Nä. Det var väl inte riktigt efter tre½månad, en fjärdedel av året jag tänkt mig att allt skulle sluta. Att jag skulle få bli tvungen att åka hem. Men tyvärr är det nog så.
Nej det har inte alltid varit så bra i min värdfamilj. Mer ofta än sällan har jag haft ont i magen innan barnen kommer hem från skolan, gått runt och nervöst vridit mina händer medan jag räknat timmarna tills arbetsdagen varit slut. Mycket klumpar i halsen, tunga axlar och rynkor i pannan samt en ständig oro att göra fel.
Och visst har min oro och nedstämdheten haft en viss påverkan på mitt allmänna humör. Nej jag har inte alltid orkat le hela tiden mot barnen eller möta dem med en glad röst och kreativ hjärna.
Men trots allt detta har jag aldrig riktigt gett upp helt. Trots att jag gått runt hela tiden och känt att det varit fel, usch och blä har jag alltid försökt kämpa på och blicka framåt.
I onsdags valde mamman i familjen under eftermiddagen att avskeda mig med dunder och brak. På grund av vissa omständigheter valde min counselor i torsdags förmiddag att ringa och berätta att jag inte får gå in i rematch (/byta familj) utan måste avbryta au pairprogrammet och åka hem. Resten av veckan har mest bestått av tårar, snytpapper, telefonsamtal, svullna kinder av all gråt, huvudvärk, tunga tankar och fett hår.
Mina familjevänner i Milwaukee plockade upp mig i fredagskväll efter att alla i familjen åkt och de tog mig hit i Milwaukee på rehab, Så härifrån har jag kunnat samla tankar en smula och telefonera lite mera. Jag får se om jag åker tillbaka till Wadsworth, det måste jag nog för att lämna husnyckeln. Så det sker nog antagligen på onsdag eller så, så fort au pairagencyn väljer att dumpa mig och terminate mitt visum måste jag ut ur landet inom ungefär en vecka.
Imorgon får jag veta vad som gäller, ska sova nu och samla energi. Behöver lite kraft att sammanfatta en inte så lyckad fjärdedel av mitt USAelände.
...alltid spännande när det är -27 grader utomhus som med blåstens hjälp känns som -45. Vetenskapligt bevisat till och med. Men trots all spänning kan jag sakna asienresan förra året så därför kör vi:
Koh Samui, Thailand
Pad thaiii
happy pig
nudelsoppa <3 maat
mera maaaat
sexig kock
jag och matmor
massa mat, ett av största nöjet med vistelsen på Koh Samui förutom att dagdrömma om Bruno Mars och lära sig One Direction-sånger. Vet inte vart bilden på Bruno Mars försvann dock :/
Nu såg jag iofs att jag inte skrev någon årskrönika förra året. Och då blir jag lite fundersam. Ska jag verkligen skriva någon i år? Jag var ju bara hemma, tre månader och jobbade typ, sen har jag varit iväg och de första sex månaderna recapar jag nu ju. Nä, tror jag struntar i årskrönika. Skriver en nästa år istället. Eller nästa.
well så nu är det nytt år. Min nyårsafton var rätt rolig! Visst var vi bara utomhus men jag hade en flaska rosé att roa mig med så allt blev mycket roligare ändå! Vi snackade med lite kul människor och såg väldigt fjuttiga fyrverkerier från Navy Pier, sedan sprang vi tvärs igenom halva Chicago för att hinna med sista tåget, tog en timma och dagen efter hade jag sjukt ont i halsen...!
Och nu är jag typ sjuk. Sen är det väldigt segt också, barnen är hos sin farmor den här veckan men jag känner mig typ dålig som inte jobbar så jag städar så mycket jag kommer åt, gör tvätt och inte så mycket mer än det. Jag har inte riktigt fri access till en bil så det är svårt att åka nånstans heller. Och promenera tänker jag banne mig inte göra!!
Strax ska jag börja nyårskrönikan, känns viktigt att få den klart. Skulle helst hänga på starbucks och göra det men man tar väl vad man haver. Lite stressigt också, måste få klart min collegeansökan och jag vet inte om jag ska ta en eller två klasser till och den första är redan på 330 dollar...! Har 500 per termin i stipendie, uhuhu
