Höh phö! Har ju slöat runt i x antal veckor nu så den här dagen blev ett rejält uppvaknande för min del! Ni får givetvis veta allt, exklusivt. Snaskiga detaljer får man dock bara veta i personligt möte, tror dock inte jag har några här för den här gången. All or nothing!
MORGON Jag drönade alltså iväg till skolan jag skulle jobba på. Shit vad nervös jag blev innan! Fick nycklar etc till musiksalen (musik var första lektionen), samt lite handfattiga anteckningar från läraren som meddelade att barna i slutet av lektionen kunde spela lite trummor men att jag "som kan spela" kunde köra några låtar med dem eller titta i vikariepärmen för idéer. Vikariepärmen sög, insåg jag en minut innan lektionen började. Det var en bild på en gitarr och en tipsfråga under: "vad är det här för intstrument?"
De första barnen var en fyra, och de kom inklampandes i musiksalen och satte igång ett konstant vrål som skulle ringa mig i öronen lektionen ut. Det roliga i situationen var att till min absolut första lektion som lärarvikarie kommer en jävla mamma och ska sitta där och titta på av någon anledning. Fan. Vad skulle min lektion handla om nu igen?
Kommer mest ihåg fjärdeklassarlektionen som ett försök att tysta ner dem. Jag försökte spela något på pianot så de kunde sjunga till (de ville sjunga Just the way you are, Bruno Mars är tydligen populär i den skolan. Hittade inga ackord till den så jag drog fram "Från och med du" på måfå i all panik och försökte hitta rätta ackorden. Hm. Hur spelade man Fm nu igen på piano? Efter typ fem minuters klonkande som ackompanjerade fyrornas vilda vrål gav jag upp och meddelade de barn som ändå var tysta att vi skulle köra musiklek istället.
När jag hade håltimma till nästa lektion passade jag på att öka karmapoäng i skolan genom att vara resurslärare på en geografilektion! Det var en fyra det med men jävlar i min låda vad tysta de var! Jag djupstuderade lärarens utlärningsmetoder och försökte komma ihåg hur hon gjorde.
Nästa klass var en Advanced english-femma. Det var typ sju barn, jättesöta allihopa och alla var tydligen väldigt bra på engelska av någon anledning. Åh, lätt skönaste lektionen! Satt runt ett bord och diskuterade lite vad som helst och jag njöt av att kunna mest engelska, och barnen var urgulliga och nån kom från London, en från Irland, en hade amerikanska släktingar och några hade utländska barnflickor osv. Dom var så söööta! Well, lyckan var kort för sen var det lunch. Skollunch.
Och det var fiskpanetter. FÖRSTÅS. Alltid på en tisdag. Fan också. Jag vräkte ändå på med mat på tallriken för Ullis sa att man såg läraraktig ut då, vilket jag också observerat genom mina skoldar. Sen satt jag och petade i maten och pratade med killarna i den klass jag resursåt med. Haha ja, jag var resurslärare under skollunchen. So sassy. I alla fall så gled vi in på skräckfilmer sedan jag flashat min Stephen King-bok, och ännu en gång var jag tvungen att påminna mig om att de bara var 12 så jag kunde inte göra hur mycket reklam som helst för Exorcisten och The Ring, annars skulle jag väl få arga föräldrar på mig. När jag babblade på om mina favoriter började deras ansikten blekna en aning.
Woh sista lektionen sen! En sexa, och dom här skulle spela Just the way you are (förstås) på GITARR. Jag kan bara lätta G på gitarr i princip. Senare fick jag veta att det lätta G jag kan tydligen är "superlätta G" eftersom "lätta G" är svårare än min variant. Så jag satt minutrarna innan de började och hårdtränade låteländet på en ostämd gitarr som jag inte kunde stämma för jag kan bara stämma fioler i princip. Vi körde låten ett par gånger sen i hela klassen, och haha det var lite awkward när vi skulle köra den första gången. "Vi måste ha bakgrundsmusik! Sätt på spotify!" vrålade barnen åt mig Datorn var på, jag masade mig dit. Skulle precis logga in mig då jag pausade på joziecooln.... hmmm. Mitt användarnamn är ju inte så professionellt. Jag gick snabbt in på youtube istället som datorn inte kunde spela upp pga något flashproblem. Efter lite funderingar fram och tillbaka (tre killar satt nyfiket bakom mig och tittade vad jag gjorde medan resten av klassen var hårdrock och typ kraschade gitarrer) loggade jag snabbt in mig på spotify ändå som joziecoolnsexy så att vi kunde köra lektionen.
Sen efter alla ansträngningar (spotify, barnen ville att jag skulle stämma deras gitarrer; jag började mumla något och tittade åt ett annat håll, diverse ackordbekymmer och förstås bråk och vrål lite härochvar) ville barnen "värma upp" med Rolling in the deep. "Värma upp? Med DEN??" utbrast jag, jag har kört den många gånger under mina ensamma sångsessioner hemma och den låten är för tusan hakar en låt man definitivt kör EFTER man är uppvärmd. Så vi gjorde det ändå, sen lyckades jag även klämma in en musiklek efter det. Under lektionens gång var jag även 98% säker på att minst två av killarna halvraggade genom att typ vifta med ögonbrynen, hehe. Små lamm (Guds lamm förstås). Kom tillbaka om ett par år!
Sen var jag klar som lärare. Och hade lite värre hosta än på morgonen.
EFTERMIDDAG Haha jag är inte klar.. damn vad jag skriver långt jämt! Ska sluta med det. I vilket fall åkte jag hem, huset var låst, jag dampade, hittade reservnyckel, kunde komma in och äta något snabbt som ersatte fiskpanettseländet, cyklade fort till Freddies skola, hämtade fyra små bitchezz och tog med dem till deras musikalträning inne i stan. Lämnade av dem och sen åkte jag hem.
När jag kom hem kom jag på att jag måste ringa eventpersonalgrejen för att jag skulle ha "telefonintervju" IGEN. Ringde, hon snackade och ojojoj alltså nästa fredag. Kommer ha så mycket att göra! Jag är ju köransvarig så jag ska ut till Akalla och hämta kylbilen (som tydligen är modell större, får be till käre Gud att jag inte kör sönder den) och lämna den 0700 på måndag morgon, sen samma visa åter veckan därpå. Däremellan ska jag leka blomsterflicka och först packa (alltså i små fina påsar och alla måste ha rosett på sig osv) 10 000 sample-ex av margarin och på lördagen dela ut 4000. Sen har jag fått femtio extra lappar nu med hundra förmaningar samt fakta om företaget bakom det jag delar ut som jag ska kunna svara på plus att utsända från både företaget samt företaget som äger företaget kommer bevaka oss. Hm. Det läskigaste är nog trots allt kylbilen.
Nu ska jag laga mat. Men jag är bäck to work!!
Borde hyra in Freddan som blomsterflicka istället. Hon har looken lite mer än jag.
ahh hörni!! Låg i sängen fem i sju och tänkte "nähä, inte ett jobb idag heller" så ringer det på telefonen!! Så nu ska jag åka till djupaste djursholm och ta hand om pälsbollsmössebarna där! Musik och engelska. De är som äldst sexor men hoppas fan inte dom ska lära sig något nytt gitarrstycke eller så (som inte jag kan....) (kan ju inte spela gitarr alls) (förutom smoke on the water) (introt alltså) (samt D-ackord och lätta G-ackordet)
Ok. Har klätt mig anständigt nu, vet inte om jag ser ut som en hipp lärarvikarie eller som ett drinkluder på väg till spybar. Kan inte bestämma mig. Men antagligen vet inte barnen vad det sistnämnda förhoppningsvis. Phhhuu. Fan nu blev jag nervös!! Tänk om jag blir sen?? Tänk om jag gör bort mig?? Äh hur skulle jag kunna göra det förresten. Nu kör vi och jag återkommer med rapport när jag kommer hem.
Det är faktiskt helt sjukt att det gått tio år sedan 11 september-attackerna. Jag kommer bara ihåg att jag kom hem från skolan vid 3 och att mamma kommit hem så vi såg nyheterna tillsammans. Hade aldrig hört talas om World Trade Center innan, men bilden av de två brinnande tornen är en så pass talande bild att jag aldrig skulle glömma dem.
Alltså tio år, det är ju hur lång tid som helst! För tio år sedan var jag rätt nyligen nyfylld tioåring och hade inga större bekymmer än alla tänder jag behövde dra ut hos tandläkaren och att jag hamnade i sämsta mattegruppen. Och även om jag inte minns hela dagen så tydligt minns jag själva nyhetsrapporteringen jag hamnade i och mitt oförstånd till vad som hänt. Det är sjukt att man kan ha ett så tydligt minne från så länge sen! Tycker ni inte? Fan, om tio år är jag TRETTIO, och har jag inte kommit längre än såhär kanske det blir läggdags för gott.
Skojade bara, nu fortsätter vi;
Tycker ni inte att den är rätt vacker ändå, den här bilden i all sin tragik? Skrämmande visserligen och helt fruktansvärd också men ändå en bild som fick tala för ett helt decennium. Kan sedan inte förstå skräcken att vara i våningarna ovanför där planen kraschade, för dem fanns ju ingen annan utväg än att hoppa ner (för ett av världens högsta skyskrapor, fyfan), bara att välja en död framför en annan.
Tänkte mest säga hej annars, ska jobba imorrn om jag blir uppringd vill säga. Hoppas nästan inte det men annars kommer det ju vara bra så jag börjar komma igång med jobbet. Egentligen borde jag vilat helt den här veckan också med tanke på min uppochnergång i sjukhet men nu får det bli som det blir och jag hoppas att jag lyckas friska på mig lite även fast jag börjar jobba igen.
Haha! Läste lite på min blogg (man måste ju kolla hur den ser ut för alla andra sas) och då hittade jag i mitt optimistiska "jagskapåHåkanHåikväll"-inlägg den här meningen:
"[...]Jag ska på Håkan Hå ikväll!! Och eftersom det är bra väder så följer systemis med![...]"
Med systemis menar jag förstås systemkameran. Inte systembolaget inte!! Jag får ju inte dricka än. Och man är väl ingen smygalkis heller! Haha, jaa håhåjaja...
Min lilla kusin Wilma fem år med min farbror är här! Alltså hennes pappa men min farbror. Hehe, det är krut i damen. Hon satt mitt bland de vuxna och förde konversationerna, avbröt och kom med nya historier. "Titta på den här, helt sönder..." (pekar på sin gosedinosauries svans) "så man måste vara försiktig med den för den är ÖMTÅLIG" varpå hon slänger sitt älskade gosedjur över axeln.
När de vuxna sen började prata om husbygge sköt hon glatt in sina egna teorier: "Jaa man måste skynda med bygget innan jul för annars på sommaren kommer det in vatten under huset! Hehe, pappa berätta om den där maskinen!" När han inte var tillräckligt snabb på att börja tog hon glatt över.
Jaa, jag orkade inte sitta med så mycket längre vid bordet. När jag vaknade imorse mådde jag rätt okej, men sen åkte jag till stallet för att visa hur man fixar deras hemsida, och då kände jag hur jag blev varmare och segare ju längre tiden gick. När jag kom hem mådde jag så dåligt att jag inte orkade annat än att lägga mig och sova och nu är jag varm och eländig. Fan! Pappa sa med bästa "vadvardetjagsa-minen"; "jaa jag sa väl att du inte skulle gått på konsert igår! Nu missar du den på torsdag" (han har fattat att DAR-konserten är viktig för mig). Alltså visst att vi kom hem sent men förutom 40min kön så slet jag inte ut mig direkt, jag körde ju mest bil. Jag tänker mer att det var Frasseridningen innan kombinerat med dagens powerwalk (för att hinna med bussen förstås) till Mörran som kan ha sabbat en del.
Nu ska jag ta det lugnt i alla fall och FÖRSÖKA att lägga mig i tid!! Måste friska till på mån, kan inte ringa till VRE en gång till och säga att jag är sjuk..!
Åhh. Äntligen hemma, haha. Mitt huvud är helt söndermosigt! Kvällen var ungefär såhär:
Hämta Ullis i Mörby Köra till Junibackens parkering, betala 90 spänn (45 var) för tre timmar Gå till grönan. Jag flämtade bredvid Ullis, har så dålig kondition och är typ matt osv så min maxhastighet blir inte mer än 2km/h. Komma fram till grönan. Upptäcka köjäveln. Vafan! Längre kö än till Gaga ju! Stå i kö, tog 40 min innan vi stannade förgott s,a,s. För när vi stått i 40 min och hade 20 meter kvar till entrén upplyser grönanpersonalen oss om att det är fullt på grönan och att grindarna skulle stängas. Jag och Ullis gormar okvädesord. Vi bestämmer oss för att ge det tio min till (ifall några skulle typ dö därinne och fler folk kunde fyllas på) Vi går efter tio min Jag vill ha sushi Vi åker till S:t Eriksplan Spanar på Dovas på vägen Hittar inget sushiställe Hittar sushiställe Hittar ingen parkering Hittar parkering (efter många turer fram&tillbaka) Går till sushiställe som hunnit stänga. Vi går till thaiställe och raggar på thailändare, aka frågar om öppet sushiställe Blir dirigerade till Odenplan Åker dit På vägen hittar vi sushiställe, woho! Äter sushi (jag) i en port och sitter ivägen för boende i porten Bestämmer att vi ska ragga på Dovas lite till Åker till Dovas Ullis låtsas att läsa busstabellen medan jag sitter i bilen och spanar, ser inget kul Vi ska precis åka då vi ser Emma Pratar med Emma Åker därifrån, nu för att åka Birger Jarlsgatan hem Ser massa HåkanHå-fans påväg hem, vill köra över dem Råkar köra konstigt och tvingas följa strandvägen "Råkar" köra konstigt och svänger av upp till en speciell gata för att hus-stalka lite. Mörkt och gardiner fördragna. Byt adress? Orgie? Boring. Kör mot vallhallavägen, när vi äntligen kommer fram efter många om och men kan man inte svänga vänster (dit vi ska) just på den gatan Kör mot Stora skuggan, att det ska vara så jävla svårt att komma hem? Ligger i fel fil så jag kan inte svänga av mot stora skuggan. Kör mot Lidingö. Blir tutad på för sjuttiofemte gången. Orkar inte tänka, ligger fel så vi hamnar nästan vid värtahamnen/frihamnen Svänger vid Fortum. Håller på att köra på nån bil som just då ska ligga precis bakom och ska köra in på samma ensliga infart som vi Svänger tillbaka, vallhallavägen fram. Äntligen! Ullis ser Grönanaffischer på DAR och The Ark. Kör i bussfil, missar grönljus och skrämmer tanter. Allt för att få tag på affischerna! Kör över heldraget tre gånger innan jag kan stanna vid busshållplatsen och Ullis kan springa ut och riva loss affischerna Motorväg hem. Slipper äntligen alla enkelriktatskyltar och parkeringskyltar samt fjortisar som går över gatan utan att se sig för. Skjutsar hem Ullis, åker hem. Lilla Lady med DAR och motorvägen är fri. Gasar på och längtar till torsdag.
Så nu är jag äntligen hemma! Men jag är glad över att vi hade sån kul kväll ändå för trots alla särgrejer som hände kändes det som en lyckad kväll och vi hade roligt! Yay! Nu hänger DARaffischen på min garderob och lyser upp min tillvaro.
Orkar ni inte läsa texten två stycken upp får ni gärna skriva om den i en sammanhängande text, jag orkade inte iallafall.
Japp! Nu har jag upplevt mamma och pappas bröllop via en DVD som farmor så snällt skickade till mig! Jag blev omnämnd några gånger vilket kändes skönt, typ just då som middagen pågick låg jag ju på sjukhuset med syrgas och lyssnade antagligen på "musik och romantik" med nicke W på lugna. Hehe. Medan jag var sur över att jag inte fick gå på bröllopet. Å andra sidan skulle jag nog känt mig lite dum som inte gjorde något, alltså Freddie sjöng och Marcus höll tal. Skulle jag då sitta som det sepe mellanbarnet och se töntig ut? Jag kanske hade fått stå för fäshionheten av barnen eller nåt sånt. Lär väl aldrig få veta.
Men haha, min mosters tal var jättekul! Hon är tre år yngre än mamma, så när hon var 15 väckte mamma henne vid ett (med hennes kompisar) och så sminkade dom min moster och lånade ut mammas kläder till henne. Sen smög dom ut och åkte med mammas saab in till en svartklubb och dansade till 5-6 på morgonen. Och mamma som är på mig om att jag inte får vara "ute och ramla runt"!! Hahah! Nu jävlar, här ska festas!
När jag blir frisk vill säga. Förstås. På måndag, har jag räknat ut.
you guys!! you guys! Jag ska på Håkan Hå ikväll!! Och eftersom det är bra väder så följer systemis med! Ska få låna bilen så jag inte spenderar onödig tid på Grönan, hehe. Så jag inte blir sjuk osv. Bara jag hinner, det kommer bli lite stressigt ikväll med Frasse först och sen Håkan Hå men ill make it hoppas jag!
Håkan sist, 2009. Fotad med min digitalkamera. Återkommer med bättre bilder, i hope!
Måste råplugga lite svåra håkanlåtar dessutom. Kan ju typ bara Känn ingen sorg göteborg och ramlar. Plus midsommardrömmen och nån till. Lenalåten borde jag väl klara av att lära mig iaf?
Åh så egocentrisk jag varit i mina inlägg! Jag har blivit en såndär som bara bloggar om mig själv trots att typ resten av världen svälter och dör.
Tänkte skriva lite om den väldigt tragiska flygolyckan i Ryssland i förrgår. Jag måste bara säga, jag har ingen koll på hockey. Jag hade aldrig hört talas om Jaroslavl Lokomotiv eller Stefan Liv heller för den delen, tyckte mest att hela olyckan var mycket tragisk som sagt var. Men nu har jag läst på lite och konstaterar följande:
- ett helt ishockeylag som utplånats! Hur sjukt är inte det?? Typ som att AIKs a-lag helt plötsligt skulle försvinna. - Stefan Liv verkade vara en väldigt sympatisk människa. Och sjukt snygg. Han kom förbövlen från Polen!! - Väldigt tragisk händelse - Stefan Liv har tydligen vart målis under tre kronors stora matcher i VM och OS. Hur har jag kunnat missa honom då? Jag såg ju förtusan dom matcherna! - Han gifte sig i juli och har två barn. Det gör det hela ännu värre. - Tragisk händelse som sagt. Hoppas de inte hann lida.
Mina konstateranden tog slut där så jag låter bilden tala istället:
Titta! Heath Ledger typ! Har jag sagt förresten att jag ska på roadtrip i östeuropa? Alla män är så snygga där. Och gangsta. Häng på om ni vill.
You guys, om en vecka smäller det!!!! Vad händer då, om inte KONSERTEN PÅ GRÖNAN MED DANIEL ADAMS-RAY (snygg sexig men tyvärr icke singel om man får tro nån blaskig tidning jag läste för ett tag sedan)!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hehe!! Jag har gått igenom scenariot för mig själv i huvudet ett par gånger nu. Måste repetera in det så det sitter till nästa vecka. Såhär: Jag kommer till grönan flankerad av mina trogna lärjungar aka mina vänner, vi kommer till grönan innan 18 så vi slipper betala den sabla förhöjda entréavgiften efter detta klockslag, vi kommer fram till stora scenen där inga äckliga fjortisar börjat vänta än eftersom de är för upptagna med att kvävas av sockervadden eller spy i extreme. Jag och mitt sällskap underhåller oss i två timmar med att catcha upp det senaste gossipet i vår lilla krets, sedan drar konserten igång. Jag står förstås längst fram vid stora scenen, DAR blinkar ett par gånger åt mig, jag svimmar nästan men lyckas behålla ansikte och frisyr.
Jag bränner av ett par coola bilder med min systemkamera (det regnar ju inte!), det är faktiskt en väldigt härlig septemberkväll, lite krispig höstluft men ändock en liten touch av sensommar finns kvar i de gyllene solstrålarnas sista... eller vänta. Klockan åtta är det typ mörkt. Okej, men sensommaren återfinns i DARs underbara melodier som förstås jag kan vartenda ord av, och DAR är så imponerad att han vill att jag ska hoppa upp på scenen och sjunga duett med honom (när tycker ni jag lämnat realistiska planeringen för vilda fantasier? Inte än? OK, vi kör vidare) utan en tanke på att jag faktiskt råkar vara typ 15 cm längre än honom. Faktum är, bara för att reta alla fula pygméfjortisar har jag lånat Camillas killerheels vilket gör att jag nu är 2m+. Men inget av detta bryr sig DAR om eftersom han nyligen också råkat växa så även han nu är 2meter+. Sicket sammanträffande!
Vi får efter den fantastiska konserten hänga med backstage och DAR lovar att överge sin hyperhipsterhet och bli en cool snook-rappare igen bara vi kan bli ihoop och jag säger ett nådigt:ok, och vi lever lyckliga i alla våra vackra restrerande dagar. Jag blir förresten känd och rik och lycklig och kommer på vad jag vill syssla med helt plötsligt, och allt löser sig till det bästa. Oskar Linnros blir buddy med DAR igen. BigDanne va.
Så ni förstår, jag måste vila upp mig inför nästa torsdag! INGET, jag säger det igen, INGET, kan få mig att missa detta. Därför är det liiiiite osäkert om jag kan sällskapa till Håkan Hå imorrn på samma plats. Jag har nämligen återgått till rosslig hosta och rosslig andning samt lite (men väldigt lite) svårare andning, och som sagt; INGET får hindra mig om en vecka. Men jag ska se hur jag känner mig imorrn, förutom att jag ser ut som ett skogstroll på alla fronter samt att jag är snuvig och hostig är jag ju pigg i huvudet och ingen feber alls. Den som lever får se som jag brukar säga!
Nu ska jag sluta vara så goddamn boring och ge er lite ögongodis. Mmmm
Haha, japp, har fler på lager av de här!! Men nu börjar de ta slut så nu är det verkligen på tiden att jag kan plåta några nya....
Och så lite örongodis!(aktivera alla sinnen!)
Älskar den här versionen av låten.. plus sexiga videon.. hehe nä men han är snygg förstås.
och förstås!! Denna lyssnar jag på exakt just nu FYI. När Os-oskar Linn säger att han vill se mig som gud skapar mig osv.
Fan att den är censurerad bara. Man missar tex när danne säger "inte den som e den som KNULLAR runt" eller "shut the FUCK up", så mycket attityd i sån liten människa! Klart man blir imponerad. Ett riktigt kraftpaket.
Eller duger det bra med mig? Haha, på blogg.se:s framsida är det någon reklamgrej iaf:
"Vi söker härligt glammiga bloggare som älskar de stora stjärnorna, världskändisarna, de rika och de vackra. Stämmer det på dig och dina läsare? Då kan du bli en utav de utvalda bloggarna som får tävla ut prenumerationer på Hänt Bild och som ytterligare bonus få chans att vinna en prenumeration till dig själv."
Jag är ju härligt glammig och kan väl försöka lära mig att älska världskändisarna, de "rika och de vackra". Älskar benämningen på dem. Haha. Ni kan ju också lära er att älska dem? Så kan jag få en prenumeration ¨på Hänt Bild som jag så gärna vill ha.
Nu ska jag gå en promenad, har inte gjort det än hehee. Fastnade bland youtubevideos som handlade om rika och vackra världskändisar. Vad gör man inte för lite glamour i vardagen?
Här kommer lite bilder på lyckliga, rika och vackra världskändisar. Titta och njut
ååh vad boring att ha en kändisblogg! Jag slutar. Ni kan få läsa om mitt trashy liv istället. Med lika fula bilder!
Vet att jag är lite seg (ville ju köpa den 2009..) men som ett av mina motton lyder; "bättre sent än aldrig" så slog jag slag i saken i förrgår, och here we go:
JAA! SINGSTAR QUEEN!!!!!
Har sjungit alla 25 låtar rakt igenom. Blev om möjligt ännu hesare speciellt som jag inte sparade på resurserna precis. Haha. Så kom över och utmana mig på en låt om ni vågar!! Nu ska jag ta en promenad..
Haha, nån som ser vem gubben är? Tips: Känd barnprogramledare. Tips2: Jobbar ej längre som det. Tips3: Medverkar just nu i "Rättegång"
Såg igår när han var med på Hübinette, och jag gillar att göra något, typ rita, samtidigt så jag ritade honom lite snabbt hehe. Vad tror ni, är han skyldig eller inte? Jag tycker bara det är konstigt om han inte nu har tagit kokain självmant borde han väl kunna säga det rakt ut istället för att skruva på sig, hoppa lite på stolen och säga att det är hans privatliv, att allt blir bättre om han sitter tyst rättegången igenom. Visst skulle väl en ryktesspridning ske oavsett men han skulle kunna stå upp för vad han gjort (om han gjort det), erkänna och ligga lågt ett tag och sedan lite smått ta sig tillbaka. Nu blir allt rätt fel. Det blir lite lex Kungen eller lex Bill Clinton eller lex vemsomhelst.
Hörde nåt om det på radion häromdagen, och har faktiskt tänk på det lite i förbifarten innan.
Men tycker inte ni att Steven Tyler och Mick Jagger är väldigt lika? Båda är seniga gubbar, typ samma frisyr, typ samma genre, samma gigantiska mun och klär sig typ likadant. Kolla!
Jag tänkte skriva "när hatet..." men sen tyckte jag ändå hat var ett så starkt ord. Ser ni! Redan där har jag taggat ner! Jag ska förklara mig,
Jag ogillar familjen Wahlgren. Starkt. Ni vet den där fjomsande familjen som ofta både syns och hörs och verkar ha fortplantat sig överallt i Sverige. Pernilla Wahlgren med tillhörande barn är nog de jag ogillar mest. Sedan har jag väldigt svårt för lillebrorsan Niklas. Han som försökte sig på diverse karriärer, men inte riktigt lyckades någonstans. Och jag kunde inte glädja mig åt hans misslyckanden ens utan störde mig mest på att han försökte finnas till alls.
Men så. På sjukan. När jag låg där och flämtade i andnöd. På kvällarna behöver man ju varva ner lite, och passar inte Lugna Favoriter i radion rätt bra då? Efter klockan sex har dom deras töntiga "Kärlek och romantik"-grej och jag kunde knappt tro mina ögon när jag hörde vem som ledde eländet. Niklas Wahlgren förstås! Åh! Ni tror förstås att jag muttrade okvädesord och bytte kanal på stört. Icke. Jag log. Ett stort brett leende. Av ren och skär skadeglädje (egoboost egoboost).
För är det inte att ha gått ner sig lite såsäg, om man tillhör en såpass känd familj? Man har ju alla chanser i världen att kunna få en egen töntig såpa om sig själv eller spela i barnpjäser osv. Och så blir man radiopratare mellan 18-24 där man framför folks kärlekshälsningar till varandra mellan varven av "Hero" av Enrique Iglesias och "Unfaithful" av Rihanna. För mig kändes det så lyckosamt i alla fall. Att han hamnat på ett sånt (jag betraktar reklamradiopratare så iaf) skitjobb med tanke på hur han syntes förut! Det var nästan så att jag kunde uppskatta honom lite där, mellan allt medlidande förstås, och tycka det var mysigt att lyssna på Lugna på kvällen. Han lät så tillrättavisad och foglig där bakom mikrofonen.
Så nu vet jag vart jag har honom! Den killen kommer förhoppningsvis inte släppa skivor på ett tag, eller skriva nån sabla biografi över sitt liv. Lycka.
...då jag ska stå framför scenen där DANIEL ADAMS-RAY spelar, och fyfaan vad kul det ska bli!! Oavsett sjukdomstillstånd, alltså! Spelningen den 9e nu med Håkan Hellström känns lite mer hotad dock :( Har fått ställa in jobbet idag och imorrn pga att jag fortfarande har feber och världens hosta.
Men hur laddar jag alltså? Jo, med denna härliga video. Salem Al Fakir - Good Song! (som vi på kören sjöng världens snyggaste överstämma till så nu sjunger jag hellre stämman än vanliga melodin hehe)
Vad har den att göra med allt det här då? Titta på videon, från början om ni vill, men kolla extra noga from 2:40 då den blir riktigt intressant! Sedan tittar ni länge på personen längst till vänster på 4:08 och lite till framåt, resten av videon är boring!
Ja, nu har jag tyvärr inte fått gitarristen i Queen till just MIN blogg utan han skrev ett inlägg i Googles blogg. Gå in på www.google.com idag förresten! Jag kopierade hursomhelst inlägget lite fräckt, det är ju så lätt i dessa tider (se gårdagens inlägg om lodjur). Därför, dr Brian May:
I was first introduced to Freddie Mercury—a paradoxically shy yet flamboyant young man—at the side of the stage at one of our early gigs as the group “SMILE.” He told me he was excited by how we played, he had some ideas—and he could sing! I'm not sure we took him very seriously, but he did have the air of someone who knew he was right. He was a frail but energised dandy, with seemingly impossible dreams and a wicked twinkle in his eye. A while later we had the opportunity to actually see him sing ... and it was scary! He was wild and untutored, but massively charismatic. Soon, he began his evolution into a world-class vocal talent, right in front of our eyes.
Freddie was fully focused, never allowing anything or anyone to get in the way of his vision for the future. He was truly a free spirit. There are not many of these in the world. To achieve this, you have to be, like Freddie, fearless—unafraid of upsetting anyone's apple cart.
Some people imagine Freddie as the fiery, difficult diva who required everyone around him to compromise. No. In our world, as four artists attempting to paint on the same canvas, Freddie was always the one who could find the compromise—the way to pull it through. If he found himself at odds with any one of us, he would quickly dispel the cloud with a generous gesture, a wisecrack or an impromptu present. I remember one morning after a particularly tense discussion he presented me with a cassette. He had been up most of the night compiling a collage of my guitar solos. "I wanted you to hear them as I hear them, dear," he said. "They're all fab, so I made them into a symphony!"
To create with Freddie was always stimulating to the max. He was daring, always sensing a way to get outside the box. Sometimes he was too far out ... and he'd usually be the first to realise it. With a conspiratorial smile he would say "Oh ... did I lose it, dears?!" But usually there was sense in his nonsense—art in his madness. It was liberating. I think he encouraged us all in his way, to believe in our own madness, and the collective mad power of the group Queen.
Freddie would have been 65 this year, and even though physically he is not here, his presence seems more potent than ever. Freddie made the last person at the back of the furthest stand in a stadium feel that he was connected. He gave people proof that a man could achieve his dreams—made them feel that through him they were overcoming their own shyness, and becoming the powerful figure of their ambitions. And he lived life to the full. He devoured life. He celebrated every minute. And, like a great comet, he left a luminous trail which will sparkle for many a generation to come.
Och nej, min lillasyster fyller år i mars. Freddie Mercury däremot fyller 65 år idag, vilket jag inte hade så bra koll på.. tur att man har en fru som kan påminna en! Däremot har jag lite bättre koll på hans dödsdag, lite tragiskt, vilken är den 24 november. Inte bara fyller Freddie 65 i år, 2011 är det tjugo år sedan han dog... Många jubileum, tyvärr. Men låt oss inte vara sorgsna! Idag ska vi minnas den bästa manliga sångaren of all times med glädje och det gör man bäst genom att låta hans och Queens musik fortsätta spelas.
Så Happee birthday mr Freddie Mercury: lover of life, singer of songs!
Ja, ni måste lyssna på alla!
Fan jag kan ju inte ta med hela repertoaren.. ett litet axplock av Queens låtar men det hade lika gärna kunnat vara sju helt andra Queenlåtar! Alla är lika bra, nästan!!
Så en från Freddies solokarriär:
Originalet är av The Platters, men jag tycker förstås Freddies version är bättre!
haha, en ful bild jag målade för längesen! 2007 kanske? måste göra en ny! Den föreställer i vilket fall mr Freddie M under hans 70-talsperiod.
