bloggenjosse

ni anar inte hur konstigt det känns! och jag är fortfarande ovan med att använda åäö bokstäverna, hehe. Nejmen när jag la mig igår, halv ett svensk tid vilket för mig egentligen var typ sju på morgonen hade jag en sådan overklighetskänsla. Den sitter kvar fortfarande, och jag är liksom handlingsförlamad, känner mig helt tom och slut i kroppen.

Jag har ju haft lite hemlängtan, speciellt i slutet. Och nu är jag här. Det är konstigt, hur dagen man tänkt på mycket plötsligt infaller. Och man står där helt handfallen. Igår när jag skulle sova låg jag i sängen och tittade ut genom fönstret. Jag som knappt kommit ihåg hur mitt rum såg ut, nu kändes det som jag aldrig åkt iväg på någon resa. Allt kom tillbaka, Spanien och Thailand kändes så långt borta. Hade jag verkligen varit borta?

Idag har jag bara gått runt och gått på toa (turistmage, det typ hugger), tittat runt i huset, hängt på datorn lite planlöst och funderat. Imorse hade jag nästan panik. Vad gör jag nu? Vad ska det bli av mig? Jag har ju mest haft resan i mitt huvud, vad som händer sen har jag inte tänkt på så mycket.

Det brukar väl vara så, att när man slutat skolan (och nu också stallet) så tillhör man inte någon grupp längre. Och det är då ensamheten och denna förvirring uppstår. Man behövs liksom ingenstans!

Usch, hoppas dessa tankar försvinner snart om några dagar. Måste nog bara landa lite i tillvaron och i mig själv. Och söka jobb, och ordna upp mitt liv ungefär som vanligt. Sen om typ en timma ska jag och Freddie till hennes simhopp. Världens bästa lillasyster, om ni frågar mig <3


Haha fotade den här maj förra året. Hon ser ju lite äldre ut nu! Blev rätt chockad när jag såg henne på Arlanda igår, ungen har tillochmed fått Converse!

Ska börja lägga upp bilder från resan ikväll btw. Brb.