- bloggenjosse

Jag var ju och såg First Aid Kit i fredags med Freddie! Hade sovit typ två timmar, var sepetrött och drömde störda drömmar när Freddie kom in i mitt rum på morgonen och pep "dom sa på radion att om man vill se first aid kit måste man nog åka nu!". Jag hade planerat att vi skulle åka klockan nio, men nu var hon halv åtta och jag blev yr av stress. "Fort Freddie, upp och släng i dig någonting så kan vi åka direkt!!"

Sen stod jag framför min garderob och slet ut kläder. Det spöregnade ute och jag hade asbråttom. Helst ville jag ju se lite indieclassy ut så jag skulle matcha de andra där (tänkte jag) men nu hade jag inte tid att tänka så jag drog på mig mina vanliga paltor. Hujedamig.

Åtta satt vi på tåget in till stan, sen tvingade jag Freddie att småspringa bredvid medan jag stridade på från Karlaplan fram till radiohuset medan jag kastade paranoida blickar runt mig för att se om fler gick åt samma håll i vår takt.

När vi kom in i radiohuset var det helt tomt förutom lite människor runt om vid bord som satt och åt frukost eller så. Utanför studio 4 var det också tomt, men en tant höll på att sätta upp plastband för att påvisa köplats.

I vilket fall stod vi där från nio till tio, då en annan "spelet om stockholm" skulle avgöras inne i studio 4, så vi kollade på det ett tag. Vi hade parkettplats längst fram tack vare vårt köande, men då gick det upp för mig att vi skulle förlora den viktigaste köplatsen till konserten om vi satt och lyssnade på tävlanden som svarade på frågor typ "vad heter stockholms stadsborgarråd?" osv. Eftersom studion skulle utrymmas elva pga soundcheck och scenfixande skulle vi isåfall hamna bakom folk som börjat köa till själva konserten, fick bara inte hända!!! Så jag och Freddie smög ut och satte oss vid dörren igen. Vi var näst först i kön, bakom en tjock tant med bestämd uppsyn som samspråkade med folk ur prodteamet. Hon var en sån där som kände alla eftersom hon gick på alla såna här gratisevenemang. Sen gick tjejerna ur First Aid Kit förbi flera gånger, första gången blev Freddie helt stirrig men sen när de gått förbi kön en fyra fem gånger var det ingen som brydde sig utan alla pluppade på sina mobiler, läste eller satt och pratade.

När kön växt sig väldigt lång fick vi komma in, äntligen, efter fyra timmars väntan. Vi hamnade på näst första raden den här gången eftersom massa tanter och farbröder blivit bästis med tanten i kön längst fram. Men det var rätt okej ändå.

Sen började konserten, väldigt bra och Johanna och Klara var hur duktiga och chica som helst. Jag sjönk ihop lite där jag satt i min egen väldigt tråkiga mundering och tänkte på mitt egna väldigt amatörmässiga gitarrspelande. Det blev typ fyra låtar i sändning, sen körde dom två låtar som extranummer och efter att en gubbe som var deras typ största fan vrålat "EN GÅNG TIIIILL, EN GÅNG TIIILLL!!!!!!" kom de ut och gjorde ett oplanerat extraextranummer. Det var ju gulligt.

Freddie fick en autograf och jag strålade mot dem och förklarade att de var "jätteduktiga" och de tittade lite avmätt på mig och försökte se ut som det var första gången nån sa det till dem. Jag bestämde mig därmed för att inte berätta att jag kunde deras nyaste skiva utantill eftersom jag vrålar med till den varje gång jag åker till jobbet.

Såg nu i efterhand att de hade en låt som hette Josefin, hm, då hade jag köra världens grej att jag också ville ha en autograf nu när deras låt var namngiven efter mig.

Hursomhelst kändes det bra att ha sett dem, man vet aldrig när nästa gång blir! Speciellt som de är på hela-världen-turné för tillfället. Jag försöker tänka bort att de är typ jämngamla med mig.