lite om mitt jobb
Kategori: Allmänt
Damn slutade i tid idag! Väldigt ovanligt sen jag började jobba utan handledare (vilket nu skett de tre senaste gångerna...). Jobbade ju den 23e alltså förra fredagen. Fick ett sepestort område med blandat villor/lägenheter (portar på brevbärarspråk) utklickat varsomhelst i mitt postområde (har jag revealat det? Kanske ska hålla på anonymiteten lite till?). Jag cyklade ut typ ett, behöver jag btw säga att det var min första dag utan handledare? Nej. Jag cyklade alltså ut ca ett. Hittade först inte första huset. Jag var i något slags fabriksområde, molnen hängde gråtunga och området var slitet och öde. När jag efter en timma klarat av första högen med brev (det ska ta mkt kortare tid än en timma förstås) var jag i något område med lite portar och lägenheter omvartannat. Allt var så slitet och kändes så främmande att jag kände att jag bara ville hem till mer välkända platser. Seriöst, jag fick någon känsla som kändes ganska lik panikkänsla. Jösses.
Kanske hade något att göra med att klockan då var fyra, jag hade inte ens kommit till hälften av utdelningen och hemma väntade familjen på att vi skulle åka till farmor. Vid åttatiden var jag klar och åh vilken lättnadskänsla när jag hade typ två villor kvar och sen bara kunde trampa till kontoret!
Igår hände typ samma sak förstås, hade dock ett mycket mindre område fast med BARA portar. Typ 200. Seriöst asmånga. Och det blev mentalt uttröttande eftersom jag flängde runt på fyra gator totalt men först jämna sidan, sen ojämna, fram och tillbaka fram och tillbaka utan att man kom någonvart. Mitt i-lokaltidningen skulle ut (som gav trycksvärta över hela händerna "haru krigsmålat dig" frågade en postgubbe innan jag skulle ut. Hade råkat smeta runt svärtan i ansiktet så jag såg ut som ett fattigt barn.) plus reklam plus all ordinarie post. Gaaah. Dessutom stängdes tydligen portarna halv sju, så när klockan slog så mycket kunde jag inte göra så mycket mer trots att jag hade en hel gata kvar med all dess post osv.....Inte mitt fel iaf!
Så idag var det jätteskönt, fick rundan som jag varit så snabb på för några veckor sen. Den börjar på en plats och sedan cyklar man hela tiden framåt och avverkar gata efter gata vilket är myycket skönare.
Gustav Svensson, min nya idol inspiration och förebild. Blir att kolla på lite gamla svensson svensson-avsnitt!
Lite minnesvärda citat han kläckt ur sig:
"Är magen glad är människan glad!"
"Hästhoppning är ingen sport, det är terapi för överklasskärringar!"
Lena: "Men läser du folks vykort?!"
Gustav: "Ja, nån jävla yrkesförmån ska man väl ha."
Gustav: "Jag är brevbärare, min far var brevbärare och min mor likaså."
Lena: "Vad pratar du om, det är dom ju inte alls."
Gustav: "Nä men jag ser det så."
"Hästhoppning är ingen sport, det är terapi för överklasskärringar!"
Lena: "Men läser du folks vykort?!"
Gustav: "Ja, nån jävla yrkesförmån ska man väl ha."
Gustav: "Jag är brevbärare, min far var brevbärare och min mor likaså."
Lena: "Vad pratar du om, det är dom ju inte alls."
Gustav: "Nä men jag ser det så."
