bloggenjosse

 

I vilket fall körde jag dit imorse efter att ha varit ovanligt seg på att gå upp inför ett sånt här uppdrag. Jag körde genom ett otroligt fint höstlandskap, jag skojar inte. Var väldigt nära att hala upp kameran och börja fota landskap men jag hade inte riktigt koll på när min klass började så jag var lite stressad. Inför körningen hade jag bara kollat: "jaha jag ska åka 225an mot Nynäshamn och sen kommer en skylt som det står Södertörns Ryttarcenter. Ok". Jag har ju en smart telefon men den är tillräckligt osmart för att inte ha någon internetfunktion så jag är fortfarande låst till vanliga kartor. Men skyltjäveln dök ju aldrig upp! Jag visste att stallet skulle finnas någonstans i Grödinge, jag kom till Grödinge, åkte genom Grödinge, kom till Rödinge Frödinge och Brödinge men ingen jävla skylt!!

 

Men som det brukar vara, precis när jag hade handen på mobilen för att ringa mamma och fråga om hon kunde kolla på datorn efter vägbeskrivning och jag precis åkt in i Nynäshamns kommun kom skylten. Tack.

 

Var där och då på lite dåligt humör. Vet inte om det var att jag var tvungen att parkera i en sandhög som sluttade 70% och jag inte visste hur jag skulle komma upp från, för att ridhuset var kallt och dragit eller jag bara inte vaknat på min rätta sida. Men jag satt mest och skrev upp alla fel tävlingen hade; dåligt underlag, kallt, dåligt flyt i planeringen, dåliga logistiklösningar, ingen musik under ritten och knappt under ärevarvet, torftigt och jävligt. Under banombyggnationen kom en åttaårig kille infräsande på en fyrhjuling med harvkratta bakom för att platta till underlaget. Han körde runt banan i hundranittio knyck, höll på att meja ner x antal funkisar och fyrhjulingen försökte hänga på så gott den kunde medan den hostade ur sig bensin i gasform som glatt höll sig kvar inne i ridhuset. 

 

Lite lugnare efter jag intervjuat vinnaren, och när jag skulle åka därifrån fick jag syn på hästar i en hage. Jag blev fem år och överlycklig stod jag där ett bra tag och jollrade med hästarna medan jag knäppte bild efter bild. ÅH vad mysigt det var! 

Åkte en annan väg hem. Struntade i E20 och körde huddingevägen istället som går igenom små bebyggelser omgärdade av björkar, lönnar och aspträd i brandgula höstfärger. Jag tog det piano, vrålade med mina skivor och njöt av utsikten. I Tumba fick jag feeling och stannade för en rekognoseringsrunda på deras Willys. Hehe. Sen när jag ändå körde igenom Segeltorp (fel, jag svängde av mot Segeltorp) tänkte jag att jag skulle försöka hitta delicatos outlet som ligger där. Och om jag hittade den!! HELT utan kartor iphones eller gps. Fyfan vad bra jag är! Dock var det stängt.