bloggenjosse

Jag kanske inte sagt det men

 

- En annan VREvikarie jobbade samtidigt som mig under veckan på skolan. Eller snarare, hon hade redan jobbat där tre veckor och var långtidsanställd där. När hon inte tittade på mig som om jag var dum i huvudet eller valde att ignorera vad jag sa hade vi rätt trevligt när vi hängde på rasterna och så. Hon var i alla fall 29 år gammal (haha!! oldie) och hade bott i Australien i sju år. Där hade hon skaffat man, hus och hund och pluggat nån kurs men mest jobbat. HON HADE ALLTSÅ INTE BÖRJAT PLUGGA 'på riktigt' ÄN. "Neeej men gud ta det lugnt man ska inte stressa med att börja med något!" sa hon till mig då jag beklagade mig över hur så många i min bekantskapskrets redan visste vad de ville göra med sina liv och börjat sina livsavgörande studier. Så jag har fått lite lugn tillbaka angående det i alla fall. Jag behöver inte börja plugga än. Inte till våren, inte ens till nästa höst. Fan vad skönt. 

 

Det enda anledningen till att jag vill börja just nu är isåfall alla människor man träffar samt alla fester. Så jag ska vänta lite till känner jag. 

 

- Fredagen som fuckade upp sig. Alltså jag skulle ju ha the Friday. Fredagen med stort F. Varför fuckade det upp sig för mig ännu en gång? Det ska jag säga er. Jag hade tänkt planera lektionerna på morgonen eftersom jag började halv elva. Jag hade tänkt ha tid på morgonen att fixa mig FETT SNYGG och göra ett riktigt bra sista avtryck på skolan så folk kunde glömma min lite olycksaliga onsdag (och även tisdag, men det där med boten var ju inget jag gick runt och sa precis). Jag skulle vara social med alla lärare och annan personal och bli vikarien med glimten i ögat, med det blonda svallet som en fana efter mig!

 

Det här hände:

 

Jag fick ryck och planerade lektionerna innan jag la mig istället. Så jag kunde sova lite längre på morgonen! Jag vaknade i tid, stängde av väckarklockan (typ) och somnade de facto om. Jag somnade om, jag vaknade för sent. Mamma kom in i mitt rum och undrade om inte jag började nu? Klockan var då, yes yes, klockan var då HALV ELVA. Amen herregud seriöst. Nej nej och åter NEJ. Ingen tid att beklaga sig, ingen tid att gräma sig, in i bilen, nödsamtal till VRE om att jag skulle bli sen, rusa till skolan (osminkad, fett hår, FULA kläder). 

 

Resten av dagen vågade jag knappt prata med nån lärare. Fyfan. Jag satt nerböjd i arbetsrummet och svarade kort på tilltal från personalen. Åååååååååååååååååååh. 

 

Så VRE hatar mig nu. Nu blir det Bring Citymail två veckor i alla fall tills allt lugnat sig. Heeeerrrrrrrrregud. 

 

shit focken happens huh?!