bloggenjosse

Ibland måste man få uttrycka sig lite konstigt. Men nu mår jag bra igen.

Idag red jag min medryttarhäst. Jag hade tänkt att vara i ridhuset, men eftersom det bara duggade ute red jag på en äng. Det var hur mysigt som helst, speciellt när det klarnade lite i väster (det är väl där solen går ner?). I alla fall så är det lite kul för jag brukar prata med hästen när vi är ute. Jag undrar om andra gör de också när dom är ensamma? Det är en av många saker man aldrig kommer få veta säkert eftersom personen inte är ensam och ja, ni fattar.

Här är lite utdrag på hur det lät idag;

"Oj kolla, fin fågel. Måste vara en falk eller nåt, ser du? Den har såndär näbb liksom."

" Nejmen vad är det, det är inget där." *häst skyggar* " Ibland är du fånig vet du. Vad är du egentligen rädd för? Kan du säga det? Nej det kan du inte."

"Hm jag ska ha redovisning i svenskan snart...undrar vad jag ska prata om. Vad tycker du? Om dig? Nej gud så enformigt."

Som sagt, jag undrar om andra håller på sådär också?

Och det var så mysigt att ge hästarna lite godis och sedan inte behöva springa till bussen utan gå lugnt och sansat och sjunga för sig själv, medan nattens mörker sänkte sig med sin mörkblåa sammetsfilt...