Få se nu... ja livet vankar på sin gilla gång. Jag sitter mån-tis och undrar om VRE glömt mig, jag åker till Diva (hon stegrade på riktigt i tisdags. Rakt upp liksom! Fett kuul!! Igen!), jag åker till posten, fryser, blir svettig när jag springer mig död i trapphus och kall när jag åker hem och folk stirrar på den slitna brevbärarn med den fula cykeln. Jag är ute på helgen, vaknar upp på söndagen och tänker "ny vecka, nya tag, nu jävlar ska jag PLANERA mitt liv och bövlen se till att det händer saker!!". Man kan ju inte klandra mina ambitioner i alla fall.

Igår var jag provvakt, och idag var jag idrottslärare. Som lärarvikarie svänger det snabbt, andra dagen är man inte vad man utgav sig som första dagen! Måste säga att idrotthejhåandet var en riktig egoboost. Igår som provvakt bland massa hipstergymnasiekids fick jag mest massa snedblickar (sen var de inte så jävla kaxiga när engelska uppsatsen väl skulle skrivas och de inte visste vad ord som hamn eller även hette på engelska...) och idag återvände jag till alvik för att som sagt vara lite hurtig.

En etta jag hade var lätt sötast. Sådär lagom busiga, men tillräckligt naiva för att inte förstå att bara för att jag säger "okej sätt er i mitten" innebär inte det att man måste lyda. En grupp tjejer ville inte lämna idrottssalen, så jag fick sitta och titta på deras hjulningskonster och allt de ville visa minst en kvart efter lektionen och att de kunde göra pull-ups med typ lillfingret på en ribbstol. Jag låtsades vara hurtig och spänstig bara för att jag var idrottslärare, stod ju bara på sidan annars och vrålade "kom igen spring snabbare då!! TA III DÅ!!". Men sen fick jag nästan schasa ut dessa ettagluttare för att jag skulle få massera mina ringande tinningar inför sista lektionen och då var det speciellt en tjej som inte kunde få nog av att kramas eller få sista glimten av mig.
"Ja hejdå hejdå trevligt att ses" sa jag sakligt och började vagga bort till min chillplint ("trevligt att ses"?? till en sjuåring? De förstår inga andra ord än superlativ, borde sagt typ "FARVÄL LILLA VÄN DU VAR BÄST I KLASSEN IDAG, guldstjärna till dig!!").
"Hejdå Jossan!" sa hon, öppnade dörren, stannade i tröskeln och igen "Hejdåå jossan!!"; ett steg utanför dörren, vände sig om "hejdå hejdå!!" osv. 

Gav dem förstås adressen till min fanclub så de har något att göra under deras saknadens tid till mig.