bloggenjosse

Alltså jag har blivit så blödig på sistone!! Det har iochförsig varit så under senaste året, kanske till och med senaste två åren men det har absolut intensifierats under den här hösten. Med blödig menar jag förstås inte bad week utan att jag verkligen gråter åt allt. Gråta kanske man i och för sig inte kan säga, men jag får en stor klump i halsen, det sticker lite i näsan, ögonen fuktas och jag står bara och ler fåraktigt medan jag suckar "åh vad sorgligt" eller "åh vad gulligt". 

 

Valfri film kan jag börja böla framför. Kanske inte alla precis, men är jag trött/på humör så krävs inte mycket för att jag ska snyfta lite tyst för mig själv. Titanic förstås. Måste fylla på näsduksförrådet redan till förtexterna. Idag hade jag och Emelie mysig juldag efter en wild n crazy utekväll under gårdagen (en intensiv entimmasvariant light) så på morgonen såg vi Ensam Hemma 2, när han har äkta amerikansk jul i new york med extra allt. Jag ville se den för att jag ville pusha på julstämningen lite, och inte bara en utan flera gånger suckade jag lyckligt och torkade mig i ögonvrån. Speciellt i slutet förstås. När han återförenas med sin mamma vid Rockefeller square. 

 

Love Actually, valfri film med djur i, barn som är söta, söta små bebisar, söta djur, söta inredningssaker, låtar, musikhjälpen, böcker, konst. Igår stod jag på jobbet och lyssnade på radio medan jag sorterade julkort. Det var musikplats Stockholm och Sanna Nielsen hade julkonsert, så jag stod snällt och lyssnade. Hon avslutade konserten med "utan dina andetag" och innan tackade hon Jocke Berg för "en av världens finaste texter", av nån anledning blev jag sjukt rörd av det uttalandet hehe. 

 

Spelas Fairytale of New York får jag ett dumt flin och tårar i ögonen, finns flera låtar som berör mig på det sättet. 

Vet inte om det beror på att jag är konstant trött eller så? Att jag är så lättrörd?