Denna såg jag idag, vid niotiden på stockholms stadsteater. Den innehöll båda nissarna persbrandt och rabaeus (lite därför jag ville se den, och för att man "måste" ju ha sett en sån här pjäs, typ) så jaa jag satt där längst bak. Det var kolsvart runtomkring så man blev lite bländad av scenljuset. Dessutom blev jag jätteglad när första akten var slut eftersom jag trodde hela pjäsen var slut då, men icke. Efter pausen under andra akten hade vissa tanter tagit sig några glas för mycket eftersom de började typ garva högt och länge för ingenting. Såå ja pjäsen var väl helt ok men stolarna var jätteobekväma! Man fick sittsår direkt ju! Dessutom blev jag helt kär i bakgrunden (som var en molnig himmel, som ändrade sig från morgonhimmel till regnmoln och tillslut en stjärnklar himmel) och speciellt bra blev det när en jääättestor gul måne åkte upp mitt i himlen. En sån himmel vill jag ha på mitt rum i taket. Eller på väggen. Typ Hogwarts!  Haha jaa som ni förstår  var det bakgrunden som fängslade mig mest men eftersom jag inte riktigt hängde med alla gånger i den djupa dialogen var det skönt att kunna koppla bort sig ibland på molnen :p