Och hur märks det? Jo:

- snön är borta
- temperaturen är +10 och vädret är soligt
- vårvindar friska
- hurtiga människor syns vid nittontiden varje kväll cyklandes/joggandes med ett beslutsamt ansiktsuttryck
- Små blommor ploppar upp här och var
- Den välkända klådan dyker upp lite varstans på kroppen, pollen dödar mig långsamt
-  En såndär satans käck skaparkänsla dyker upp typ; "Ja, kom så odlar vi nåt!" eller "Ja! Kom så vårstädar vi!"
- Pasteller är enligt alla modetidningar "hetaste färgen just nu"

Kan gå vidare i oändlighet känner jag.

En sak jag stör mig på är dock: Efter jul/nyår vill ju alla börja träna och äta nyttigt=gå ner i vikt osv. Men hela våren är ju ett enda matinferno med frossardagar stup i kvarten! Hur sjutton tänker man där? Alla vet ju att såfort en sån där sabla "nu firar vi kladdkakan"-dag eller dyl dyker upp är man ju körd, den stora kladdkakan som man bakat till dagen blir över till dagen efter, den lilla biten som råkar vara kvar några dagar senare behöver en kompis...

Det börjar vid fettisdagen (semlor, enligt gi-anhängare djävulen maskerad till något ätbart) via våffeldagen (som är nu på söndag, herreminje) som sedan löper i en bekväm highway fram till påsk då även den mest inbitne träningsnörden lägger skorna på hyllan för att käka påskägg och norpa ur godisskålen. Alternativt har russin i sitt ägg.

Efter påsk är det några veckor fram till sommaren tar fart och typ då slår Stora Ångesten till och alla börjar hetsbanta och springer Sverige-runt varje kväll bara för att vara i form till sommaren.

Och allt för att man njutit av våren!



Glad vår på er!