bloggenjosse

Åh herrejösses är helt uppe i det blå. Alltså oj oj oj. Fysatan vad jag är konstig idag:

06.00, alarmet ringer, jag ska precis somna om efter att ha stängt av det när Camilla smsar så jag vaknar igen och släpar mig upp trots allt. Fixar mig, drar in till staden och ställer mig snällt i kö utanför USA's ambassad. Man måste alltså stå utanför säkerhetskontrollshuset som är utanför själva ambassaden eftersom det är världens säkerhetsritual innan man får beträda denna heliga mark. Vakt kommer fram. Tydligen är massa vakter sjuka så kort och gott: "kom tillbaka vid nio!". 

 

Jaha. Där står jag och huttrar halv åtta, mitt appointment är ju klockan åtta?? Men jag traskar snällt iväg till närbeliggande Sveriges Radio och sätter mig därinne och väntar. Det är väldigt spännade eftersom precis vid receptionen ligger p4as studio så jag kunde följa dem live n direct via två sinnen. Köper med mig en kaffe för att piggna till lite när jag går tillbaka till ambassaden. Och där ungefär går det utför. 

 

Ställer mig vid köplatsen igen, massa snubbar traskar sonika före mig vilket jag snörper på munnen åt och jag tänker ilsket att detta ska jag minsann skriva en insändare om, eller varför inte tipsa p4... sedan är det min tur. 

 

Själva intervjun osv går bra och allt var över på ett par minuter. Inte värt att köa för om man inte vill ha visum dvs! Alltså. Jag går därifrån till jobbet som ligger rätt nära. Nu har kaffet eller någonting annat nått min hjärna för jag är helt superspeedad och står typ och hoppar på stället medan jag kammar post. Jag babblar högt och stressat med de andra medan jag bokstavligen slänger upp post på kamskåpen. 

 

Kommer ut tidigt och kör hela rundan i rasande fart. Måste varit rekord för min del! Månadens medarbetare! Det går hur lätt som helst att springa i springportarna, jag flyger fram och slänger post omkring mig (det mesta hamnar i brevinkasten) och när jag väntar på hissarna kan jag inte bara stå stilla utan hoppsar omkring och gör typ höga knän. Min energinivå var på +543!! Väntade mig nästan att jag helt plötsligt skulle bli helt zombtieartad och inte palla röra mig men som tur var lyckades jag hålla farten uppe nästan hela tiden och kommer in typ kvart över två. 

 

Får kamma lite post sen till klockan tre och det är ju helt värdelöst för jag kan liksom inte koncentrera mig, jag är all over the place och langar brittiska fraser med enda britten på kontoret (åååååhneeeej). Alltså, jag har aldrig varit så full utan sprit måste jag säga. Ungefär samma känsla. Jag kan inte sluta skratta, prata och hoppa på stället (lyckas kontrollera mig såpass att jag inte brister ut i "friday fridayy gotta get down on friiiday") utan hoppas att klockan ska bli tre snart så jag kan låsa in mig i nån mörk skrubb där jag är utom fara för allmänheten. 

 

Går från kontoret, vid karlaplan kommer jag på att jag glömt min påse med skor&allt på kontoret så jag måste gå tillbaka och hämta den, dock utan större missöden eftersom jag inte mötte så många sk kollegor på vägen. Öööh.

 

Herrejösses fattar inte hur jag kan vara så speedad idag alltså!! gafllagblöööodsfew!!!!