bloggenjosse

Tjoohooo är så taggad på min resaaaa!!

 

Sitter här och klickar runt lite, det stora frågetecknet är ju vilka länder vi ska besöka utöver thailand och lite grann hur man ska ta sig runt till dem. Jag vill heller inte att resan blir planerad till punkt och pricka, målet är ju att det ska vararätt spontant men det är nog bra att ha lite fakta man kan kolla med så vi har något att utgå ifrån! 

 

Femton dagar kvar! 

 

Fast nu är det fjorton!!

 

Imorrn ska vi fixa visum så att vi verkligen är på väg på riktigt. Utöver det ska jag handla mango, torkad that is. ÅH jag var så sugen på det idag!!!!!! Och igår!!! Hade tänkt att köpa idag men blev inringd till bcm och trots att jag gjorde rundan relativt snabbt (för att vara just den rundan) så hann jag inte innan hötorgshallen stängde (vilket är alldeles för tidigt). Skittrött och arg idag för övrigt. Hade inte ätit något så jag var helt sjukt matt när jag stapplade runt på kontoret. Det blev en satans skillnad när jag tryckte i mig massa mat efter jag kom hem. 

 

Måste bara säga, men ska lämna ute lite info för att inte spoila mig själv eller så alltför mycket inför alla er två läsare!! När jag var i slutet på rundan ungefär och ganska trött osv plus arg över all jävla post och alla hjärndöda människor så såg jag plötsligt en kvinna som skulle in i porten jag också skulle in i. Och det var Lena Endre! För en sekund blev jag rätt paff, sedan hann mina trofasta jantetankar ifatt mig, utöver att jag var rätt likgiltig mot allt i min omgivning för att jag var så matt; jaså, en kändis, en sen?? Här kommer jag med hennes räkningar vilket är ett mycket viktigt uppdrag, dessutom har inte jag tid att haka upp mig på något så trivialt utan jag har bråttom till min MANGO. 

 

Ungefär så tänkte jag, innan jag kastade mig av cykeln, rafsade åt mig posten och flög in i porten precis innan dörren hann slå igen. Och så knölade jag mig in på bästa "ta-ingen-skit"-manér där stackars endre knappt fick plats för hissen var verkligen en tvåmannahiss (om du verkligen måste gå in du med). Och medan hissen långsamt stånkade sig uppåt och jag låtsades vara väldigt upptagen med mina brev som redan var sorterade så det var inte så mycket att bläddra igenom, började jag bli en smula fundersam. Kanske jag inkräktade mycket på hennes integritet där jag stod och tog plats? Kanske jag hade kunnat vänta någon minut extra på att ta hissen efter henne? "NÄ FÖRRESTEN," tänkte jag, och mitt posthjärtas stolthet slog ett par svällande extra slag, "posten ska fram å ja ä sen!!!". 

"Är det reklam du delar ut eller..?"

Jag fortsatte mitt relativt töntiga skådespeleriförsök där jag körde näsan djupare i min posthög och svarade lite avmätt att det minsann var blandat med räkningar och reklamblad, utan att bemöda mig att titta åt hennes håll (då hade jag inte kunnat hålla masken). 

 

Sedan när hon skulle upp till sin våning erbjöd hon sig att ta posten till henne. 

"Jag kan ta min post" sa hon och höll fram handen.

Jag vågade knappt titta på henne utan rynkade ihop pannan lite fundersamt medan jag ströbläddrade i posthögen trots att jag höll hennes post överst med ett rätt krampaktigt grepp;

"Jaaaa hmm vad var namnet?" sa jag och tittade med oskyldig uppsyn på henne. 

 

Det var kanske lite pinsamt såhär i efterhand? Eller borde jag ha visat att jag kände igen henne, rätt subtilt genom att bara räcka fram hennes post på en gång? Äh vafan. Det var lite kul ändå. Visar också mina social skillz for real alltså. Fast jag undrar om hon blev förvånad över att jag "inte visste" vem hon var, det såg ut så i alla fall. Hon kanske tror att jag är världens wt-förortsbitch som bara ser filmer som snabba cash och beckfilmer mellan varven till jersey shore och 16 and pregnant. Som inte uppskattat djupa draman såsom tre solar. 

 

Jag hann ju som sagt inte till min mango. Allt var endres fel.