möt min terapeut
Kategori: Fotografier
Våldgästade Emelie igår och såg melodifestivalen. Var lite nervös ett tag, hade läst på flashback innan folk som skrev "Jag och mina polare ska rösta för 10k på Ranelid!!" osv, men antingen var det troll eller något för han slutade på en hedervärd tiondeplats. Helt olikt min placering av honom och Sara Li! Sen tänkte jag att Dannymaffian kanske hade vaknat men jag tror faktiskt ingen sådan existerade ens, hursomhelst vann Loreen om någon missat! Tjoho hurra!
Idag var det stallet idag igen. Var rätt seg så jag satt med min gitarr, tittade ut på det fina vädret och kände att jag inte hade några ursäkter för att inte åka iväg. Så tillslut var jag där, och vi red ut igen förstås. Igår blev vi halvt jagade av en lös hundjävel som vägrade lyssna på sin mattes fruktlösa inkallningar vilket resulterade i att Diva ställde sig rakt upp, högsta stegringen jag varit med om!! Men det var kul, hehe!
Så jag kände att idag måste det gå lite bättre, och det började bra med fint väder och allt tills vi kom in i skogen. Där blev vi nästan påridna av två vilda ponnyryttare som ploppade upp på vägen i full galopp. Diva blev galen och galopperade på stället, hoppsade runt och visste inte vart hon skulle ta vägen så resten av ridturen gick till att hålla sig kvar när hon skyggade för i princip allt synligt.
Trots detta blev det en del galopp förstås och trots detta fanns det stunder där hon var rätt lugn och då kunde jag titta mig runt i naturen och sedan falla in i tjejsnack med Diva.
Ni vet ju att jag pratar rätt mycket bara jag är på humör, och med Diva är det inget undantag. Faktum är att hon är den bästa lyssnaren jag känner för tillfället! Ingen lyssnar så bra som hon, hon låter mig prata till punkt, hon ser aldrig ointresserad ut, hon gäspar aldrig när jag drar igång nån lång harang och hon säger heller aldrig emot mig.
Sånt är jätteskönt tycker jag! Med Diva får jag de bästa idéerna och jag kan lätta mitt hjärta fullständigt. Eftersom man uppenbarligen är knäpp när man pratar med sig själv har jag alltså hästen som en perfekt ursäkt, jag pratar ju till henne! "a alltså jag funderar på om jag antingen ska blablalbla eller om jag ska....aha vänta jag kanske borde göra så? Fan vad bra jamen jag säger ju det!" Haha, typ.
Det bästa är sen när jag blir på sånghumör vilket ligger på en konstant högstanivå hos mig. Stackars Diva. Först måste hon släpa runt på mig och sen ska hon lyssna sönder öronen på mitt babbel och mitt skrål. Thats what horses are for antar jag!
Så när jag var rätt segstartad till stallet blir kontrasten rätt stor när jag väl är där. För då kan jag aldrig åka därifrån. Idag var jag där från tidig eftermiddag till kvällen, även fast alla grejer jag ska göra tar ungefär två timmar tillsammans var jag där minst den dubbla tiden. Jag smörjde utrustning, jag gosade med Diva, jag pratade med Diva, jag gick en promenad med Diva i solnedgången och lät henne beta, jag städade, jag gosade med Diva osv osv.
Terapeuten när jag hämtade henne från hagen tidig em. Visst vill man bara ösa ur sig alla sina djupaste hemligheter??
...och såhär såg det ut när jag åkte hem