Nu har det gått flera dagar sen Michael Jackson dog. Och jag känner mig fortfarande lika tom inombords, blir gråtfärdig när jag läser artiklar om honom eller ser videor med honom eller lyssnar på hans låtar. Livet är precis som vanligt, solen skiner, det är världens vackraste sommarväder och ändå har hela min värld rasat samman. Michael var aldrig speciellt aktiv med sin musik under min uppväxt, jag har mest lärt känna mannen bakom alla skandaler. Under någon sorts konstigt sammanträffande började jag dock lyssna på hans musik nu i april eller något sånt, både med Jackson 5 och senare. Jag lyssnade på Off the wall sekundrarna innan jag fick reda på vad som hänt. Kanske var det därför det slog mig så hårt, även fast Michael aldrig var någon större idol för mig vilket jag nu tycker är konstigt när jag under de senaste dagarna verkligen lyssnat ordentligt på hans musik (han är ju så sjukt bra i allt han gör).

Sedan blir jag så ledsen när jag ser alla (speciellt typ yngre barn) som säger att han bara var någon konstig pedofil plus rasist. Michael har dementerat alla dessa påståenden flera gånger och visst, det är ord mot ord men jag hoppas och tror verkligen att han talade sanning. Jag kan inte tänka mig något mera frustrerande att som en sådan otrolig artist han var både dans och sångmässigt bli föremål för massa rykten som (förhoppningsvis) inte ens stämmer. Det drar lite paralleller till Jimi Hendrix, det enda han ville var att spela sin musik men var tvungen att pga skivbolagstrubbel, kontraktsbrott med mera infinna sig i rättegångar och juridiska härvor stora delar av sitt artistliv. Michael visste aldrig hur man skulle vara som "normal" eftersom det inte funnits någon normalitet i hans liv då han blivit världsstjärna vid 9 års ålder. Han har själv sagt att det är på scenen han trivs och inte bland vanliga människor utan skulle helst av allt vilja sova på scen om det gick. Man kan se det i hans otroligt explosiva framträdanden och hans hårda attityd, till när han går av scen och blir en timid nästan lite blyg kille. Jag hoppas verkligen han kan få upprättelse nu i alla fall och bli ihågkommen för det han älskade, sin musik och sina uppträdanden.

Att se hans framträdanden och konserter gör känslan att jag är född i helt fel årtionde ännu starkare. Damn.

"They don't care about us" från HIStory-albumet

"Dirty Diana" från Bad-albumet

"Earth Song" från HIStory-albumet


Dessutom har jag i alltihop helt glömt bort att det faktiskt den 22 juni var 40 år sedan Judy Garland dog på ett hotellrum i London strax innan en konsert efter en överdos. RIP

Gud vad skönt det var att skriva av sig