bloggenjosse

Nu får det vara nog! Är frisk nu. Tror jag hade feber igår, mådde lite bättre idag men nu är det dags att jag slutar gå och snörvla öppet eller hosta hela tiden. Ska jag göra något sånt får jag göra det i smyg! 

 

Tvättade mitt jättefettiga hår när jag kom hem från jobbet också. Bara för att markera min friskhet. Tar nog två alvedon för säkerhetsskull innan jag ska sova, huvudet är lite tungt fortfarande men imorrn är nog allt bra igen! 

 

Har haft lördag hela veckan i två dagar nu men imorrn är det tokig torsdag igen alltså vardag. Så nu är det tillbaka till broccoli och knäckebröd. Förfan!

 

Man ska inte dra ut på sin sjukhet eller förkylning. Mycket sitter nog i huvudet. Visst hade jag kunnat vara hemma både idag och igår, men det gick ju att jobba? Och så länge man står på benen är det ingen mening med att tycka synd om sig själv. Dessutom tjänar jag mycket bättre på att (om än) snörvla runt än att ligga i sängen och söka bekräftelse. 

 

Nu ska jag sova. 

Eller, så illa är det kanske inte. Eller? Äh. I vilket fall har jag blivit mycket sämre. Igår var jag visserligen väldigt mosig men idag har det varit katastrof ungefär. Trots det tyckte jag att jag kände mig bättre än igår, och den känslan varade till halv tio ungefär då tröttheten plus sjukheten slog på alla cylindrar. ÖÖHHHH. 

 

Tänker inte köra massa dravel om vilka symtom jag har osv (HOSTA SNUVIG SNORIG ÄCklig SVULLEN MOSIG I HUVUDET ONT I HALSEN FYFAN SKJUT MIG) men jag kan ju säga så mycket som att jag ska lägga mig med två alvedon som sällskap så fort jag puffat klart nu. 

 

Ska ju jobba imorrn igen. De på jobbet ville att jag skulle gå hem så fort jag var klar med rundan (hade fått stå och sortera annars eftersom jag var TIDIG igen) och för första gången protesterade jag inte utan kände mig mer som att bojor lossats från min hals typ. Och jag blev nästan lite rörd och tårögd samt att min självömkanskurva peakade spikrakt uppåt när ena coachen sa "och SOV ordentligt nu, du verkar faktiskt ganska sjuk". AAAWWW.

åååh seriously you guys. Mår fett dåligt. Typ ont i halsen och sjukt seg i huvudet och kroppen. Undrar om det är ett bakistillstånd eller om jag faktiskt håller på att bli sjuk. Ska ju jobba hela nästa vecka!! Fast först ska jag imorrn till akalla bilmotor lalalavaddetnuheter och lämna in bilen för service. Har inte fått enough cash så jag måste antagligen ligga ute med 2000 spänn också. ÖÖÖHHHH. 

 

Idag var jag på djursan och var (rätt seg) hästskötare åt Emelie. Mina strålande insatser (och lite Emelies) ledde till att hon blev sjätteplacerad. Mycket bra. När jag var klar vid tolv missade jag precis bussen hem vilket kanske var lika bra eftersom jag såg ut som världens lantis, ful huvtröja, ett par smutsiga hollistertajts och gummistövlar som var en storlek för stora (plus jätteleriga). Min uppsyn var väl inte den bästa. Så jag gick hem. Och passade på att fota lite:

 

Jaha! Här sitter jag på min röv, klockan är fyra men jag sitter inte på nån jävla gondol utan i min ungkarlslya och ugglar!!! Hur kommer det sig då?? WELL

 

Moster hade migrän

Mormors man var dålig i magen

 

RÅDJURSSADEL BYEBYE

 

får väl nöja mig med ryska kaviaren från igår till middag............ :((((

 

Sen är det förstås tråkigt att än en gång inte kunna fira mormors födelsedag. Faktum är att vi redan skjutit upp det här tillfället från förra helgen eftersom mormor var sjuk då (plus att Barbro dog ju då). Så det är trist att inte kunna ta tag i det! Kanske ska bjuda ut mormor på nån fika i veckan. 

 

Så nu får vi se om kvällen blir alls som planerat?? Under tiden ska jag rita Miranda Kerr. Min nya role model och inspiratör!! Har alltid kollat lite snett på henne för hennes flashiga modellbilder som mer liknar något från scandal beauties arkiv, men nu såg jag en intervju med henne där hon lite i förbifarten nämnde hennes chubby cheeks, och då slog det mig att ja det har hon banne mig! Precis som jag!! 

 

Alltså 1 del avklarad, nu är det bara resten av kroppen som ska fixas så blir jag som henne sen! 

 

Medan jag väntar på att smärre mirakel inträffar ska jag rita av henne. 

 

Måste börja förbereda mig strax! Mormor fyllde 75 förra veckan så hela mammas sida av släkten ska äta på gondolen. På fina ställen brukar man ofta slå knut på både sig själv och pennan för att komma på fräsiga sätt att skriva menyn på, man använder alla möjliga adjektiv för att få maten att framstå så exklusiv och lyxig som möjligt. Här är ett exempel på en förätt: 

 

Puffredag! Vaknade på rätt bra humör faktiskt, inte riktigt lika tidigt som jag tänkt mig men min sömn blev lite rubbad av ett par telefonsamtal. Faktum är att det kändes som jag hade en jävla telefonväxel i min säng hela morgonen även om det bara var några samtal.

 

Först ringde VRE. 

"Heeej blöblöblö är allt bra blöblö? (kom till saken!!) Joo skulle du vilja jobba idag? (nä jag anmälde bara min tillgänglighet för skojs skull)"

"öööhhövilkentidöööh" (jag med sömndrucken röst) 

"Hmskavise från åtta till..halv fem..."

(jag väldigt snabbt) "å, halv fem? Njäää alltså...."

"Nä vänta inte halv fem jag ska kolla tiden vänta lite bara!"

"mmm" jag sjunker tillbaka på kudden med ett rofyllt leende och korsar fingrarna på att jag inte ska behöva jobba. 

"Åtta till två!"

"å, två! Njäää alltså tyvärr, jag har ett annat jobb då så jag kan tyvärr inte" säger jag och försöker få det att låta som om mitt jobb klockan två är på hjärnkirurginivå och inte kan flyttas på (vilket det i och för sig inte kan, då råkar jag ut för det kinesiska puffvredet vilket består av spamning med telefonsamtal från och med sena minuten nr 1), jag försöker också ha en touch av "typiskt också" i rösten vilket jag känner inte går fram ordentligt eftersom jag inte kan sluta le genom samtalet. 

 

Nästa gång det ringer är det bring citymail. Jag stelnar till när jag ser att det är chefen och går snabbt igenom tre möjliga anledningar till att han ringer; 1) sparken 2) sparken 3) om jag kan jobba nästa vecka. 

 

Nummer tre är det, och efter lite fundering och en våg av generös välvilja samt en stöt av trotsighet gentemot puffmamman anmäler jag mig att jobba hela veckan. Fuck jobbångest! 

 

Var det alla samtal? Jaha. Hehe det kändes som fler. Funderade nästan på att anställa en sekreterare. Men med den här skörden kanske jag fortfarande kan fixa det all by myself. Sen kom lite sms också, från bilservicen,  puffmamman och a det var väl det. Ska försöka sluta förstora allt. "Lite sms", två stycken var det. Äh.

 

Ullis halvt utmanade mig (fri tolkning från mig) att valvaka trots att jag ska upp om nu 6 timmar, men vafan. Så här sitter jag och följer lite lojt cnn:s valvaka samt klickar runt på lite annat skit. Få se vem som vinner, försökte läsa på lite idag i DN och metro men jag är så otroligt oinsatt att jag inte fattade så mycket. Så jag hejar på den som vinner. Det är lättast dock att hoppas på obama, av bara farten.

 

Klämde ett south park-avsnitt också, kolla på s12, episode About Last Night! Från valet -08, där randy kläcker ur sig bloggrubriken hehe. 

 

Så här är en låt man kan lyssna på medan man valvakar också, rätt bra: 

 

 

Fan bara för att jag skrev här att jag skulle ta en promenad var jag tvungen att göra det sen, trots att jag inte alls hade lust med det... man vet ju aldrig om nån får lust till att korsförhöra en! 

 

Så jag släpade mig iväg med kameran i en ryggsäck. Klockan var ju typ halv fyra och solen nästan nere vilket innebar rätt knapp fototid tyvärr, puffningen sätter käppar i alla mina fotohjul med sin tidsplacering! Men jag fotade lite iallafall. 

 

Sen gick jag med målet att gå en timma men eftersom jag får lite fix idéer för mig gick jag till Stocksund och touchade djursan också så det blev 1h och 40 min istället. Jaja. Bonustid får jag väl se det som. Boring. 

 

Ska utveckla mina tankar från förra inlägget lite snabbt angående jobbångest vs inte jobba! Jag skriver ju så himla långa inlägg lite mer sällan nu för tiden att jag inte hade hjärta att skriva så långt om det i förra inlägget. Men okej,

 

Eftersom jag blir så rastlös när jag inte jobbar, och stört lat när jag väl har hur mycket jobb som helst blir det en svår avvägning där, aldrig nöjd liksom. Ingen aning om detta är ett vanligt beteende men det är otroligt jobbigt och något jag försöker vänja mig av med, genom att försöka slappna av och bagatellisera det lite mer när jag har dagar som igår eller idag. 

 

Idag har jag ändå varit ganska lugn med att inte jobba. Det beror nog på att jag gick upp vid nio, började med att ta en promenad och har sedan spelat gitarr, läst tidningarna i rätt lugn takt och försökt göra lite kreativa saker som jag mår bra av. Typ sånt jag inte orkar med när jag jobbat en hel dag på posten till exempel! Och sedan vända det negativa till ett positivt tänkande (som jag är skitdålig på verkligen). Njuta av en solig höstdag (inomhus förstås) och ta det lugnt. 

Så efter jag puffat nu ska jag ta en lång höstpromenad och fota och sortera alla känslor som går som en satans bergochdalbana stundtals. 

 

Kanske inte var så utvecklande men jag får väl fortsätta nån annan gång då när jag lärt mig uttrycka mig ordentligt!! K bye. 

 

Igår på jobbet var det tidigt morgonmöte, där chefen berättade om hur viktigt det var för den som gick sist från kontoret att rapportera hur många lådor som saknades (eller om det gjorde det) till honom, och så tittade han på mig; jag tolkade det som en menande blick att jag thihiade fram ett litet Madeleine-fniss. Då kläckte han ur sig något i stil med: "Aa Josefine tillexempel som ofta kommer in sist..." (nu glömde jag helt vad han sa men poängen var just den där delen av kommentaren). Där och då tyckte jag att det var rätt kul, jag vet om att jag ofta kommer in sist utan att riktigt fatta hur det kommer sig, och jag både skrattar och skämtar gärna om det.

 

Men den där jävla kommentaren förföljde mig i huvudet hela förmiddagen sen! Och ju mer jag tänkte på den desto surare blev jag. Så kan man väl inte peka ut någon egentligen? Nu var det ju ingen tillsägelse så men ändå! Han kanske upplevde mig som en person med humor och självdistans? Att man kan säga vad som helst inför om och till mig? 

 

Jag kammade upp min post snabbt som fan, behövde ingen hjälp av coacherna vilket jag normalt sett brukar få oavsett om jag vill eller inte. Kom iväg bland de första av alla, var lite seg på rundan visserligen men kom sen tillbaka vid tre INNAN FLERA COACHER TILLOCHMED. 

Haha ni skulle sett minen på mig när jag satt och rapporterade vid datorn!! Jag kunde inte sluta le belåtet för mig själv, medan jag då och då kastade lite blickar till chefens kontor för att se om han sett hur sent jag kommit in?!!? 

Chefen kom till kopiatorn som står vid datorerna och passade på "Känns det konstigt att komma tillbaka när det är folk här?". Jag kvävde frågan "är jag sist nu? va? va vava??" och hehe:ade lite, men sen framförde jag i saklig ton att jag faktiskt brukar komma in vid fyra-fem-tiden nuförtiden. Tyckte det var dags att han uppdaterade sig lite. Hoppas han fattade vinken!

 

Det var inte förrän efteråt, när jag stämplat ut fem i halv fyra som hela min nöjdhet försvann i ett poff när jag stod i ett grådaskigt ljus på karlaplan. Jaha. Nu var klockan halv fyra, jag hade bara fått jobba 7 ½ timma. Var det värt det att få bevisa för chefen att jag inte var så långsam som han trodde? Den där rastlösheten som jag hade när jag inte hade några jobb att gå till alls började göra sig påmind och smått irriterad smsade jag profficetobbe som  inte hade några jävla pass idag. Fan!

 

Så jag släntrade bort till östermalmstorg för att inte komma hem i en alltför okristligt tidig tid, hämtade bilen hos puffarna, puffade, somnade i bilen (när den stod på parkeringen hemma, lugn nu) och vaknade typ en timma efter att jag kommit hem. Gick raka vägen från bilen till sängen, fyfan vad trött jag var. 

 

Idag orkade jag inte lärarvicka och orkade inte hålla på och pussla med något eftermiddagspostpass. Eftersom jag måste åka från Åkeshov till Lidingö och tillbaka i värsta rusningstiden blir det egentligen mer bilkörning än jobb och då känner jag att jag inte orkar. Inte idag i alla fall. Men jag ska försöka jobba bort den här lätta ångesten jag drabbas av när jag inte har något jobb för händerna för tillfället. Nu passar det sig att längta till förra veckan då jag jobbade fem dagar i sträck!! 

 

 

Jag hade tänkt visa Freddie några klassiska filmer som jag såg när jag var yngre, alltså snäppet över harry potter och shrek som hon typ dagligen konsumerar. Jag hade tänkt visa Föräldrafällan och Legally blonde. Men de filmerna fanns inte alls i videobutiken, under komedihyllan var det grabbhumor (american pie, offside, date movie osv osv. Legally blondes 3 fanns dock) och på barnavdelningen var det typ nasses födelsedag bredvid hannah montana the movie. Gah. Så jag fick tänka om. 

 

Freddie drog fram massa egna förslag typ harry potter 2, men jag ville att hon skulle se något annat. Sen är det lite svårt också, hon fattar inte allt riktigt än (så bridget jones var för vuxen) och en prinsessas dagbok ville jag inte se. Tillslut enades vi om Big och Breakfast club (som inte jag ens sett). Big passade väl henne lite bättre, hon fattade hälften av Breakfast club men för mig var det kul att se den i alla fall!

 

Ska försöka se några fler typ nittiotalsklassiker med henne jag såg som yngre, saknar den tiden lite! Just nu är jag helt insnöad i nittiotalsmode och delvis åttiotalet (syns visserligen inte så mycket på min klädstil men i huvudet är jag någon annanstans!) så det är kul att nittiotalet fått en liten revival i övrigt! Passar rätt bra in på den här mörka årstiden och passar bra in i mitt liv just nu. 

 

 

   

Alla helgons dag idag. I fredags dog min kusins farmor fick jag veta idag. Väldigt tråkigt. Hon har ju tyvärr varit sjuk och frånvarande på de flesta occasions med släkten på sistone och sen har jag inte träffat henne mer än vid sådana tillfällen vilket är rätt sällan så jag känner mig inte så "drabbad", men sorgligt känns det ändå förstås. Skönt med en regntung dag idag då. 

 

Ska ha filmkväll med Freddie och bara äta och ta det lugnt. Sortera tankar och kanske komma till skott och rita lite. Jätteskönt att vila från jobbet. Fysatan vilken vecka det varit. I fredags hade jag bråttom hem för att hjälpa till inför Freddies halloweenfest plus att jag skulle träffa Emelie, så jag körde ultraspeed nonstop hela dagen. När jag sorterade posten i början av dagen var jag så stressad att svarta prickar dansade framför ögonen. 

 

Men det fuckade ju upp sig för nåt klantarsel hade packat ihop min post till linnégatan (varför lät dom mig inte göra det själv för??) och när jag väl var där ute upptäckte jag att ALL post till de portarna var helt osorterad. Varpå jag fick stå i varje fucking port och sortera om posten samt springa tillbaka femtio gånger uppför trapporna för att lägga nåt brev som skulle vara högst upp eller så, och mitt samvete tillät mig inte ta tillbaka så mycket post. Så de gator som var sorterade sprang jag som en blådåre på för att catcha upp den förlorade tiden. Mitt mål var att sluta fyra, jag stämplade ut kvart över trots all försening. Gick runt som tommy tomat på kontoret tack vare all ansträngning och flashade mig, uuh. Hoppas de glömt hur jag såg ut i fredags nästa vecka. 

 

Förresten delade jag brev i porten bredvid tösses (en killer, bulldoften ligger som en dimma i hela trappuppgången) och när jag skulle in kom surtanten från tösses ut, hon som var där när jag hade praktik där (se inläggen från typ oktober 2009)! Hehe, tror inte hon kände igen mig dock. Men det är lite kul att jag knyter ihop mina jobb sådär, jag har ju delat post till alviksskolan som jag jobbat på ett par gånger. Nu väntar jag bara på när jag får kungsstensgatan och ska dela post till vre. 

 

Apropå tösses så kom jag på att barbro (hon som dog i fredags) och mormor hälsade på när jag praktiserade där. Hm. Å. Hon var jätterar ju. Rar. Använder typ aldrig det ordet (typ, liksom) men rar är ett ord som sammanfattar (kan man säga så? Kommer fan inte på ordet) eller utmärker/utmärkte henne. Hon var alltid så rar när jag träffade henne. Hoppas hon har det bättre nu. 

 

Damn det är bara mitt i veckan... fyfan så långsamt det går!! Nu är inte jag den som vill skynda på tiden på något sätt annars, dels för att jag isåfall inte hinner med/till saker kombinerat med min lätta åldersnoja och gnäll över att "tiden går så fort blablabla" men när man jobbar såhär alltså... 

 

Är ju på bcm hela veckan och det är jävligt slitigt alltså. Tillsammans med att jag aldrig kan lägga mig i tid går jag mest runt som ett kolli och irriterar mig på allt. Nu när det ändå bara är torsdag och fredag kvar känns det lite lugnare, idag var jag till och med trevlig på jobbet och snackade med folk. Lite annorlunda måndag morgon då jag stressar runt med lurarna i öronen och bara gör det jag ska, punkt. 

Har blivit snabbare på jobbet i alla fall! Idag slutade jag nästan fem vilket var ganska sent överlag men i jämförelse med för några veckor sedan är det en jävla förbättring! 

 

Bestämde mig i alla fall för att göra det jag tycker är absolut roligast, nämligen gå i affärer. Osminkad, med rätt fula kläder kanske det inte var bästa idén men med tanke på att de affärer jag älskar mest att både shoppa och fönstershoppa i är mataffärer så funkade det ändå. Och vilken mataffär ska jag välja då, kanske livsen vid karlaplan eller möjligen ica esplanad i anslutning till stadions tbanestation? 

 

Nej, jag skulle prompt till daglivs fridhemsplan, och i rätt så tvångsmässiga tankar tog jag en powerwalk dit från karlaplan eftersom jag är så sabla lat på jobbet och inte gör annat än att sitta ner. 

 

Men det var skönt! Tog bara 40 minuter eller så, passade på att gå in på en vanlig affär (h&m västermalmsgallerian plus betade av några andra intilliggande) och kika. Efter min pw som jag brände av i ett jävla tempo var jag ganska trött, dessutom med jobbdagen bakom mig så jag var inte alls på humör att kolla kläder. Gick in i en reahylla och stod sedan och drog lite lojt i nån rosa tubtopp i viskos nedsatt 15% medan jag mest stirrade rakt fram och typ sov ståendes. 

 

Passade på att kolla in de andra mataffärerna i närheten av daglivs innan jag flanerade en lång stund inne på huvudattraktionen ifråga. Lite låga priser hittade jag allt! 

 

Sen skulle jag hem och då ville det sig inte bättre än att jag gick från fridhems till tekniska. Det är inte så jättelångt ändå. Men nu är jag sjukt trött i både ben och huvud. Öhh. 

seriöst. Seriously you guys. Jag klarar inte detta längre.

Varannan minut sekund eller smula av denna tidsrymd drömmer jag om torkad mango. Det är sant. Vetefan vad dom stoppat i dom där underbara torkade VÄLSIGNADE tingesterna, det må vara koffein nikotin adrenalin eller josefine, oavsett vilket är jag fullkomligt head over heels över de där mangosarnaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!

Jag vågar ju mig förstås inte tillbaka till hötorget på ett tag. Jamen jag har ju köpt upp hela deras centrallager (hm, undrar om det finns något sånt? karta? Nyckel??) av torkad mango att de antagligen inte får in nytt förrän nästa påsk.

Säkert är det bara jag som inbillar mig att tjejerna bakom disken plötsligt drar sig lite tillbaka när de får syn på mig och börjar viska medan de kastar menande (sura) blickar åt mitt håll. Säkert spelar bara fantasin mig ett spratt när jag tycker mig få ett ganska elakt snett leende när jag tar emot min påse innehållandes hundra gram färskingar. Att jag är igenkänd och omtalad. Att jag är på en bild (lite grumligt smygfotad) uppsatt på lagerväggen bakom butiken, lite riven hålig bild på grund av alla dartpilar som prickat mitt ansikte. Att jag är en stående punkt på alla fredagsmöten; "ah har ni sett långa mangotjejen på sistone då? Fyfan vad gör hon med all mango egentligen?? Kan man banna henne härifrån?". Kanske finns en instruktionslista på vad som ska göras när jag dyker upp lite vingligt vid entrén, tittandes lite tankspritt omkring mig medan jag låtsas som att jag funderar på vad jag ska titta på idag (torkad mango torkad mango torkad mango!!!); "KRISPLAN: 1) en måste stå vakt och larma såfort lång mangotjej dyker upp!! 2) göm mangosarna!! 3) använd dessa bortförklaringar på rullande schema vid förfrågan vart mangosarna tagit vägen: - slut för säsongen/sista köptes PRECIS innan du kom gud vad synd!!/slutat säljas, tyvärr! Mangopest"

Ni ser. Min abstinens gör att fantasin får vingar och jag struntar i min skönhetssömn för att drömma om mango. TORKAD that is. Har försökt ersätta detta underbara snack med naturgodis; kanelmandlar och pistagenötter, men hur mycket jag än äter av det och hur mätt jag än blir är det alltid en tom vrå i min mage som sänder ut en gnagande känsla av att någonting fattas.

I'm here without you baby, but you're still on my lonely mind
I think about you baby and I dream about you all the time

Aa. Ni förstår. Herregud.

Tror jag ska kolla om torkad frukt (MANGO!!!) säljs nån annanstans i stockholm än bara hötorgshallen? Måste ju finnas något annat ställe i jösse namn!

 

EDIT: MAN KAN KÖPA TORKAD MANGO ETT FUCKING KILO FÖR FEMHUNDRASEXTIO YNKLIGA SPÄNN. ELLER YNKLIGA OCH YNKLIGA. RÄTT UPPSTUDSIGA FEMHUNDRASEXTIO SPÄNN OM JAG FÅR BE, MEN VAD GÖR MAN INTE. ELLER JAG MENAR, JAG SKA EH FUNDERA PÅ DET HELA. 

 

....

 

......

 

Kletade på något ljusblått nagellack i lördags men eftersom jag känner att det inte matchar min nuvarande sinnesstämning ska jag måla på något mörkare. Typ mitt dova vinröda. 

 

Allt är ju inte bara solglimtar mellan färgglada löv på hösten, mycket svärta gör sig påmind också. Men det är en skön känsla. Skönt att känna. 

 

Så vi slänger in lite fler usabilder va! De flesta bilder på berg/blommor kommer här från highway 1 som går längs med västkusten. 

 

 

alltså jag har tänkt femtio ggr om att blogga, men det har inte blivit av. När jag postade i torsdags skrev jag ett blogginlägg i huvudet men det kom aldrig upp här tyvärr. Kanske skriver det en annan gång. 

 

Har banne mig inte ens skrivit dagbok sen i tisdags hehe. Jag var ute ons fre och lör och då brukar jag inte vara vid fulla (höhö) sinnes för att kunna ens hålla en penna när jag väl kommit hem. Men men! 

 

Idag har jag lämnat bilen till puffamiljen. Eftersom jag kör bring hela nästa vecka ska de ha bilen eftersom deras egna är på reparation. Hoppas snabbstädningen jag gjorde i den dög. 

 

Åh det var ju jättefint väder idag!! Hade tänkt ta nån hurtig promenad i den mysiga höstsolen men nä, lat som man är låg jag mest i sängen. Och städade rummet. Och spelade gitarr. Fick lite promenad iallafall när jag gick från puffarna. 

 

Blöbläboring vad otaggad jag är på att skriva. Ni märker ju. Det här måste vara segaste texten att läsa sen maggan graaf-boken. Jag vill rita tror jag men när jag tänker vem jag ska rita stannar jag bara upp och tänker typ öööhnä öööhkanske ska spela gitarr ellenåsåntööööh. Men nu ska jag minsann fatta pennan! Frågan är vem jag ska rita bara. öööhh.

 

 

höst damnit

Höst

 

Höst, jag behöver tröst

när det är höst

Höra regnets röst

när det är höst

För får jag inte sparka löv och fälla upp mitt paraply

vill jag inte ha höst

Höst

 

Hade jag inte suttit med håret inlindat i en silverschampokalufs hade jag legat död i sängen vid det här laget. Är så SATANS trött, fattar inte!! VRE ringde inte imorse så jag sov ju till halv tolv, sen segade jag fram till puffning post och puffning igen. 

 

Gah. 

 

Försökte fota lite i trädgården i alla fall i ett desperat försök att få till lite höstbilder. 

 

Justja, jag har bokat bilservice idag också. Med nån norrländsk bilmekaniker som stod i en sågverksverkstad och svarade i telefon (efter sjuttiofem minuters telefonkö eller så, utan nån knasig bakgrundsmusik!). Puffmamman har beordrat mig att fixa både service och bilbesiktning till biljäveln och jag är verkligen nära att be om ersättning för det är ju ett jävla heltidsjobb det där. Nu ska jag till akalla den tolfte SJU på morgonen och vänta på att biljäveln blir tillpiffad. "Dä särväras frökåst näre är så tedegt" förklarade mekanikern i telefon. "Tjoho" svarade jag och hoppades att undertonen kom fram ordentligt. Det där erbjudandet måste vara väldigt speciellt för arbetarna där eftersom han nämnde dealen typ sex gånger under vårt fem minuter korta samtal. 

 

Jag cyklade bort min vattenflarre igår. Fattar inte hur det gick till men alltså behövde jag en ny så jag passade på att köpa en efter puffningen. Men när jag kom ut från city gross kom jag inte bara ut med en vattenflaska utan även en smoothie och en stor påse naturgodis också som jag smällt i mig udner dagen. Halva i alla fall. Åhhhhh. Puffdagar funkar inte för mig. Jag måste ha struktur och postdagar helst!!

 

Funderar på att klämma ett till south park-avsnitt men har förvånansvärt nog inte lust med det, vill bara sova. Måste vänta ett tag till på schampoeländet att verka så jag får väl göra något annat då BORING.