Sökte ju postsorteringseländesjobb idag. Åkte först 50 min tbana så långt på gröna linjen att jag undrade om jag fortfarande var i stockholms län. En helt annan värld! Som jag aldrig besökt! Sedan kom jag till Farsta, gick in på arbetsförmedlingen och möttes av en 200pers-kö. Till den där satans intervjun. Även fast jag fick en nummerlapp av en tjej där jag bara var 160nr bak så pallade jag verkligen inte vänta, åtgången var typ 60pers/timma. Så jag lämnade cv och drog. 50 minuter tillbaka till civilisationen igen.

Velar om jag ska gå in i lärarrollen imorrn eller inte. Vad skönt om jag bara kunde acceptera min situation nu och bara go with the flow och sen shape up till nästa år, och börja plugga? Vadfan? Fatta hur mycket jag kommer ångra mig när jag är (om jag blir) 35 bast typ. Jag kommer sakna min fladdriga tjugoårstid.