bloggenjosse

Jag har tänkt på en sak när jag var och köpte skor med mamma; att när man kollar efter sin skostorlek känner man aha okej nu ska jag kanske ha en storlek större/mindre och känner ingen större ångest över det såvida storleken inte finns eller att man verkligen har problem med fötterna. Men är man i en klädesaffär är det helt annorlunda, där vissa ibland får komplex över sin storlek för att man har för stora/små kläder...Och ibland kan det vara så att man inte vågar be expediten om hjälp eftersom man skäms över sin storlek vilket man oftast inte gör vad gäller fötterna. Kanske för att de syns mindre? Åh jag känner mig så djup idag! Jag borde passa på att skriva min engelska novell som bara är en enda sörja av äckliga ord som lägger sig kaka på kaka och klibbar sig runt varandra!

Idag har jag övat på Für Elise på min keyboard (som för övrigt har jättesmala tangenter vilket gör att man hela tiden slinter över dem så man knappt kan få fram en ren ton)  framför datan! Jag hade nämligen en pianolektion över youtube, där det var en jätteduktig kille som kunde spela asbra piano och så hade vi pianolektion! Ja, han visste väl inte om att han lärde just mig den men i alla fall.
Och nu funderar jag på om man skulle bli ihop med nån som kan spela piano, gud så duktig jag skulle bli då! Eller kanske bara kompis?