bloggenjosse

Jag skulle ha en liten kulturell stund, mest för att ipaden och tvn var upptagna så jag inte kunde titta på film som jag tänkt. Jag har ju ett halvhjärtat nyårslöfte om att jag banne mig ska läsa mer det här året och bli mer beläst och belevad. Och jag har ju börjat nu med litteraturklassikern Jag är Zlatan, hehe. Satte mig i sängen med en kopp te pepparkakor och en bok med Frank Sinatras skiva i bakgrunden (åh vad det kändes djupt och bra att skriva det där! Det roliga för mig är att allt är sant!). Så läste jag ett halvt kapitel innan mitt huvud damp ner på kudden och jag somnade. Mamma väckte mig halv ett. 

 

Medan jag sov drömde jag en jobbig dröm. En obehaglig dröm, inte nån läskig mardröm på det sättet utan jag hade  liksom en konstig känsla genom den typ en dröm med en twistad känsla så jag kände mig lite illa till mods. Hm nu byggde jag upp världens grej här känner jag men... Det började om nån grej med massa barn som jag tror jag var lärare till, som var fett jobbiga. Sen skulle jag ta tunnelbanan men jag råkade somna tror jag och vaknade i norrland. Konduktören ropade liksom ut: "ändhållplats, Norrland" och jag hade någon bestämd känsla av att jag befann mig i sundsvall hehe.

 

Jag fick lite halvpanik och frågade konduktören när nästa tillbaka skulle gå vilket var om tio minuter, tur va! Tillbaka i Stockholm hamnade jag på rådmansgatan av nån anledning och kom fram till ett ställe som jag tror skulle föreställa hötorget men som var en hybrid mellan hötorget och plattan med något riksdagshus i mitten. När jag gick över övergångsstället började den byggnaden knaka och krackelera och plötsligt, ganska långsamt våning för våning föll huset ihop. Det var nån person som hoppade runt under och pekade på det innan hönan blev mosad av huset. Hade ingen tid att sörja för samtidigt föll stora betongbitar ner på gatan och mot mig där jag stod typ femtio meter ifrån. Åh vilken panik jag fick!! Skitläskigt faktiskt, jag sprang tillbaka mot rådmansgatan då en rysk modell (jag sa ju att drömmen var helt twistad!!) kom gående över gatan mot infernot och jag försökte vinka bort henne då jag upptäckte att byggnaden precis bredvid också började falla ihop. Så jag högg tag i hennes hand och sprang över gatan (kollade åt båda hållen, ingen bil) och sprang så fort jag kunde bort bort bort.

 

Nu vet jag inte om det var just de där händelserna som var mest obehagliga eller det att jag inte fick tag på camilla när jag ringde henne så jag kunde berätta om vad jag varit med om, eller att jag inte hade fatt i någon dator så jag kunde göra nån bra statusuppdatering på facebook. 

 

Nu ska jag nog fortsätta sovandet.