bloggenjosse

Den här gången är bilderna från Hearst Castle, ett slott nån rik snubbe byggde och inredde väldigt luxuöst på 20/30-talet. Utförlig takstukatur, mängder av statyer och konstverk, rancher med boskap, en miljard tunnland, pool, biosalong och inte minst en fantastisk trädgård. Där höll han hov för filmstjärnor direktimporterade från Hollywood t ex Charlie Chaplin och Mary Pickford. 

 

Så håll i hatten för bövlen för nu blir det blombilder så ni spyr blomblad efteråt!

 

Okej seriöst det där var fan den svåraste artikel jag skrivit hittills. Om den ens är klar. Känns åt helvete!! ÅÅH

 

I vilket fall körde jag dit imorse efter att ha varit ovanligt seg på att gå upp inför ett sånt här uppdrag. Jag körde genom ett otroligt fint höstlandskap, jag skojar inte. Var väldigt nära att hala upp kameran och börja fota landskap men jag hade inte riktigt koll på när min klass började så jag var lite stressad. Inför körningen hade jag bara kollat: "jaha jag ska åka 225an mot Nynäshamn och sen kommer en skylt som det står Södertörns Ryttarcenter. Ok". Jag har ju en smart telefon men den är tillräckligt osmart för att inte ha någon internetfunktion så jag är fortfarande låst till vanliga kartor. Men skyltjäveln dök ju aldrig upp! Jag visste att stallet skulle finnas någonstans i Grödinge, jag kom till Grödinge, åkte genom Grödinge, kom till Rödinge Frödinge och Brödinge men ingen jävla skylt!!

 

Men som det brukar vara, precis när jag hade handen på mobilen för att ringa mamma och fråga om hon kunde kolla på datorn efter vägbeskrivning och jag precis åkt in i Nynäshamns kommun kom skylten. Tack.

 

Var där och då på lite dåligt humör. Vet inte om det var att jag var tvungen att parkera i en sandhög som sluttade 70% och jag inte visste hur jag skulle komma upp från, för att ridhuset var kallt och dragit eller jag bara inte vaknat på min rätta sida. Men jag satt mest och skrev upp alla fel tävlingen hade; dåligt underlag, kallt, dåligt flyt i planeringen, dåliga logistiklösningar, ingen musik under ritten och knappt under ärevarvet, torftigt och jävligt. Under banombyggnationen kom en åttaårig kille infräsande på en fyrhjuling med harvkratta bakom för att platta till underlaget. Han körde runt banan i hundranittio knyck, höll på att meja ner x antal funkisar och fyrhjulingen försökte hänga på så gott den kunde medan den hostade ur sig bensin i gasform som glatt höll sig kvar inne i ridhuset. 

 

Lite lugnare efter jag intervjuat vinnaren, och när jag skulle åka därifrån fick jag syn på hästar i en hage. Jag blev fem år och överlycklig stod jag där ett bra tag och jollrade med hästarna medan jag knäppte bild efter bild. ÅH vad mysigt det var! 

Åkte en annan väg hem. Struntade i E20 och körde huddingevägen istället som går igenom små bebyggelser omgärdade av björkar, lönnar och aspträd i brandgula höstfärger. Jag tog det piano, vrålade med mina skivor och njöt av utsikten. I Tumba fick jag feeling och stannade för en rekognoseringsrunda på deras Willys. Hehe. Sen när jag ändå körde igenom Segeltorp (fel, jag svängde av mot Segeltorp) tänkte jag att jag skulle försöka hitta delicatos outlet som ligger där. Och om jag hittade den!! HELT utan kartor iphones eller gps. Fyfan vad bra jag är! Dock var det stängt. 

 

Sa jag förresten att jag såg Daniel Adams Ray igår på karlaplan?? Var fett sur över att jag var tvungen att cykla tillbaka till kontoret när jag bara gjort halva rundan(och sen ut igen) för att jag glömt en kodbricka som var absolut nödvändig för restrerande halvan. Så cyklar jag där på trottoaren då jag ser en liten kille med hatt och lång svart rock, en mustasch ungefär som på gröna lundsaffischen som sitter i mitt rum och åååh!!! Var tvungen att bita mig i läppen för att inte brista ut i ett asgarv och hade fullt sjå med att hålla styret rakt (vore ju iochförsig en effektiv skrattstoppare att köra på honom) (eller?). 

 

Kul kul! Idag var bara åtta ½ timmars arbetsdag, det var extrainsatt personal och allt. Så jag slutade inte alltför lång tid efter min egentliga sluttid. 

 

På väg hem hämtade jag ut min telefon!!! ÄNTLIGEN. Spyr verkligen på pappas telefon. Den har ALDRIG nån täckning och efter att ha laddat den hela natten laddade den ur på förmiddagen. Utan att jag gjort mycket mer än att ha den påslagen. Fyfan. 

 

Min telefon i alla fall, yaaaaay!! Det ÄR inte min gamla, det vet jag ju. Men ungefär! Den har en färgskärm som kommer få mina ögon att utveckla gråstarr eller någon annan ögonsjukdom (typ enda jag kan? Ögoninflammation?) OCH en talande klocka! Språket var inställt på svenska, men när jag upptäckte talande klocke-funktionen ställde jag genast om till engelska och hon låter nästan exakt lika irriterad och brutal som i min gamla nokia!! <3

 

Kommer säkert ta ett tag innan den helt tagit över platsen från min gamla, men jag ska vårda den ömt och ge den en ärlig chans samt några heliga sms! Ordningen återställd you guys!!

 

Nu ska jag ladda på musik till inbyggda mp3n (visste väl att jag hade en smartphone!) tjoho!! Typ roligaste jag vet!

Drog med kameran när jag promenixade med Z i tisdags! Jättemysigt men han var inte på fotohumör så det blev mest otaggade bilder på honom.. Försökte verkligen arrangera någon slags fin bild men icke! Däremot krafsade han och åt i marken, hoppas verkligen inte han hittade råttgift eller nåt.. eh

 

var så stöööört trött idag trots att jag bara puffat, gått promenad med Z och gått i stan med Camilla. Höll på att däcka framför datorn nu vid halv tio, men sen vände Sverige-Tysklandmatchen till svenskarnas favör att jag blev pigg. Så pigg att jag håller på att äta upp alla torkade mangosar jag köpte idag när jag våldgästade hötorgshallen för sjuttiofemte gången i år.

Mest är jag uppe just nu bara för att jag precis slängt iväg mejlet till den där ponnypappan jag snackat om? Nä kanske inte. Han hade i alla fall fått mitt nr+namn av nån anledning från helgens tävlingar (inte från mig och knappast från ridsports redaktion) och stalkade mig igår och idag per telefon för att jag enligt honom visat bilder på hans dotter han ville köpa. Hur som haver. Jag blir glad. Självfallet var det nån annan fotograf på plats som visat bilder och som han ville köpa av och jag råkar veta också vilket företag fotografen var från.
Ur samtalet:
"Du råkar inte veta vem den fotografen var då?"
"Haha, nej tyvärr. Har INGEN aning faktiskt. Meen däremot fotade jag några bilder, om du smsar din mejladress skulle jag kunna skicka några provbilder..."

Jag tror fotografer jobbar så i fotovärlden! Aldrig att jag skulle leda honom till det där företaget!!

Så hursomhaver har jag nu fixat alla åtta bilder jag kände var acceptabla, fixat så de är copyrightade och förminskat samt mejlat dem. Håll tummarna nu för lite extra cash!!!

 

Nu har vaken till och med börjat på radion så nu MÅSTE jag sova, bring imorrn!

 

 

Okej, nu ska jag strunta i de här carpe diem-fasonerna. Jag ska tala klarspråk. Och förklara så pedagogiskt jag kan på bästa lärarvikarievis hur mitt uppdrag i Södertälje idag gick. Och eftersom ingen som läser bloggen är (antar jag) särskilt insatt i ponnyhoppning tar jag särskild hänsyn till det. Så:

 

Mitt uppdrag som jag fick i måndags var att åka till Södertälje, söndag den 14 oktober (datumet stod klart och tydligt i mejlet) och bevaka ponnyhoppning. Jag skulle få senare besked om vilken klass jag skulle fokusera på. Det är nämligen både regionala och nationella klasser för ponny och häst under hela helgen i Södertälje (sk meeting) men för ridsport är oftast bara de nationella klasserna intressanta. 

 

I fredags var jag upptagen med att göra stan, men jag kände att jag lika gärna kunde förbereda mig på lördagskvällen. Jag började gå in på hemsidan och kolla startlistor, tider osv. Fattade ingenting. Klassen jag skulle bevaka (helgens högsta för ponnyer, medelsvår a) fanns inte på söndagen!! Höjderna är 120-130cm och den högsta klassen var 125cm! 

 

Efter väldigt mycket letande, diskuterande med mamma osv så såg jag det. I lördagens program stod det klart och tydligt; Msv A. Åh herregud fyfan. Nej. Alltså ni kanske inte tycker det låter som en big deal att jag missar min klass som jag ska bevaka för ridsport (hästvärldens svar på Svd och DN)? Jag satt och stirrade rakt fram när informationen sjunkit in, kände ingenting, bara tomhet. Vad fan skulle jag göra nu? 

 

Men sen samlade jag ihop mig och upptäckte att båda vinnarna i msv A (i ponnytävlingar tävlar ryttarna beroende på hästens storlek i olika kategorier, kat A är de minsta och D de största), kategori C och D skulle tävla på söndagen i globenkvalsklassen (södertäljetävlingen är en deltävling där ryttarna kvalar till finalen som går i globen under stockholm horse show) som ridsport inte ville ha så mycket från! Åhå! Då kunde ju jag intervjua dem om lördagen, kolla med banbyggaren och fota från globenkvalklassen!! Lite lättare om hjärtat kunde jag sova. 

 

Så imorse åkte jag till Södertälje. Jag fotade, träffade gårdagens vinnare som båda hamnat på en andraplats i dagens klass och intervjuade dem. Jag intervjuade banbyggare, tävlingsarrangör och plockade på mig resultatlistor och sammanfattade mitt stoff. Efter kvalklassen ringde jag ridsport, bara för att upplysa dem om deras (faktiskt, det var ju de som sa att jag skulle dit på söndagen) misstag. "aha vadå, vilken klass var det idag då?" fick jag till svar. Jag sa msv B=globenkvalsklassen. "Jaha men skriv mest om den då! Den är väl viktigast? Pågår den fortfarande?" Meh. vafan. Jag upplyste henne om att den var klar och att jag koncentrerat mig på msv A som faktiskt var mitt uppdrag. "Jaha men skriv hälften då om båda? Det blir skitbra" sa hon ganska avslappnat (rätt skönt i och för sig, trodde det var big deal om man råkar missa klassen man skulle bevakat). 

 

Men jag kommer nog skriva mest om lördagens klass. Jag kollade inte så noga under dagens klass och har ingen intervju från någon vinnare där, eller så mycket fakta angående kvalen. Dessutom fokuserade jag bara på msv A-ryttarna när jag fotade att jag inte fick nån bild på alla vinnare, så jag får klippa/klistra lite alltså ta vad jag har. Hm.

 

Blir lite irriterad bara att det blir så mycket ändringar! Speciellt att jag får nya direktiv när klassen är avslutad! Jaja nu gör jag som sagt mitt bästa av situtationen. Viktigast är nog ändå att jag slutar blogga och börjar skriva på what's importante! 

 

och just nu kan jag typ aldrig planera något eftersom jag fuckar upp och det blir fel oavsett hur jag tänkt.

Det blev utgång igår rätt otippat, så long story short sov jag inte hemma och väcktes av att stackars sarah ringde frenetiskt från nordiska och undrade vart jag var någonstans.

Nordiska museet alltså! Det var ju, ah två års väntan över, CHOKLADFESTIVAL den här helgen!! Förra året var jag ju inlagd på st göran pga bussolyckan (tror banne mig det var exakt ett år sen igår!) och svor över att jag inte kunde fortsätta sarahs och min underbara tradition.

Vilket jag i år kunde göra, även om det blev lite annorlunda än jag tänkt från början! Så när jag efter många "fuck fuck fuck!!" och förbannelser över min eländighet äntligen var framme kunde vi köra igång festivalen. Inga bilder blev det eftersom jag heller inte fick med mig kameran, men det hann knappt fotas. Kanelchokladsletande, tipspromenad, ragg på utställarna, provsmak, armbågsknuffande, utsvävningar om chokladens karaktär ("otroligt rund och mjuk smak! Vilken böna är det?" var min standardreplik för att låta insatt).

Så det var jättemysigt hursomhelst! Vi åt massor och rullade sedan tillbaka över djurgårdsbron.

Nu sitter jag och förbereder imorrn. Ni vet inte? Ah ska ba till Södertälje och bevaka en ponnyhoppning. Har inte skrivit tidigare om det för jag var osäker om det skulle bli av men nu är det det och jag blev så himla glad när jag fick förfrågan! Äntligen hoppning istället för dressyr! Barn/ungdomar istället för tanter med krav och värderingar! Jag skulle skina därborta för hoppning kan jag bättre än dressyr och detta skulle bli LÄTT.

Sen läste jag ett referat från tävlingen innan (det är deltävlingar till en globenfinal) och fuck. Det var jättemånga värderingar i det, namedropping överallt och referenser till tidigare meriter kors och tvärs. Fattade ingenting om kvalet som det varit tydligen varit problem med och när jag läste ridsports mejl igen blev jag helt förvirrad, vilken klass skulle jag ens bevaka?? Kalldusch.

Men tillslut fattade jag, jag ska inte bevaka globenkvalet utan en vanlig klass och behöver bara nämna vinnaren i kvalet. Fan vad skönt. Så med ny spänst i steget antar jag nu den här utmaningen och CURSE me om jag försover mig/fuckar upp det här nu!! Nu är det skärpning och hög nivå, reportern!

svängde förbi mörran påväg hem. När jag gick förbi bokaffären var ett bord uppställt utanför och ingen mindre än björn hellberg (han som var domare i På Spåret) satt utanför med penna i näven och en hög böcker bredvid sig, en boksignering helt enkelt! Problemet var att det stod typ två pers vid bordet. Det såg så himla ensamt ut att jag fick dåligt samvete för en sekund. Men sedan skyndade jag vidare till H&M för att fixa sminksvampar.

 

På tillbakavägen passerade jag bokaffären igen. Björn Hellberg satt fortfarande utanför, men nu var det helt tomt. Och NU såg det ensamt ut på riktigt! Hans snälla blick mötte mig från bokomslaget medan han själv satt med lite slokörad blick och tittade rakt fram. Seriöst han ser ju jättesnäll ut, han är verkligen en person med milda ögon! Och jag tyckte så otroligt synt om honom. Kanske jag skulle stanna till vid bordet och verka intresserad? Kanske slå till på en bok om det kunde muntra upp honom? Om det kunde få fler att komma till boksigneringen så varför inte?

 

Allt det där tänkte jag medan jag paraderade i lämmeltåget som drog förbi precis bredvid hans bokbord raka vägen in till systemet. Och i vimlet några sekunder senare var både snälla ögon och boksigneringar utbytta mot billig öl och stressade kassaköer.

 

Min vikande konjunktur i besökarantal ska jag försöka återgälda med lite bilder!! Varje framgångsrik blogg kör ju det. Så vi fortsätter med lite USA-bilder. Kom tillbaka alla besökare!! Jag älskar ju er!!!!!

 

Jamen jag blir fan sur på folk som envisas med att traska på gångstigen (som dessutom är just enbart en gångstig) , mitt i vägen vinglandes hursomhelst och sedan blir sura på att jag kommer förbifarandes i sjuttio knyck?? Ungefär lika sur blir jag när folk blir sura på att jag inte hittar deras brevlådor i portarna (alltså en postlåda inte ett brevinkast som sitter på dörren), när jag inte trycker in posten ordentligt för att jag lever under tidspress och när jag lägger fel brev i fel lägenhet. Jamen rör på påkarna och lägg brevet rätt själv då??

 

Här haltar jag fram så fort jag förmår mig, på en fortfarande skadad fot som jag måste stödja helt på oavsett om det gör ont eller inte för att försöka komma upp i maxfart, klockan är sex och jag har jobbat i tio timmar nonstop utan någonting förutom en knäckemacka klockan sju imorse. Folk har hunnit komma hem för längesen och har nu tid för att bry sig om saker i sin omgivning exempelvis en slö brevbärare som inte sköter sitt jobb ordentligt, klart man lackar! Jag alltså! 

 

Så när jag sedan vill köra på breda gångstigen mitt på karlavägen så ska ju jag såklart få göra det. Även om man kanske inte får. Det är mörkt, jävligt kallt, jag ser förjävlig ut och vill bara sluta ögonen en gång för alla. Men brevbärare i tjänst har förstås extra förmåner, det inser väl alla. Speciellt när man jobbar fyra timmar övertid. Hallå. Jag kör fort för att jag vill till kontoret snabbt (innan dom stänger och jag blir sur på riktigt) vilket jag kanske inte hinner förklara för alla hela tiden. Som tanten som står precis vid övergångsstället helt blickstilla utan någonsomhelst kontakt med omvärlden. I handen håller hon en smartphone och ett koppel som leder till en rynkig mops som sitter några meter framför henne. Mopsen har hon förstås ingen koll på, helt världsfrånvänd är hon gamnackad och insugen i sin iphonevärld och då existerar inga lagar, regler eller ens hyfs och respekt. 

 

Jag ökar farten för det är kallt som fan och jag vill hem innan midnatt. Mopsen närmar sig. Står stilla. En bit ifrån står ms matte hej-jag-är-dum-ihuvudet-och-ouppmärksam. Jag håller konstant toppfart och vägrar ge med mig. Rakt fram mot mopsen. Det är över på en sekund. Mopsögon, iphones och herméssjalar flyger. Ett öra landar på vägen och blir mosat av en maserati påväg mot strandvägen ("fri väg!!!") medan en halv hundkropp landar serverad och klar i min buntlåda på cykeln. Herméssjalen förblindar min sikt och jag kör in i tösses skyltfönster där jag snor med en bulle och mitt skriftliga utlåtande jag fortfarande inte fått från praktiken där 2009. 

 

Mopsen står kvar men när jag girar tvärt åt höger för att åter äntra min gyllene medelväg kastar den sig skrämt åt sidan vilket orsakar ett ryck i kopplet, ett ryck i handen och tanten med iphonen rycker till. "Ta det lugnt nu är vi lugna" mässar hon halvhögt, åt hunden räknar jag med för jag cyklade ju bara på vägen med samma rättigheter som alla andra. 

 

Nästa hundekipage som stod i vägen plingade jag åt i god tid innan jag raceade om för att tillslut kasta mig in på kontoret och lämna oktobernatten åt sitt öde. 

Vet inte vad jag ska skriva faktiskt... bara sån SJUK ångest över i måndags fortfarande. Det kommer lite i småportioner väl utspritt över dagen. Jaja. Man måste ta sitt straff. Min mobil och mp3 är borta och just nu jagar jag runt efter att få tillbaka dem vilket är en chans på typ 0.23%.

 

Jättejobbig jobbdag idag iallafall. Valde lite mellan att sluta sent och att dela ut all post, valde som stolt (nåja) brevbärare det sistnämnda och stämplade ut kvart i åtta. Ska kolla med dom imorrn ordentligt angående övertid. Finns det ingen lag på att man måste få betalt övertid?? Det måste finnas!

ååååååååååååååh orkaaaaa igårrrrrrr. Det spårade ut lite och min mobil försvann i samma släng som min stolthet och jag vrickade foten typ. Fuck. Imorrn är det ordentlig onsdag!!

 

BUHU KOMMER FAN ALDRIG ÅTERSE MIN MOBIL JU. HELVETEEEEEEEEEEEE.

Ni vet sånt jag får ibland precis då det är som olämpligast? 

 

När jag fortfarande gick i skolan brukade de komma under mattelektionerna  (de få gånger jag var där), alternativt under naturkunskapen, eller medan jag skulle researcha något viktigt. 

 

[kreativitetsrus: en känsla av kreativitet som uppfyller en. Man vill starta något projekt, exempelvis en teckning eller annat konstverk, sjunga, göra en film och överhuvudtaget skapa något (i mitt fall med papper och penna). Uppkommer ofta under tider då man inte har tid osv.] 

 

satan vilken naturvetenskaplig förklaring jag fick till där... hm. 

 

Annars kommer de oftast när man inte har tid eller när man inte kan/får/ska sova. Det sistnämnda  gäller just nu. Ingen mördartid som jag börjar jobba på imorrn men med tanke på att jag försov mig förra måndagen MÅSTE jag göra ett gott intryck genom att inte komma senare än min starttid; halv tio. Så jag måste gå upp kvart över åtta... och lägger jag mig exakt NU kommer jag sova i 8h. Det är ju bra! 

Tyvärr kommer jag inte kunna lägga mig nu. När jag publicerat det här inlägget ska jag slösurfa några minuter till medan jag ritar lite hästar/ögon/skriver min autograf hundra ggr om med andra handen. Sedan är det alla nattrutiner; tvätta bort smink, borsta tänderna, fixa så allt är iordning till imorrn, kolla mobil/mp3laddning och det viktigaste; skriva dagbok. Det sista tar väldigt lång tid när jag inte är trött och får feeling, nu börjar mitt rus här avta så jag kanske bara svänger ihop något menlöst om dagen att jag satt framför datorn ena halvan och hängde med camilla andra halvan. 

 

Bara det sista stycket tog mig en miljard år att skriva, nu MÅSTE jag försöka sova!!