om ni hittat hit
Kategori: Allmänt
Angående gårdagens inlägg KAN jag ha överreagerat lite men jag tycker fortfarande att det är jävligt dåligt. Kan berätta.
- Jag ser att RGB vunnit EMguld i hoppning
- Jag tror inte mina ögon, blir glad och bloggar
- Nästa sak jag gör är att dela med mig till mamma (har nämligen börjat bli snäll nu)
- Går in till hennes rum
- Det första jag får se är underdelen av min DAR-bild och hur hon snabbt klickar ner en internetsida. Jag fattar direkt. Fyfan. Men jag säger ingenting, för jag blir helt tom och min hjärna stänger av. Kan inte sortera tankarna och tusen frågor dyker upp samtidigt som den första känslan jag känner är inte vrede och ilska utan mer besvikelse. Jag har ju avbrutit mig mitt i en mening så jag återtar vad jag tänkte säga, dock ganska luddigt med huvudet långt borta. När jag lutar mig närmare skärmen ser jag min bloggadress stråla på internetfliken och jag dör. Går som en zombie ut ur rummet och springer till mitt rum där andra känslor tar över.
Okej. Okej. Ni kanske inte tycker det är sån big deal detta. Men jag kanske ska förklara lite.
Jag brukar ALDRIG vara privat med mamma. Jag berättar oerhört sällan hur jag känner känslomässigt sett eller om jag har problem. Sånt säger jag inte och vad det beror på har jag ingen aning om, kanske att jag är störd i huvudet eller så men det blir som en spärr som säger stopp och jag mår psykiskt dåligt om jag tvingas berätta personliga saker för henne eller egentligen för någon annan i familjen heller. Det är faktiskt på senare tid som jag blivit mer öppen till mina närmaste vänner, dock är jag själv den enda just nu jag kan berätta allt allt ALLT för (no shit).
Så visst vet jag att på internet ska man inte vara privat om man inte kan stå för det. Men med bloggar är det en annan sak. Det finns hur många som helst som vill bli lästa och ärligt talat bryr jag mig inte vad någon som bor i Dalarna får veta om mig genom min blogg eftersom det inte spelar någon roll. Men med mamma/familjen är det heelt annorlunda.
Och nu har jag heller inte varit hur privat som helst i bloggen. Vissa saker har jag skrivit om lite, berättat på ett annat sätt eller förstås; helt enkelt struntat i att skriva för att det bara angår mig själv. Men jag tycker det är skönt att blogga och har sett det lite som terapi att skriva av mig. Och jag tycker det är kul när det mesta blir läst (fast för en liten skara som det varit nu), känns lite halvt meningslöst annars så därför har jag kanske varit mer personlig än vad man vanligtvis är. Det är ju mitt liv jag skriver om och då vill jag ju kunna skriva ungefär som det är och som jag känner.
Det är DÄRFÖR som jag blir så jävla sur/irriterad/ledsen/besviken över att MAMMA har gått runt och läst min blogg, MIN blogg som jag aldrig skulle drömma om att berätta om för henne. Hur fan fick hon reda på min adress?? Det värsta scenariot jag ser är att hon fått reda på den genom att jag varit lite oförsiktigare förr i tiden då jag typ bara bloggade om äpplen och mitt liv inte var så intressant. Kanske att jag bloggat på deras dator och hon hittade hit på så vis. I vilket fall.
Att hon inte ens SÄGER något om att hon läst min blogg gör mig nästan mer irriterad än över själva grejen. Att hon går runt och låtsas som ingenting men i själva verket typ sitter i mitt huvud är mer än jag kan stå ut med! Jag behöver en viss privat och personlig sfär och då kan hon fan inte klampa in i den hursomhelst! Det känns som att hon lika gärna skulle kunna läsa min dagbok nu, steget är inte så jävla långt bort ändå.
Har inte pratat med henne sen igår kväll, utom när jag varit tvungen och då har jag inte varit gladaste lärkan i trädet precis. Vet inte hur länge jag kommer orka hålla på men samtidigt känns det som att jag inte kommer kunna prata normalt till henne när hon vet så mycket om mig och också svikit mig på detta vis.
Phu. Så ge fan i att leda hit henne, låt mig få ha detta nu. På min öppna blogg jozietown kommer jag inte vara lika privat, det är ett som är säkert. Och alltså mycket mer boring. Tyvärr!
