bloggenjosse

Efter att ha levt ganska intensiva resedagar ett tag nu blev det en smarre omstallning att komma hit till sihanoukville som ju ar ett strandstalle dar lata dagar ar ett faktum. For mig blev det myror i benen och osakra blickar hit och dit, vad finns att gora och vart gor man det??

 

Det har blivit lite lugnare nu.

 

En annan sak pa resande fot ar att man garna funderar over sin plats i livet, just nu ar jag tjugoett ar och fyller tjugotva om drygt tva manader. Vad ska jag gora i sommar? I host? Nasta ar? Egentligen ar det sadana tankar som ska skjutas undan for att tas tag i nar man kommer hem sa man kan fokusera pa att inte tanka pa nagonting just nu, a andra sidan ar val just nu det tillfallet jag har for att i lugn och ro fundera over min framtid. Och arligt talat ar det val inte nagot fel i att fundera over sitt "senare", trots att man reser?

 

Just nu har jag varldens hastabstinens. Jag far ryck da jag borjar vilt kladda ihop nagon teckning pa en fet ponny, eller kommer pa mig sjalv att dagdromma om langa galopper over snotackta falt med Diva. Att bara klappa en hast! Kanna lukten av en! Jag vet inte om det ar ett led i abstinensbesvaren eller bara dalig fantasi som gor att jag letar upp tavlingar jag kan anmala mig till som funktionar och soker jobb pa stall varlden over.

 

Det samma som att vagen till malet ar resan i sig; min eviga langtan bort far mig att glomma att leva i nuet. For nar jag ser tillbaka pa stunder i mitt liv kommer jag pa mig sjalv att langta tillbaka till vad jag hade vilket jag inte jag sag just da.