bloggenjosse

Hej bloggen. Så skönt att få återuppta mitt gamla gnällplank/klagomur. Det blir lätt lite murrigt inom sig när man håller allt inne jämt och ständigt. 

 

Dagens tävling då, jag var på elitdressyren på DRK för att skriva för ridsport, jag hade traditionsenligt feber och slagit rekord i minsta tid förberedelse. Bäddat för kaos helt enkelt. Kaos och kaos. Men jag fick sitta i tre timmar på en hård träbänk och stirra på fina hästar som zz...gjorde samma rörelser...z...och såg precis likadana ut...zzzzzzzzzz

 

Vinnaren var en dryg jävel att intervjua och av min lätt panikslagna utfrågning fick jag två användbara meningar. Två. Varav ett ringdes in till webben under kategorin pratminus (de sparar pengar på att jag inte mejlar in egen text till webben längre utan nu får jag säga mitt bidrag, mina värdefulla citat helt gratis och så skriver nån redaktör resten av texten. Fuck.). Och nu sitter jag här med en skitdålig text. Har inte ens ett par bilder att gömma mig bakom för dom fick en inom ridsportvärlden jättekänd fotograf ta, vars objektiv var större än mitt huvud. Jag satt lite surt och knäppte med min lilla knodd och kände mig som Kalle tretton år som kommit sist i veckans kukmätartävling i omklädningsrummet. 

 

Annars då. Jag äter. Äter lite till. Sover. Och jobbar. Har jobbat som fan på bring citymail ett tag nu. Har trägglat ner mig i något slags autopilotläge som gör att alla saker utom de mest nödvändiga (gå upp ur sängen innan klockan är 07.20, jobba, äta, kolla bloggar, äta, äta och sova. Efter jag ätit lite mer) får mig att känna mig som unge werther med en massa lidanden och jag vill helst bara dra ett täcke över mig och hålla händerna för öronen. Om det inte vore för att det är för energikrävande.

 

Ska bli lite mer fart på att skrivandet här. Mår redan bättre. Kanske orkar snigla mig uppför trappan för att länsa kylskåpet sista rundan innan kvällning. Det är ju ändå söndag.