Kära vänner i bloggosfären. Nu är jag äntligen, ÄNTLIGEN hemma från sjukhuset. Har av förståeliga skäl inte kunnat uppdatera, så jag tänkte köra en liten uppdatering på vad som hänt sen i tisdags. Och kanske lite mer överskådlig nu när jag inte är lika sjuk och mosig i huvudet. Men jag ska försöka så det inte blir en alltför lång återgivelse à la min cykelolycka-07, jag gör mitt bästa..

Jag har ju som ni förstått mått lite av och till på sistone, mest illamående, trött och utmattad. Kände det hos farmor t ex, kunde knappt gå normalt för att jag blev så matt i kroppen, vaggade mest runt. Illamåendet höll i sig rätt länge, jag hade magvärk och kände mig överhuvudtaget rätt risig. I förrförra veckan dök utslagen upp. Med dem började jag få ont i halsen, först förkylningsont sen övergick det till att ömma som fan på ena sidan. Huvudvärk, förkylning, hosta, you name it. Här kommer alla symtomen på en och samma gång!

Förra lördagen var jag på bio och fixade med Frasses box. Hostade rätt mycket och kommer ihåg att jag kände mig väldigt matt och svag. Jag sov dåligt och hallucinerade vissa gånger. På söndagen fick jag feber och på måndagen dök det allvarligaste symtomet upp; jag började få svårt att andas. Till en början reagerade jag inte så mycket, jag har haft såhär förut när jag haft feber så det är ingen nyhet. Det tar liksom stopp i halsen och man kan inte andas in hälften så mycket som vanligt. Men detta förvärrades till att överta min andning, alltså jag började andas flämtande och tillslut kunde jag inte sova för att jag inte kunde andas, jag låg och hostade varvat med flämtande andetag och feberfrossa.

På tisdagen åkte jag med mamma till kvartersakuten. Jag hade bara tagit mig upp ur sängen för att kolla på tv en gång per dag och gå på toa. Annars orkade jag inte. För att tex se på tv var jag tvungen att vila fem minuter efter att bara GÅTT upp för trappan, sen kasta mig i soffan och vänta på att andningen skulle lugna ner sig. Så när vi kom till doktorn var jag helt utmattad av att bara ha klätt på mig, åkt bil och gått rätt få steg till mottagningen. Jag var jätterädd över att jag hade någon farlig sjukdom av något slag att jag bett mamma få prata med doktorn ifred, och så fort jag kom in i hans rum började jag storböla. Hehe, lite skämsigt när jag tänker på det men ni får tänka på att jag var så utmattad och svag i kroppen samtidigt som jag knappt sovit och ätit och inte visste vad som hände med mig att jag inte orkade hålla uppe någon fasad längre. Vi tog lite prover, han föreslog lunginflammation, svinkoppor (utslagen) och eventuell astma. Fick lite recept och mediciner och skulle återkomma på tors.

Nu blir det långt känner jag. Haha försöker ta det kort..

På onsdagen var jag och Freddie själva. Åh lilla gullebarnet blev min betjänt. Hon hämtade gladeligen tidningar, yoghurtskålar och fyllde min vattenflaska. Hon sprang och handlade ny yoghurt och undrade om det var "något annat jag ville ha?". Jag hade undersökt mina utslag och smörjt in dem med salvan jag fått, när jag såg att det kommit nya utslag på andra låret (hade i ansiktet och ena låret)! Fan också tänkte jag och vaggade till badrummet för att hitta kompress så jag kunde skilja utslagen åt. Pustade tillbaka till sängen. Men inget utslag fanns! Detta var så läskigt, för jag hade tydligt sett i spegeln ett nytt utslag på ANDRA låret och det måste vara någon slags feberhallucination! När mamma kom hem i alla fall var jag blå om läpparna, så hon beställde akuttid till en mottagning i täby för röntgen av mina lungor. Röntgen visade att det var en inflammation på iallafall vänstra lungan, vi åkte till kvartersdoktorn där det konstaderades att min syreupptagning låg på 80% vilket är alldeles för lågt, man ska ha helst 100 eller i alla fall runt 97-99%. Därför blev jag direkremitterad till Danderyds, där jag kom in på akuten.

På akuten var det ingen rast eller ro! Blev uppslängd på en bår och efter lite snabba tester fick jag ett helt team som presenterade sig, jag kördes till ett skynkesbås där prover togs i flygande fläng, nålar stacks in lite överallt, jag fick syrgasmask och fick massa slangar kopplade till alla möjliga ställen. Information flög över mitt huvud och mina trötta ögon orkade tillslut inte ta in så mycket mer än att jag till sist blev körd till en halvintensivavdelning, eller övervakningsavdelning. Man ligger i en sal med läkares och sköterskors kontorsdel i mitten av rummet så de har uppsikt över alla sängar runt omkring. Det var en jobbig natt. Fick nya direktiv och prover, antibiotika sprutades in, jag blev sen direktrullad till röntgen där jag fick röntga lungorna lite mer djupgående än på täby. Jag hade massa konstiga tankar i huvudet på saker som folk sagt och gjorde som sedan bara varit någon slags hallucination. Var jättehungrig för jag hade bara ätit en skål yoghurt på hela dagen, och så såg jag hur någon ställde en mattallrik bredvid mig, jag blev överlycklig men så råkade jag öppna ögonen och ingen var förstås där. Detsamma med att folk kom fram och pratade med mig, tillslut svarade jag och då hörde jag att jag pratade "i sömnen" och såg att ingen faktiskt stod bredvid mig. Jag hade hög feber och feberfrossa så jag hade tre filtar och ändå bara skakade. För detta fick jag alvedon vilket gjorde att jag typ en timma senare hade sparkat av mig alla filtar och var helt sjöblöt av svett. Detta upprepades i kanske tre dagar innan febern gav med sig.

Fick senare flytta till litet rum med en tant som granne. Jag var rastlös efter långa dagar då jag bara hade radion på mobilen att roa mig med och typ en tidning jag läst ut femtio gånger, att jag bara ville hem. Därför blev jag så besviken när jag tänkt "idag ska jag hem!" så kommer någon sköterska och meddelar att man vill behålla mig i alla fall en natt till.

Missade mamma och pappas bröllop. Jag vet att jag inte varit så engagerad och delaktig, jag har tänkt att det kan ha berott lite på mitt tillstånd men trots det ville jag ju förstås inte MISSA hela grejen! Det förstår väl vem som helst? Men jag fick inte lämna sjukhuset då så det var omöjligt att delta.

En liten tröst var alla fina sms jag fick. Och tack tack tack Ullis Emma och Camilla för att ni hälsade på! Blev så glad över det och det var typ enda gången jag skrattade under de fem dagarna på sjukhuset..

Kom alltså hem idag, efter att i natt blivit förflyttad till andra sidan sjukhuset (platsbrist) i rullstol (...) så jag först låg i ett rum, sen vaknade jag av att jag låg i KORRIDOREN (lyckligtvis fortfarande i min säng) pga platsbrist där med! Syrgasen försvann i och med avdelningsbytet så under dagen har jag försökt acklimatisera mig i min kamp om att idag ska jag fan HEM. Och nu är jag hemma. Har duschat för första gången på, ew, över en vecka och tagit bort alla plåster jag har kvar från alla femhundra nålstick jag blivit utsatt för. Så nu väntar en två veckors lång sjukskrivning och en period där jag måste ta det jättelugnt, speciellt nu i början. Få se hur det går.

Så nu vet ni lite mer om min sjukhusperiod! Har glömt typ hälften men nu orkar jag inte skriva mer. Ska nog ta en skorpa och varm choklad, min nya craving från sjukhuset! Den enda maten värd att äta, Sodexomaten var inte mycket att hurra för. Men mat var det. På återseende, vänner!

Diagnos: dubbelsidig lunginflammation och trolig körtelfeber. Får lite andra provsvar snart på fler prover dom skickade iväg idag.