Jag alskar thailand. Att stirra pa sexiga thaiman, THAIMAT, att allt ar sa billigt, lattillgangligt, fritt, solen, varmen, harlig stamning, att lasa ut bok efter bok, kanna hjarncellerna dupliceras efter att ha avslutat annu en sudokuplan. All mango.
Men.
Thailandare kan inte gora torkad mango. Att man ska behova ta sig till HOTORGSHALLEN i stockholm for att fa sig redig RIKTIG torkad mango som inte ar sotad, processerad utan bara frystorkad, det fattar jag inte. Och det ar val ungefar det enda jag kan kanna att jag saknar just nu.
Sista stoppet i thailand, ao nang. At helvete med bloggandet har, har ju kort pa resebloggen men jag vill ju inte forsumma min alskling helt sa nu kommer liten statusupdate: Magen ar full av iste. Jag tuggar ett jordgubbelimetuggummi. Och ska forsoka komprimera melodifestivalsfinalen till typ femton minuter nar jag snabbkollar pa den via svtplay.
Tuggummin ar min nya last har forovrigt. de kostar ungefar tva-ttre spann och finns i alla mojliga smaker och farger sa jag provar igenom sortimentet medan jag atervander till mina favoriter.
Vi drar till vietnam snart, efter det vet jag inte riktigt men det tar vi nar det kommer!
Den har javeln har jag varit sjukt kar i ett par veckor sedan han bojde sig over mig for att hjalpa mig att fatta menyn. Ah den kroppen. Det leendet. Du vet inte om det an men det kommer bli du och jag tillslut. Bruno Mars heter han forresten.
Se den fokuserade blicken nar han bojer sig for att nypa tag i nagra basilikablad