bloggenjosse

Nu drar det ihop sig hörni. Texten är typ färdig, ska fixa med bilderna och sen korrläsa texten ett par ggr till och eventuellt fixa lite småfel. Bild och text är äntligen uppe på hemsidan, tyvärr har nyheten sjunkit ner ett par snäpp (bla till förmån för en nyhet om hur en fotbollsplan inte var möjlig att arrangera ponnyhopptävling på...asså...) men hoppas folk ser den ändå! 

 

Håglöshet är annars ett ord som jag letat lite efter idag, och sedan hittade och tyckte att det passade in till min sinnesstämning för tillfället. Det var ju första dagen på bcm vilket var lite som att gå in i en vägg både psykiskt och fysiskt. Men fattar ni hur vältränad jag var förut eller, jag förstår inte hur jag inte kunde inse det!! Nånstans december-januari; efter att ha tragglat sig fram på opumpad cykel i en snödriva i princip sprang jag med hurtiga höga knän trappa upp och gata ner, i ett jävla raskt tempo. Idag när min första hisslösa trappa kom var mina ben så geléaktiga när jag äntligen nådde fjärde våningen att jag var tvungen att gå långsamt, långsamt nerför så jag inte skulle dråsa ihop i en hög. Hehe! 

 

Men hursom, alltså som jag tjatat om ett par gånger tidigare, jag har ju haft planen inställd på asienresa och aldrig riktigt tänkt på vad som händer sen (förutom ett par gånger i slutet av resan men då var det ju inte på riktigt. Det där "efteråt"). Många hade slutat på bcm, bland annat sexig&rolig coach. Boring. Det fick mig att känna mig lite misslyckad som eventuellt ska traggla runt där eventuellt ett par månader till. Visserligen inte i stil med Peter som är 30+ och jobbat där minst tio år, men ändå. Å andra sidan behöver jag verkligen pengar, och skulle jag inte ta det här jobbet skulle jag kanske gå arbetslös, pengalös och byxalös fram till påska. 

 

Nu ska jag spela gitarr och (fixa bilder&artikel) sträcka på min stela värkande kropppp.

 

söthest på vedaa