jag vet inte vad jag ska ta mig till just nu. Typ hyperventilerar. Det värsta är att jag måste klara detta själv, jag måste ta eget (vuxet/moget) beslut om hur jag ska göra. Nej, jag har inte förskingrat pengar om ni tror det även om jag i denna situation är högst likely att göra så.

Jag fick igår ett infall och skrev därför ihop ett brev till tidningen Ridsport, hästvärldens svar på typ Svd eller DN om jag kunde få frilansa för dem eller bli sommarvikarie eller så. Jag blev idag erbjuden att rapportera från en dressyrtävling på söndag.

FÖRSTÅR NI VAD DETTA INNEBÄR?? Min första tanke var; JAA!!! Sedan kom tvivlen. Och ångesttankarna började krypa fram. Och min hand drog långsamt ut skrivbordslådan och matade min ångest med m&m's. Massa m&m's. Mår illa nu. inte bara för allt godis men också för uppdraget. Jag måste svara om jag kan idag. Och jag vill! Detta är min absoluta chans!! Det känns som att om jag inte tar det här kommer dom tro att jag ångrat mig!

Men dressyr! Allt mitt självförtroende är som bortblåst. Vadfan vet jag om dressyr, egentligen? Hur ska jag skriva en klok och bra artikel om tävlingen på söndag, där min läsarkrets kommer bestå av allt från internationella domare till toppryttare som Jan Brink?? Min största rädsla är att jag ska skriva en töntigt felaktig artikel som idiotstämplar mig, gör att ridsport inte vill låta mig skriva för tidningen längre, att alla på DRK som läser tidningen (89%) skrattar åt mig och aldrig kommer glömma 'den där jättedåliga artikeln, fyfan, bara massa fel och konstigheter!'. Allt det kan jag förstås undvika, jag har ju tid att tänka medan jag skriver. Men jag måste ju också ge ett proffsigt intryck på tävlingsplatsen och STÄLLA RÄTT FRÅGOR, typ kunna namedroppa lite och snacka med ryttarna typ jaa hästen hade mycket bättre flyt i sidvärtsrörelsen än förra helgen tycker jag bestämt! Jag kommr förbövlen representera RIDSPORT (min favvotidning)!!!!

Det finns inget folkslag som ryttarfolk som kan vara så fördömande och ha sådan jag-vet-bäst-attityd. Tro mig. Skriver jag nåt sepe kommer det sent glömmas.

Och vad gör jag om tex vinnaren är läskiga stallchefen från DRK??? Det är mycket möjligt, hon tävlar på den nivån! Jag slutade ju i våras och det var inte precis nåt sorgligt avsked utan mer typ så, bra, stick nu. Om jag presenterar mig som reporter från Ridsport kommer hon fnysa och kolla så snett på mig att jag kommer önska att jag aldrig mer ska vara någon reporter för nån jävla tidning.

.

Trots allt detta vill jag hemskt gärna. Som sagt, detta är min enda chans.

Tar ångestfyllt en till näve färgglada m&m's, crunchar i mig och vill dö. Äter lite till. Nu stänger jag lådjäveln och reglar för den!!

Uppdaterar om mitt beslut.