bloggenjosse

Det var meningen att jag skulle åka till vaxholm eller nånstans där det finns kantareller på riktigt, men eftersom jag fortfarande är en liten fölunge på långa darriga ben vad gäller att leva som en normal människa var jag liksom aldrig redo att ge mig av förrän vid tre, och då kändes det rätt värdelöst att åka 40min buss och sen vara i skogen typ en timma och säkert inte hitta något (glaset är halvfullt glaset är halvfullt!).

Så jag bestämde mig för att Danderyd ändå måste ha något fint att erbjuda, alltså tog jag på mig jeans, stövlar och utrustade mig med ryggsäck och korg. Den outfiten funkar perfekt i vaxholms djupa skogar men absolut inte i nån skogsdunge i danderyd. Speciellt inte om man ska promenera i villaområdena först (jag halvsprang lite hukandes för att liksom inte synas) för att ens komma dit.

När jag väl stod i den finaste skogen Danderyd kunde erbjuda hittade jag ingen svamp. Jag hittade blåbär och myggbett. Myggorna hittade mig. Fyfan vad mycket mygg det finns i en enda skog. Och eftersom jag var den enda som var där och letade svamp (undrar varför?) gav sig alla myggorna på mig, ensam fäktandes och svärandes efter dem.

Efter en timma, med lite blåbär runt munnen, svettig och kliandes överallt gav jag upp och huksprang hela vägen hem. Med uppdragen luva förstås, hoppas helvete ingen kände igen mig.

Trattislycka förra hösten. Då plockade jag i vaxholm. Nu hade jag ju ingen bil att ta mig dit. Jaja.