bloggenjosse

Hej bloggen. När man är bakis blir man så satans seg. Jag har i och för sig drabbats av en fantastisk LATHET de senaste veckorna att jag knappt orkar rulla ut till altanen och sola (om solen skiner det vill säga). När man dessutom är lite snurrig/borta i huvudet som idag och sätter sig i bikini på altanen runt tre, börjar läsa och fäller ner solglasögonen för att fem minuter senare när det snålblåst alltför länge märka att det är mulet, då förstår man att det är på riktigt. Den här underliga känslan av EXISTENS. Den underliga känslan av att FINNAS när man inte gör det. Eller jag menar tvärtom. 

 

Hursomhelst, jag ska inte bli långrandig. Jessica våldgästade mig med kompis i släptåg så vi har ätit mat hos mig eftersom jag inte kunnat ta mig någonstans förutom, nej jag menar att jag inte kunnat ÅKA KOMMUNALT någonstans för att ett päron till brorsa har snott mitt busskort (förmodar jag, det var i alla fall borta och jag är verkligen hundra procent på att jag inte ens tog upp det inatt). Så i alla fall. Jag har dock kommit igång lite med att bota min lathet nu. Det känns i luften. Det känns i kroppen. Vilket innebär att jag faktiskt ska lägga mig nu, läsa några blad i en god bok och sedan gå upp INNAN nio imorgon. Ingen sträcksovning till två no more! Och jag ska göra massor av saker imorgon. Imorgon ska jag åstadkomma fantastiska saker. Torsdagar har guld i mund. Godnatt.