bloggenjosse

Hade bestämt mig för att handla en rackare eller två den här veckan, och just idag efter jobbet fick jag ett så perfekt tillfälle. 

 

Stod ett tag vid entrén, nervöst flackandes med blicken och fumliga fingrar som sänkte ljudet på mp3n (inbyggd i telefonen). Åkte ner för rulltrappan; fan hela klanen av butiksbiträden som känner igen mig stod där som en armé bakom disken överbelamrad med torkad frukt. Snabbt som sjutton vek jag av åt andra hållet och låtsades vara djupt intresserad av en brieost fast jag i själva verket försökte utveckla ögon i nacken och lyssnade uppmärksamt omkring mig (så bra det gick eftersom just då skrålade Judy Garland högt i mina öron "ZIING WENT THE STRINGS OF MY HEAAAART"). Sen behövde jag inte låtsas för en "äkta" stockholmarekorv tog lite av mitt intresse och jag funderade allvarligt på om det skulle vara värt att lägga tolv spänn på en äkta sån. 

 

Gick ett helt varv runt saluhallen tills jag kom tillbaka till torkade frukt-stället, och nu var jag tvungen att handla snabbt (både bildligt och bokstavligt!) så jag inte skulle fastna alltför länge på de sura biträdenas medvetande. Den goda nyheten då var att tjejen som blängde på mig (och stod vid mangohörnan, jag såg nog att de försökt gömma undan den lite mellan ananasen och blåbären!!) gick iväg på en vad jag antog rekogniseringsrunda alternativt räkna till tio för att inte prickskjuta mig i pannan. Tyvärr tyvärr var en kund redan upptagen med ett gubbiträde som jag antog var lite pimpen i crewet, i vilket fall hade jag inget minne av honom sen tidigare (och förhoppningsvis vice versa!). Kunden, en till gubbe, stod och förde ett hjärtligt samtal medan de båda genomförde vad som kan ha varit den mest långsamma betalningen i mannaminne. Självklart hade jag roffat två påsar mango och gått till ett annat biträde om det inte råkade vara så att gubbkunden stod med sitt skrev i princip gömt bland mangopåsarna. Fuck!! Jag kastade oroliga blickar omkring mig för att försäkra mig om att ms pmsbitch inte var påväg tillbaka medan jag försökte räkna ut hur jag skulle komma åt två 50g mangopåsar. 

 

Och nu kom hon ju tillbaka, åhnej åhnej!! Medan de två herrarna höll på att i slow motion slutföra betalningsproceduren (som innehöll massa andra ritualer som inte ingår när jag betalar i alla fall!) ställde sig bruden bakom disken och tittade på mig. Jag snodde åt mig en påse lite oförsiktigt. 

"Ääeehhkan jag hjälpa dig" sa hon släpigt med irriterad blick på mig. 

"ahjaskaharenhär!!" pep jag medan jag langade upp mangopåsen. Och samtidigt flyttade gubbfan på sig att jag kunde slita till mig en till påse och lägga till, pipigt, "årenhärockså!!".

 

Tjejen suckade och himlade lite med ögonen (överanalys kanske, vet inte vad som är verklighet eller inbillning där nere längre) medan jag betalade och med svansen mellan benen men ett skamset leende pilade jag rulltrappan upp igen med två torkade mangopåsar i tryggt förvar. 

 

Sitter just nu på händerna för att inte äta upp allt på en gång. När jag inte skriver det det vill säga. Äter man en äter man flera som Maggio sa, men jag kanske tar mig en liten luring sen. Snart. Typ nu. Gahhwfffg.