Hej kära läsare. Eller, ni som är kvar som pallar läsa om mina små emoutbrott över mig själv. Det är svårt att hålla humöret uppe när allt inte går som det ska. Men jag får väl försöka.

Idag blir ännu en dag då jag inte gör något speciellt. Ska träffa Jessica och Emelie ikväll, innan dess ska jag till Frasse men annars ska jag bara vila. Tänkte förresten göra det hela helgen, har blivit typ sjuk.

Ja, alltså jag mår inte illa så värst mycket längre. Det är jätteskönt och jag hoppas att det INTE kommer tillbaka. Fyfan vad dåligt jag mått. Och när man mår så går det direkt över till psyket. Iallafall för mig. Anyhow,
mitt konstigt onda i halsen har övergått till en normal förkylningsont-i-halsen så jag hoppas att jag är på bättringsvägen. Det enda som stör mig är utslagen i ansiktet som gör så jag ser ut som något mycket skabbigt, och det dyker upp nya lite här och där. Dessutom åt jag en nektarin nu vilket jag inte borde gjort. Min hals svullnade upp direkt.

Igår i alla fall var jag och hämtade Frasse från betet. Vi fixade först hans box, åkte sedan och hämtade honom (han har blivit tjock och ljusbrun). Jag betade honom lite medan Cilla fixade klart hans box, och sen vid elva kunde vi känna oss klara. Hans box har blivit så fin, och han såg så nöjd ut när vi lämnade honom!

Sen åkte jag hem, satt vid datorn ett tag och började må illa igen. Det kommer lite sådär på kvällen/natten men inte lika intensivt som förut. Emelie hämtade mig vid tolv, och vi åkte till stallet där vi sa farväl till Calippo och Drabben. Dom blev helt fullproppade med hästgodis och morötter, hoppas de inte hann börja må illa men det var å andra sidan bara fyra timmar tills de skulle tas bort. Vi måste stått hos Drabben minst en timma, men det var så skönt att få ta ett ordentligt farväl. Han blev irriterad på mig för att jag var så klängig och ville att han skulle älska mig, och det kan jag verkligen förstå. Men sen, när vi bestämde oss för att gå efter ett tag ställde han sig vid mig och ville bli kliad på huvudet och det var så himla hemskt alltihop. Han är så fin min lilla Drabbe. Kom hem typ tre, så det kan ju vara därför jag känner mig degig i huvudet idag.

Har i alla fall bestämt mig för att planera nästa vecka ordentligt. Nu vecka 31 får jag slöa runt resten av tiden eftersom jag måste bli frisk, men nästa vecka ska jag se till att göra vettiga saker varje dag så jag inte bara går runt och väntar på att något ska hända. Blev förresten lite gladare när jag tänkte på att snart är det höst! Som jag längtat.


Igår när jag betade Frasse fick jag en sån harmonisk känsla som jag inte känt på evigheter. Ungefär så som jag kände i början av sommaren, typ att allt kommer lösa sig kanske ändå till det bästa. Jag promenerade med Frasse från stallet ner till paddocken, gräset höll på att växa över stigen, mörkret hade nästan fallit förutom lite rödaktigt sken som dröjde i horisonten, det doftade häst och sommar och där och då kände jag mig faktiskt rätt lycklig.