Åh flashback. Läste nyligen en tråd där som handlade om hur ens liv ser ut om man har ett jobb. De flesta beskrev tillvaron som väldigt fyrkantig, man vaknar, äter frukost, går till jobbet, jobbar rätt bra, äter lunch, jobbar lite till/slöar om man är klar med dagens mål, åker hem, tränar/umgås med familj eller vänner/kollar tv eller dator, somnar.

Så ser ens liv ut från någonstans i 20-årsåldern fram till 65 och man pensioneras och sedan dör. Någon kommenterade med "fan vilka meningslösa liv vi lever" vilket känns rätt sant. Men en annan gick emot och frågade vad meningslöst liv innebär. Och det är ju en rätt filosofisk fråga som typ allt annat. Det måste förstås avgöras av en själv. En person kanske lever för att gå upp 12 varje dag, leva på A-kassa och spela datorspel till tidigt på morgonen medan en annan person ser det scenariot som ett sätt att kasta bort sitt liv. Att leva typ som jag beskrev i början är ändå bara ett sätt att tjäna ihop pengar för att skaffa mat, ha någonstans att sova och i slutändan bilda familj och se till att arten överlever. Ungefär det vi är skapade till!

För mig är det bra att då och då ställa mig den frågan, speciellt som jag den här hösten har bölat över att jag bara kastar bort mitt liv i princip. Självklart handlar det om att jag vill jobba och göra rätt för mig i samhället eftersom det tydligen är vad vi lever för (instinktivt). Och när jag väl tänker på det kan jag känna att det är rätt meningsfullt ändå att vara ett av samhällets kugghjul. För vad är egentligen meningsfulla saker? Nu när jag sitter och funderar på det kan inte komma på något bra svar. Det är väl ungefär som allt annat med mig, jag längtar bort till något abstrakt bortom horisonten som jag inte kan sätta fingret på vad det är. En gnagande rastlöshet som aldrig kan få ro utan som hela tiden vill någon annanstans. Man behöver inte veta vart man ska, man behöver bara veta att man ska komma dit.

Tror att jag måste jobba lite mer med att hitta mig själv. Vara nöjd med tillvaron och hitta det positiva i situationen.