berättelsen om gitarren
Kategori: Allmänt
De senaste dagarna har jag känt ett estetiskt sug liksom. Att rita var inte nog, och eftersom jag alltid velat lära mig spela gitarr eller piano tänkte jag att jag skulle köpa en gitarr och helt enkelt ha som mål under våren att lära mig spela! Varför inte piano? Tja, nu blev det gitarr. Jag kände mer för det liksom. Jag fick feeling. Dessutom blev jag inspirerad av Ane Brun som berättat på radion att hon börjat spela gitarr i tjugoårsåldern(!) och därefter börjat skriva låtar. Nu vill väl inte jag skriva låtar osv men det kändes ändå bra att det aldrig är försent att lära sig spela! Annars har jag känt att alla börjar spela gitarr när de är ångestfyllda svåra fjortonåringar.
Så efter att ha gått runt de senaste dagarna och velat köpa en gitarr fick jag någon slags craving igår så jag gick helt resolut in på blocket, hittade en nylonsträngad orange gitarr, ringde upp och tråcklade mig fram till Nacka där den bodde. Jag är en rätt dålig köpare måste jag medge, jag tittade typ bara på gitarren när jag kom dit, lyfte upp den och klappade på strängarna med ett fånigt leende på läpparna. Sen gav jag gubben som sålde gitarren två ihopknögglade sedlar (hoppas det inte låg en extra femhundring i högen nu..) och drog sen direkt. "Affären" var väl över på två minuter.
Och gitarren såg mindre ut än jag tänkt mig, samt var verkligen knallorange men när jag väl kom hem efter att ha varit hos Diva och börjat plinka lite på den kändes den helt rätt i storleken!
Så nu har jag spelat igenom de absolut lättaste låtarna, jag kan ju inga ackord alls egentligen, så jag har skrivit ner de vanligaste ackorden på en lapp som jag sneglar på medan jag åbäkar mig igenom wonderwall, hey soul sister och från och med du. Den sistnämnda kan jag typ bäst. Bara fyra ackord rakt igenom låten förutom i versen då man kör Am istället för C eller något sånt där! Så nu sitter jag och övar och hoppas på att bli bra en dag.
Jag in action
Jag passade på att filma också när jag drar en liten trudelutt
