Chicago. Vet inte vart jag ska eller hur jag ska. Men fira ska jag. Så jag måste börja rycka i lite trådar för att få till ett firande. Helst i Chicago. Helst ett bra firande. Helst ett billigt. 

 

Vad skönt det var att skriva lite! Saknar det! Nu är klockan sex, tror inte någon av mina kompisar vill göra något med mig idag och det spelar inte så stor roll. Man blir lite uträknad när man inte haft bil ett tag. Frågan är hur man tar sig hem från Starbucks nu. Det är mörkt och jag har en femtiominuters promenix framför mig, måste släpa på datorn och handväskan, har stora snöskor på mig, det finns ingen trottoar och jag har ingen reflex. Bilarna kör i 90 på vägen. Wish me luck. xx

Skypat med min familj från deras julbord hos farmor. Medan jag passar en kräksjuk sur nioåring. När julen i USA kanske inte varit den bästa ser jag framåt och hoppas på en bättre vår, sommar och höst. Saknar min familj idag väldigt mycket, speciellt Freddie. Får ta en bit i taget idag! God jul.

 

 

 Vet inte vart bilden är tagen eller något men lite vintrig var den 

 

Orkar inte riktigt skriva om något annat så jag lägger upp en sånhär till

 

Patong, Thailand

 

 

Tänk vad jag och Camilla gjorde, alla personer man träffat och alla upplevelser. Nojan över att komma hem igen och vad som händer när allt är slut. Mitt försök till personlig utveckling och förändring. 

 

Och allt känns så långt borta. Helt sjukt att ett år har gått snart sedan avresan!! Jag har inte riktigt presenterat mina bilder här, jag fotade lite jag med faktiskt, så jag lägger upp dom såsom jag gjorde med min hyllade och långlivade serie "to LA and back". Härmed presenterar jag: "inte för att jag har något emot vintern men... [part1]"!!

 

Där resan börjar i Ao Nang, Thailand

 

Jag saknar julen i Sverige så jag håller på att gå sönder. Att kunna promenera i ett frostigt vinterlandskap utan att behöva ta bilen till promenaden, att enkelt ta sig till en julmarknad och strosa runt bland glöggdoft och knarrande tanter som trugar på en pepparkaka till. Det minimalistiska och enkla. För det är så jag minns julen i Sverige, även om jag möjligtvis får någon minnesbild av ett svettigt åhléns city med dunjacketrängsel, stressade hålögda blickar som irrar runt efter bra och helst ej för dyr julklapp till svärfar, en alltför tung att-göra-lista som spänner ens axlar med en alltför lätt plånbok, allt detta ackompanjerat av "juligen" på högsta volym.

 

Men detta rör inte mig ryggen.

 

Det bästa med amerikanska jular so far är all vacker belysning. Jag ska försöka ta mig runt kvarteret någon dag och fota, det är så himla vackert på kvällen (under natten släcks allt ner, det trodde jag inte!!) och det känns som om man går genom disneyland. Men tja det är väl också det jag gillar med julen här. Än så länge. Hoppas det snöar snart. Fast ändå inte, för då måste jag köpa vinterjacka och vinterskor vilket jag inte gjort än, och så mycket pengar har jag inte.

 

Däremot har jag råd att köpa yankeecandleljus med doft av balsam&cedar. MMMM. Gran.

 

 

 

min julehörna bredvid sängen