Pappa kom in till mitt rum för att snacka om mina försäkringar, typ vad jag tyckte att jag skulle försäkras med. "Ja", sa jag för att testa honom, "det är väl bra om jag är försäkrad så ni får pengar om jag dör" "aa" sa pappa "fast det är inte vi som får pengarna" tillade han lite bekymrat.
GAH förresten, kollade körens hemsida och man måste mejla teknikkillen vilken sång man vill auditiona med!!!!!!! Det vill jag ju bestämma typ fem minuter innan beroende på hur min röst känns! Det är ju två helt olika typer av låtar! Fan fan fan fan fan jag kommer aldrig våga men jag måste fan fan fan skrikåpanik
Kören var så kuul igår! Jag älskar verkligen att jag började på den, bästa att börja veckan med! Och om jag sjunger bra om exakt en vecka blir det kör en gång till! Övar som en galning! Fast det är ju lite jobbigt med kören att det är typ 400 pers med i vår grupp. Asmånga. Så det kan ju hända att man står bredvid någon jobbig. Igår stod jag bredvid en 40+ tant. Hon var jobbig, för att hon sjöng jättehögt lite falskare än alla andra, och frågade mig en massa saker om vad vi egentligen skulle sjunga, medan vår stämma övade. Sen höll Putte på att tjata om Hosanna-låten, man ska säga päjjd istället för paid. "Nej nej nej mera päääjd hörni!" "päjd" brummar tanten bredvid mig "Ännu mer! Päääjjd!" hojtar Putte hurtigt "Päjjd" brölar tanten "Och så mer känsla, pääääääjjjd!!" "Päjd! Pääjjd!" tjoar tanten i basröst bredvid
Idag jobbade jag också, för första gången på Panini (ni får INTE hälsa på). Först under natten drömde jag att jag letade kläder i garderoben och råkade somna där så jag försov mig. Såna drömmar är bra för då blir jag extra mån om att gå upp när klockan verkligen ringer. De som jobbade på panini var väl snälla, men de hade världens blattejargong (kände mig rätt malplacé när jag trippade in med min kappa och jimmy choo-väska. Allt det fick jag stuva in i städskåpet). Även de som var svenska på riktigt (åh amen ni fattar. Äh eller åh.) snackade först "vanlig" svenska med mig, och sedan blattedialekt med de andra. "vafalls" tänkte jag som världens sverigedemokrat. "sicken vårdslös användning av det svenska språket!" Nä så tänkte jag väl inte men nästan. På jobbet fick jag i alla fall fixa mackor i flygande fläng, och det gick först åt helvete. Jag var jättelångsam (visste inte direkt från början att fetaostcrémen var ljusgul, shit det borde man ju kunnat, eller att skedarna var under basilikan)och förstörde mackor. Haha men det var rätt kul ändå. Jag hade precis brett tre mackor med majonäs på och skulle sen ha kyckling (det skulle bli club sandwich), och min handledare pekade lite lojt åt en skåprad under diskbänken där kycklingen fanns. I något av skåpen. Jag öppnade det jag trodde hon pekade på, och minsann! Där var kycklingen! Marinerad med currysås till och med! Sedan började jag snabbt placera ut små kycklingbitar på brödet och tyckte det var rätt snålt att det bara skulle vara tre styckna på varje bröd eftersom de var så små. "Najjj! vad gjor do!" hojtade en tant i köket. Jag hade tagit kycklinggrytan. Ahaa, man skulle visst ha grillad kyckling på. Damn. Så det var bara att slänga och börja om.
Annars gick det rätt bra, jag var bra på att kärna ur granatäpplen. Medan jag gjorde det var tanten i köket sur för att min handledare hellre kärnade granatäpplen än betjänade kunderna. "Kunder kommer alltid först! Alla här vet det men Malin, for henne komer kunder inte först, for henne komer granatäpplen forst." (inshallah typ)
Ja men jag ska iaf sluta där imorrn tror jag, för dom vill inte anställa mig om jag inte jobbar minst ett år framåt typ. Palla hänga där, jag ska ju resa till våren. Får nog stalka waynes och espresso house ett tag till.
Är så trött så jag faller ihop nästan. Och törstig :( i vilket fall ska jag idag (ikväll) göra klart en jobbgrej till mamma, sen ska jag hämta henne på centralen (köra!!) så jag måste nog sova liten stund nu först :p Nu i veckan ska jag leta jobb som fan och vara sur för att ingen kontaktar mig, shoppa om jag hinner, fixa i stallet, fixa lite med olika saker som dyker upp ofrivilligt, ta hand om pållen som kommer på torsdag och lite så! Och förstås dissa kriminologin imorrn för jag har nu bestämt mig för att sluta på den!
Yay juste imorrn är det är det kör! Betyder att jag måste öva på stämman imorrn också! viktigt.
Kalla mig lat eller slö. Men alltså, jag orkar inte med kriminologikursen längre.
Vårterminen i trean var den värsta i mitt liv. Jag pluggade 24/7 samtidigt som jag försökte leva lite studentliv med fester etc SAMTIDIGT som jag ville vara aktiv i stallet med usek, aktiviteter, ridning, tävlingar, fotning etc. Såhär blev det: Jag var sur som fan hemma hela tiden, jag hade en klump i magen av ångest i skolan och utanför skolan, jag grät nästan efter varje ridlektion för att jag kände mig så värdelös och sönderstressad. Jag pluggade hela nätter och sov knappt alls.
Därför lovade jag mig själv att jag skulle ta en paus efter gymnasiet. Jobba, eventuellt läsa nån kul kort kurs och sedan på våren åka utomlands och jobba. Nu har jag börjat kriminologikursen, med folk som snackar om hur de fuskar med att inte betala tvlicensen, och börjar även bildberättandekursen samtidigt som jag tagit på mig väldigt mycket projekt i stallet eftersom jag "ändå inte gör något" samtidigt som jag försöker hitta så många jobb som möjligt för att tjäna pengar.
Kriminologikursen är för jävlig. Inte nog med att kurslitteraturlistan var fem mil lång, det är föreläsningar i princip hela tiden med uppsatser varje vecka PLUS att jag nu har ångest över att jag inte kommer klara kompletteringsuppsatsen och på så vis inte klara en examination och på så vis få IG på kursen och på så vis slösat bort en hel termin i mitt liv på att stressa ihjäl mig.
Inte riktigt vad jag behöver som nyexaminerad skoltrött unge. Det värsta är att mamma är så himla på om att jag måste läsa klart kursen. "annars ger du ju upp!" Jag funderar på att kidnappa mamma och sätta in henne i kursen istället för mig, så kan hon hjälpa mig att inte ge upp. Dessutom kallar jag det inte att ge upp, jag kallar det för att rädda mig själv.
Det var inte det här jag ville göra under hösten 2010. Jag ville inte att den där stressklumpen skulle återkomma. Jag ville ha en lugn höst, göra vad jag ville (men sådana saker som jag tycker är kul då, typ odla intressen), jobba, tjäna pengar och planera mitt liv i stillhet.
Snälla, låt mig få slippa kriminologikursen. Jag kan läsa den när jag känner mig redo men just nu är jag inte det. Amen.
Shiiiiit tis den 5 oktober är det audition för solistkören!!!!!!! Gah! Jag vill så himla gärna! men vågar typ inte! Man måste sjunga inför ALLA prövande, och det är klart, ska man vara med i en SOLISTkör känns det väl som prio ett att våga sjunga inför folk, men aah! Antingen ska man sjunga God favoured me eller versen på Can't buy me love, och den senare känns väl som den enklaste... även fast jag hellre velat sjunga nån annan låt, ingen av dom känns särskilt, eh smickrande för min röst :p men gaaaah jag vill så gärna men jag kommer aldrig våga och dom kommer säga nej och jag kommer bli lesseeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen
Okej jag har glömt hälften jag tänkte säga, och all ilska har försvunnit lite så det blir ett rätt halvtamt inlägg från vad som var rätt bra men jaja,
Idag har jag haft en riktigt jobbig dag. Med jobbig menar jag: jag vaknade sjuk (vilket jag vart hela helgen), hade en uppsats att skriva ihop på två timmar innan jag skulle till skolan som varade i tre timmar och bestod av gruppdiskussioner och klassdiskussioner. Uppsatsen blev asdålig, jag fattade ingenting, jag kom försent till skolan, tappade ett tuggummi på tunnelbanan, gjorde inget vettigt på lektionen, fick tillbaka min gamla uppsats som jag måste komplettera så nu har jag TRE uppsatser till nästa vecka (vårterminen i trean??) som jag absolut inte pallar jobba med nu eftersom jag har hur många bilder som helst jag måste fixa klart helst den här veckan. Min mobil ringde jättehögt mitt under lektionen och eftersom jag inte hittade den i väskan hann halva första versen av Killer Queen spelas mitt under pågående diskussion. Det var mamma som ringde och hon ville antagligen att jag skulle hämta Freddie (åh jobbigt! när jag är så sjuk och helt svag i hela kroppen), sen kom jag hem och hann knappt pusta innan jag flängde iväg till kören som visserligen var jätterolig men jag fick världens sämsta självförtroende angående min röst av någon anledning så jag vet inte om jag vågar söka till auditionen dom ska ha till en solistgrupp. Egentligen vågar jag inte söka för jag är säkert inte tillräckligt bra, men jag kommer gå runt och älta det där hur länge som helst om jag INTE försöker. Fast jag skulle aldrig klara att ta ett nej. Jag kommer vilja ha stående ovationer bara för grejen att jag står framför några helt främmande människor och sjunger. Jag kan knappt sjunga inför de jag känner.
Gah. Men varför klagar jag så sinnessjukt mycket? Jag ska vara jävligt glad att jag ens har ett par ben att gå med till kör, skola etc. Jag ska vara jävligt glad att jag ens FÅR gå i kör, skola osv. Att jag bor i ett välfärdsland och har det tryggt ställt, en rik familj, en familj som är hel och tycker om mig (lite iaf) och att jag kan göra mina egna livsval. Jag bor inte i en hydda i Etiopien och svälter. Jag bor inte i Zambia och blir tvångsstympad eller i Afghanistan och blir bortgift till en fet sextioårig gubbe jag inte känner (skulle vart jobbigt även om jag kände honom). Jag sitter inte i rännstenen på en estnisk gata och tigger pengar. Jag har inga dödliga sjukdomar, de flesta jag känner mår bra och är inom påhälsningsavstånd, jag är lyckligt lottad.
Samtidigt är det så lätt att glömma. Det är så lätt att glömma vilka verkligheter det finns. För det här, mitt liv, är min verklighet. Det är världens undergång för mig att tappa bort min mobil, att komma försent till något eller att inte ha pengar till ett nytt kameraobjektiv eller en ny väska. Och flera som lever i samma verklighet som mig kanske förfasas, "åhneej har du tappat bort mobilen? Shit, fan vad jobbigt!"
Det sorgliga men sanna är att människor är egoistiska i sitt tankesätt, det är svårt att visa uppskattning och medlidande till andra. Det är svårt att dela med sig och glädjas med andra. Det är svårt att tänka bortom sin egen verklighet. Det är inte ett sätt att avfärda mitt (och andras) smått egoistiska, slitochsläng-vardag, utan det är så det är. Vi har anpassat oss till den här delen av samhället.
Så det är därför som jag, utan att tänka mig för, klagar över i-landsproblem utan att tänka på vilka andra verkligheter som finns över hela världen, som är mycket mycket värre över mina. Men nog kan det vara bra att ha det tankesättet i bakhuvudet.
Undrar om jag får lämna in den här som uppsats istället för Sociologiska teorier 2: stämplings-och konfliktperspektivet samt folkrättsbrott?
Blev bara blått :p influerad av Danderyd månne? Nu måste jag sova, ska bara fixa klart grejerna inför imorrn då jag ska fota hela dagen på elittävlingarna. Fast innan det ska jag köra pappa till andra sidan stan, tjohej!
Ja det kan man på riktigt! Jag älskar hur jag typ lär mig något från varje episod som man ser på, oftast moraliska saker. Visst kan dom vara lite grova på det ena eller andra viset men heeelt underbara om man bortser från att dom ibland hämnas på barn genom att låta dem äta sina egna föräldrar (cartman), men vadå..
Fan är redan på säsong 10, just nu är dom på säsong 14 :/ snart kommer jag behöva vänta huuur länge som helst på nya episoder!! :(:(:(
Jag har tänkt på en sak. Jag är typ halvbra på jättemånga olika saker. Istället för att vara jättebra på något är det mer utspritt liksom. Det är ju jättetråkigt? Man vill ju inte göra något halvbra, antingen vill man kunna det eller så får det vara! Jag har ritat hur länge som helst, och jag kan rita hästar lite grann, men jämfört med många andra är jag jättedålig. Jag fotar en del men är inte alls i klass med toppfotografer. Ridning ska vi inte ens prata om, visserligen har jag ingen egen häst och rider bara en gång i veckan (just nu) men ändå. Ingen talang där heller. Och sjunga, nä. Skidor är jag inte heller så jättebra på.
Om jag fick välja en sak jag skulle vara bäst på skulle det nog vara att sjunga. Det skulle vara så grymt kul! Därför övar jag varje dag, men ändå känner man sig väldigt medioker. Och fick jag välja en till sak skulle det vara att fota bäst. Fast bägge sakerna är förstås väldigt svåra att bestämma vem som egentligen är bäst på det, eftersom alla tycker annorlunda.
Jag är iochför sig rätt bra på att cykla utan händer. Det är jag. Jag kan cykla från mörby utan händer hela vägen.
Inatt sov jag totalt 40 minuter. Jag kom hem från stan vid 6, bytte om och åkte direkt från stallet, jobbade 7-5, tävlade under lunchen och höade nu på kvällen. Vad innebär detta? Jo, att jag varit SJUKT trött hela dagen. Jag ska sova om två sek, ska bara se på south park klart.
Samtidigt som musiken var fem miljarder gånger bättre "förr" (1900-talet då) (med reservation för 90-tals eurotrance och sånt där) så har vi så otroligt många bra sångare nuförtiden att det finns inte. Bara genom idol, talang, x-factor etc etc etc etc finns det hur många som helst som kan sjunga, och till och med riktigt bra! Varför får alla dom ingen chans i rampljuset? Och när dom väl får det, varför vill ingen höra på dem? Svar: det finns för många. Det är helt enkelt inflation på bra sångare.
Det är också därför väldigt usla sångare slinkit igenom filtreringen vilka som blir artister och inte. Dessa har förstås aldrig sökt till någon talangtävling (=de har ju förstås ingen talang), utan de blir upptäckta genom andra faktorer. Det kan vara a) Utseende (vanligast) b) Känd för något annat (sk multikändisar är rätt vanligt, t ex Paris Hilton, Kissie, Miley Cyrus etc etc) c) Har kända päron/känd släkting d) kontakter
Vissa lyckas tyvärr hålla sig kvar längre på toppen tack vare eller snarare pga bra låtskrivare (se Enrique Iglesias, Miley Cyrus) medan många bra sångare ska vara glada om de över huvudtaget får en hitlåt alls. Det är otroligt svårt att slå i musikbranschen. Förstå hur många det finns om man slår ihop bra sångare+ickebra sångare som vill lyckas! Intresset måste vara på topp, speciellt i sådana här tider där one-hit-wonders är mer vanliga än ovanliga. Sedan är det också mycket tur plus slump som gör att man slår big time. Bara för att man har en underbar sångröst, kan spela gitarr och knäcka ägg med båda händerna samtidigt innebär det absolut inte att man blir en i artisteliten. Där få kan inkluderas idag.
Ett exempel på stjärna: Beyoncé. Hon började i Destiny's Child och lyckades knaggla sig över som soloartist, PLUS ha en extremt lyckad karriär som gått spikrakt uppåt i princip hela tiden.
Allt detta slog mig medan jag såg idol, som det här året verkar ha jättemånga bra sångare. Men som juryn redan framhållit letar de inte bara efter en bra sångare, utan hela paketet ska redan finnas där. Så alla de glada människor i vars ögon hoppet tänts: bara för att man fått guldbiljetten innebär inte det att allt är klappat och klart. Det är nu arbetet börjar.
Lady Gaga. Kommer hon vara lika uppmärksammad om bara två år?
Jag drömde att marcus varit inne i mitt rum inatt och grävt runt och slängt massa saker på golvet. Hm! Nu är jag i alla fall något mer vid medvetande, så jag ska till stallet snart och rida. Fast jag vet inte om jag sovit av allt tillräckligt för jag är fortfarande lite snurrig så. Ingen övningskörning för mig idag alltså! Fast igår körde jag hur länge som helst med mamma, fett kul! Vi letade stallplats för jag ska eventuellt få en häst. Om han går igenom besiktningen. Fan vad proffsigt det där lät!
Men just nu är jag full. KOlla, jag råkade till och med fetta texten. Fan asså. Jag ser knappt rakt. Ämdå var det en röst inom mig som berättsade att en äkta fyllekväll aldrig avslutas utan south parkk, så here i go:
Tyvärr är ju jag pollenallergisk vilket gör att jag är typ allergisk mot äpplen också (plus en miljard andra grejer). Men det hindrar mig inte från att äta trädgårdsäpplen, som går bättre än köpta! Min favoritsort är dom där stora ljusgulgröna (dom heter något med blanche, kommer inte ihåg hela namnet!) och jag har pallat äpplen flera dagar i rad och ätit hur många som helst. Det är så bra med hösten. Oj, jag är lite hungrig. Oj, kolla ett äppelträd! Så har man jättemycket mat helt gratis! Ett hett tips till alla studenter.
Alltså mitt huvud kliar så jag blir galen. Det har gjort det nu i typ två veckor. Är det löss då? Jag har typ små sår i hårbottnen också, är det straffet för att jag inte kör dyra inpackningar och krämer i håret varannan dag? :/
Jag var faktiskt en av de första där, konstigt nog va! Min mobil går sju minuter fram så jag var precis i tid :p I vilket fall blev jag först lite överraskad eftersom medelåldern på kören var typ 35. Men men, jag tog min plats i sopranfältet(stämma 1) och hoppades att allt skulle gå bra.
Körlektionen var blandad, väldigt kul med alla sånger etc men jag höll på att avlida pga alla tanter som skrattade åt de dåliga skämten körledarna körde. Var tredje mening skrattade 35+arna åt, medan de permanentade lockarna hoppade runt huvudet. Typ. Och jag vet inte om det är bara jag och min själ som är typ fylld med hat men det låg nån sorts äcklig "vi-älskar-alla"stämning i hela rummet och alla skrattade hela tiden åt knasiga saker som körledarna gjorde/sa och skulle säkert citera dom på fb när dom kom hem. Droppen var nästan när en snubbe räckte upp handen mitt under repet av Cant buy me love och frågade om man skulle uttala det lavv eller lööv.
jaja jag får koncentrera mig på sången för den var ju kul! Ska försöka sikta in mig på solistgruppen, inte för att jag vill sjunga solo men dom är bara fyrtio pers typ och här var det kanske dubbelt så många =hälften så många jobbiga tanter etc
Det märks hur lika jag och marcus är angående smartheten. Igår så kokade han pasta till lunch. När han var klar hällde han ut pastavattnet i diskhon. På något sätt hade proppen fastnat så vattnet rann aldrig ut, vilket jag märkte några sekunder senare när jag kom dit. Då stoppar jag förstås ner handen i vattnet för att ta upp proppen, som är kokhett. AJJJ FUCK! vrålar jag och hoppar lite på stället. Sen sätter jag mig ner och äter. Två sekunder senare går marcus till diskhon för att göra något, ser vattnet där och stoppar ner handen för att ta upp proppen. "AJJJ FÖRIHELVETE!!" hör jag honom gapa.
Glömde säga att igår var jag såhääär nära på att sjunga karaoke på en bar, Bohemian Rhapsody, med en tysk (rätt snygg) kille! Tyvärr var det en och en halvtimmas kö, så det blev inget :/
Apropå tysken och jag så höll det inte så länge. Vi hade en underbar tid tillsammans men när det tog så lång tid innan vi skulle få sjunga började vi argumentera om saker vi stört oss på varann under en tid, och tillslut insåg vi att det enda rätta var att gå skiljda vägar. Vi sa inte ens hejdå. Men det kanske öppnar för en framtida fortsättning? Jag kommer i alla fall minnas de glada händelserna under vår tid tilllsammans, hans lite plötsliga inhopp i mitt liv, vi som väljer låtar tillsammans från låtpärmen, han hör inte riktigt vad jag säger ibland (jag klandrar honom inte), hans rockröst kombinerat med mitt bräkande, och sedan: vårt plötsliga slut.
Hände väl inte så mycket igår, förutom att jag blev lite full och hoppade runt. Och trodde att Drottninggatan var ett dansgolv (det är det inte). Jag kanske lyssnat för mycket på "Hela världen var ett disco" med krunegård, hehehe. Hehe.
Idag har jag försökt curea mig själv lite, genom att promenera (ofrivilligt) två timmar. Men det behövde jag väl. Sen har jag sovit och sett på supernanny, känt mig som ett dåligt barn och gjorde pga detta middagen.
Å jag känner att jag vill göra så mycket nu! Ska jag rita en häst? Fixa klart stalltidningen? (ja det behövs) kolla mer på South Park? Gå och handla? Läsa massa tidningar?
Jag kan i alla fall inte övningsköra tyvärr eftersom pappa är i Småland med bilen :( Jag kommer ha glömt bort hur man gör när han väl är tillbaka, har inte kört på två dagar!!
Och jag har lite ångest över morgondagen (morgonen) eftersom den kommer bli sjuukt stressig. Får väl trösta mig med att jag tjänar pengar och att jag utbildar mig till kriminalare. Fast fan nu kom skolångest tillbaka. Jag måste nämligen plugga nu men jag ooooooorkar inte! Hej våren 2010 :(
"Under september blir du mindre impulsiv än vanligt. Du känner dig stabil och lugn. Under den här perioden experimenterar du med ditt sätt att arbeta. Du känner att du är i behov av en förändring och du tänker hitta ett sätt som fungerar för dig. En kollega har synpunkter på ditt sätt att jobba. Personen i fråga är avundsjuk på din kreativitet och din förmåga att tänja på gränser. Jaga inte upp dig när du får kritik, tänk på att det är en bitter person som fäller de här kommentarerna. "
Nu är det höst förresten. Hösten är nog min favoritårstid, delat med vintern våren och sommaren. Eller så kommer sommaren på en tät andraplats, men den är bra ändå.