Det går bra att vara hemma! Jag måste bara vara försiktig, just idag ska jag nog inte gå utanför huset alls. Det räcker liksom med att jag gör vardagsgrejer som att gå uppför trappan vilket är alldeles tillräckligt ansträngande. Man får komma ihåg att jag bara för en dag sen syresattes med syrgas hela tiden och att all ansträngning på sjukhuset var att resa mig ur sängen, gå på toa och kanske några steg i korridoren. Så jag tar det väldigt lugnt! Andningen är lite ansträngd nämligen.

Men det var inte det jag ville prata om! Läste i Metro hela två artiklar (säkert fler om man letar) om rön för ökad/minskad livslängd. Typ att tv-tittande minskar livslängden, att bittra människor lever ungefär lika ohälsosamt som rökare (oops) och därmed riskerar att förkorta livet med nån månad eller så. Seriöst? Är det folk som sitter och typ plussar på "aa men om jag går den här promenaden lever jag kanske två veckor längre än vad jag skulle gjort!"

Känns inte allt sånt där rätt mycket waste of time? Varför vill alla leva så himla länge? Varför vill man hela tiden koncentrera sig på framtiden (när den nu inträffar)? När ska man hinna leva?

Jag känner att det bästa är att leva för en själv, här och nu. Vem vet vad som händer imorgon? Tänk om man avstår en massa saker man gärna velat göra bara för ett fåfängt försök att leva lite lite längre. Vi ska alla dö, någongång. Ingen lever föralltid. Självklart ska man ta hand om sig, men i den mån man vill och känner att man klarar att leva ett roligt liv samtidigt. För det borde ju vara det som det går ut på om man ska hitta en mening med livet, att utgå från sig själv och leva efter sina behov. Mår man bra av att träna ska man självklart träna men inte för att man kanske lever några år längre förhoppningsvis. Då förstörs liksom hela idén, det blir bara en tvångsmässig handling. Livslängd är något ingen kan förutse, man kan lika gärna ha oturen att bli dödad i en bilolycka trots att man levt efter konstens alla regler och tagit hand om sig själv på bästa sätt. 

Vad jag försöker säga är att man inte ska ta livet på för stort allvar. Eller gör det om du vill och mår bra av det, men utgå från dig själv och tänk efter lite vad som passar in på ditt liv. Jag är väl inget föredöme på den punkten, men jag försöker hitta mitt sätt att leva mitt liv på, och det känns bättre än att försöka följa den ungdomstörstande strömmen som skulle döda för en youth-miracle-creme med ny ålderssänkande formula. 

Jaja. Mvh//psykolog

 
an apple a day makes my allergy stay