När jag åkte bussen hem från skolan jag jobbat på idag kunde jag för allt i världen inte fatta att det var slutet av november, snart DECEMBER. Jag satt där i höstkappa och converse, visserligen hade jag snurrat halsduken runt halsen lite tätare men ändå. Soligt ute, sju grader och ingen snö så långt ögat nådde. För mig gör det visserligen ingenting. Om jag hade julkänslor i augusti och ville att det skulle bli vinter med all inclusive så vill jag nu bara ha allt överstökat och få sommar igen. Kanske för att jag mådde mycket bättre i somras jämfört med den här eländiga skithösten.
Så nu kommer jag vara extremt klyschig och säga att man vet inte om vad man har förrän det är borta (rätt töntig direktöversättning) men det är ju också väldigt sant och passar in på mig som gör samma fel om och om igen.
