Fan asså vad besviken jag är över idag!! Att man är så nervös.  Men det var faktiskt mitt första "uppträdande". Jag har aldrig sjungit i en så "professionell" situation, enda gången var i nian och då var man tvungen att sjunga för musikläraren! När jag var 10 sjöng jag asdåligt och när jag var 14-15 kom jag på att man kan träna för att rösten skulle låta bra, eller jag kom snarare på min egen röst. Hehe! Som en bebis som upptäcker att den har armar att röra på etc. Och då började jag träna. Själv. Utan sångpedagog. Så jag är inte van vid att sjunga inför folk. Bara när jag är full (no limits där) och när jag kör singstar med kompisar (fast då sjunger jag mest för att vinna).

Gah vad jag bölar. Eller klagar snarare för jag är inte ledsen mest besviken... Det lägger sig nog till imorrn och jag har lärt mig att man får vara sur i ett par dagar, men inte längre för sedan ska man banne mig satsa framåt! Jag ska öva upp min röst så jag sjunger asbra, och sjunga inför folk så ska jag sen visa dom! Att jag kan övervinna nervositeten! Måste öva!

Åh. Nu ikväll hade alla i solistgruppen säkert jätterolig övning där dom fick sjunga asmycket... Kören är ju underbar men anledningen att jag ville vara med i solistgruppen är att jag vill använda min röst till något mer, eftersom jag älskar att sjunga så mycket. Och då hjälper det ändå inte att jag sjunger hur mycket som helst varje dag så fort jag är ensam. Det är ungefär som med mina foton, hur kul det än är att fota är det ju inte så kul att bara fota och sedan ligger bilderna undangömda och skräpa. Man vill visa dem, få konstruktiv kritik och beröm. Man vill utvecklas och hitta nya sätt att leva sin hobby. Gud så poetisk jag blir nu. Ska sova strax. Men:

I'll be back.


Kolla! Fett taggad innan!!


Och efter...faaan... jaja bättre lycka nästa gång och blablabla