Ni vet den där känslan när man fuckar upp? Ett exempel:

Man jobbar som lärarvikarie på en skola i Sollentuna. Första lektionen 8.10 är en jätteviktig fransklektion för sexor som funderar om de ska välja franska eller inte vilket man ska övertyga dem om att de ska. Detta har man jobbat med hela natten och är därför lite trött. Man vaknar reflexmässigt klockan sju och märker att man ställt klockan en timma för sent. Man somnar om och blir väckt nästa gång av sin mamma som undrar om man inte börjar snart. Och så den känslan när man ser att klockan är fem i åtta, man vet att man har massa papper att kopiera när man kommer fram, måste ha reda på böckerna och trafiken står ovanligt still (för man måste ju ta bilen så man hinner någorlunda i tid och man vågar inte ta bussfilen, man kanske fått en böter på 1000pix dagen innan för detta regelbrott).

Ni vet en sån dag? Ungefär så såg min morgon ut, och det är få gånger fucka-upp-känslan varit så påtaglig.