Idag ska jag prata om bussar.

Föreställ dig följande scenario. Klockan är prick åtta noll noll. Jag går med snabba steg, högröd i ansiktet med en väska slängandes kring mig, mot mörby där bussen ska gå till skolan. Det är ca 150 meter kvar till bussen. Eller jag vet inte, jag är inte så bra på avstånd, men sådär långt så att man i alla fall inte hinner springa dit .Så kommer bussen. Jag ser den på långt håll, och jag förstår helt klart att det är min buss. Först inser jag att det är försent, så jag fortsätter gå. Jag vill inte ta besvikelsen att bussen åker ifrån mig. Men jag går och går, kommer närmre och närmre och bussen står kvar! Vadan detta? Kanske att jag kommer med den i alla fall? Kanske att någon tar lång tid på sig till bussen elelr att det är lång kö? Jag börjar springa och springer fram tills jag nästan är framme då jag till min fasa upptäcker att alla gått på, och bussdörrarna stängs i slowmotion. Neeeej tänker jag och springer fram.  Jag är framme vid dörren när bussen åker iväg. Jag viftar och vrålar(eh, inte vrålar kanske men inombords) men busschaffören tittar väldigt intresserat på lykstolpen på andra sidan vägen och ser alltså inte mig.

Såna där situationer hatar jag. Ibland har jag tur och chaffören stannar vid vägkanten för att släppa på mig, men det är inte ofta man har sån tur.

Det värsta är iallafall att min ipod är borta! Igen typ! Nån som sett den? :'''(



Sommar... snart...