ibland brukar jag söka på youtube på nyhetsprogram som rapporterar om kändisar som dött, exempelvis newsflashar när Freddie Mercury just dött, John Lennon, Marilyn Monroe eller vemsomhelst. Jag tycker inte det är kul på det viset, eller att jag på något sätt gottar mig i deras död, jag bara återupplever historiska händelser (som jag missat) och oftast har jag någon slags sorgestund då där jag sitter och är ledsen för att deras liv fick ett så tragiskt slut. Jag är lite konstig jag vet.

Idag 9 oktober skulle John Lennon fyllt 70 år. Är det inte helt otroligt. Oflyt som jag har levde jag inte då han levde så för mig är han någon slags upphöjd musikgud som det känns otroligt att han knappt existerat. Jag menar, en sådan person är väl inte ens mänsklig som kan skapa sådan musik?? Det är ofta därför som jag förbannar mitt livsöde att ha fötts 91 istället för t ex -55. Förstå vilken musikera jag kunnat upplevt. Vet inte om mina päron förstår hur lyckligt lottade dom är.

Att sådana musikgenier dör så tidigt gör också det hela ännu mer tragiskt. Jimi Hendrix, Janis Joplin, Freddie Mercury, John Lennon. Ingen av dom ville kallas superstjärnor. De ville bara skapa musik, de levde för musiken. Finns det några sådana personer idag?? Och speciellt en sådan person som kämpade för fred och rättvisa, som var så full av bra idéer och skrev sån underbar musik som just John Lennon. Varför, varför, varför lät Gud honom vandra helt oskyddad utanför sitt hus i New York precis då det störda mongot Mark Chapman flanerar förbi och skjuter ner honom. Varför kunde inte John blivit uppehållen ett tag där han kom från och på så vis undvikit att blivit mördad?

Men sådant får mig också att fundera. Om han nu inte skulle blivit mördad. Och levt än idag. Hur skulle det vara då? Självklart skulle hela musikhistorien vara förändrad. Lennon kanske skulle fått in ytterligare en legendarisk klassiker som Imagine, eller gjort något som ändrat på vårt levnadssätt för alltid. Och hur skulle han leva idag? Skulle han bo undangömd på nån ö med Yoko och måla tavlor och komponera musik (för det skulle han nog inte kunna vara utan)?. Eller skulle han delta i massa tv-program typ Så ska det låta eller ställa upp på hemma-hos-reportage i Hello! för att få upp sin falnande musikstjärna? Skriva låtar till Lady Gaga och Justin Bieber? Skulle han överhuvudtaget kunna anpassa sig till den musik vi har idag?

Kanske är det ödet som styr, att det var meningen såhär. Det blir ju aldrig någon ny Beatles-era, för inget varar förevigt. Det blir aldrig något nytt 60-eller 80-tal, hur mycket korta kjolar eller neonfärger vi klär oss i och hur retronostalgiska vi än blir. Det är därför man måste våga se framåt, gå vidare och släppa sorgen och den stora längtan till det förflutna, och bara tillåta sig bli nostalgisk och drömma sig bort korta stunder. Se glädje i att John Lennon överhuvudtaget fick leva så länge att han hann göra den stora musikskatt han gjorde (om man ska se det ur ett egoistiskt perspektiv) och att han inte råkade bli överkörd av skolbussen som 13-åring. Det vi inte vet kommer vi aldrig få veta, och hur nyfikna vi än är kanske det ändå blir bäst så.

När jag såg på BBC's announcement över John Lennons död blev jag ledsen. Och nostalgisk (hur??). Visst är det orättvist att han inte fick leva längre än till den 8 december 1980. Att han mördades mitt i livets höjdpunkt. Men det är sådant man måste på något sätt acceptera, och en dag som denna, den 9 oktober 2010 istället glädjas över minnet åt en av de största musiker som någonsin levat. Och att vi fick uppleva hans musik. Det är jag tacksam över. 

Happy Birthday, John Lennon.