bloggenjosse

Här skulle kommit en lång redogörelse för hur jag stod framför klassen och framförde min MVG-presentation om Titanic, men eftersom jag var way too feg för att redovisa efter nån som babblade om sina töntiga semesterminnen. Men tänk er själva, nån snubbe har pratat om hur kul det var i Spanien att festa, så kommer jag upp som nästa talare. "Den 10 april 1912 seglade ett skepp ut från Southampton.."

När jag red min medryttarhäst idag så red jag ute i skogen först. Det var en så himla läcker solnedgång så det finns inte!! Jag försökte bevara den med min mobil som tyvärr bara har 1.3 megapixelkamera så det ser ut som ketchup utblandat med gräddfil. I alla fall red jag lite i skogen, och plötsligt kände jag hur ena stigbygeln (som sitter fast i sadeln via en rem, som man har foten i) blir längre än den andra.  Så ser jag hur den har knäppts upp bara sådär! Jag fixade den, och samtidigt käkar hästen av lite blad på ett träd. Hela grenen for in i munnen minst. Gud så ovårdat det ser ut om hästen äter när man rider, tänker jag och rycker bort bladverket från honom. Han ser lite sur ut ett tag, men jag är nöjd och vi skrittar iväg. När vi kommit en bit ser jag hur han gör något med huvudet. Då har han gömt lite blad inne i munnen som han nu börjar äta vidare på medan han ser väldigt belåten ut. Sedan red vi ute i mörkret med himlen som tak.

Ännu en håltimmesmåndag. Och jag mår dåligt, är förkyld. Undrar om jag ska bli sjuk imorgon, det skulle vara skönt.

Idag skulle jag köpa lunch till mig, så jag gick till affären för att köpa nudlar, billigt och ganska bra. När jag kom in i affären hittade jag dock inga nudlar där de ska stå, vid pastan alltså (tycker i alla fall jag är det mest logiska). Så jag blev lite sur för att min håltimmastid gick åt till att leta nudlar, och nu började det hända saker! Jag är som sagt lite sjuk och alltså lite virrig i huvudet, så jag började, ehm, se saker. Först såg jag på en skylt där det stod typ "Vi har bestämt oss för att bli nyttiga-och sluta sälja nudlar", och "vi säljer allt utom nudlar". Jag frågade en tant som jobbade och hon pekade mig till var jag trodde var rätt, men det var blöjavdelningen. Till slut hittade jag mina kära nudlar, vid tacoavdelningen, helt otippat. Och i kassan såg jag en skylt där det stod "Vid köp av folköl, tobak och nudlar, var vänlig visa legitimation."

Nu ska jag äta mina nudlar i alla fall.

Ibland måste man få uttrycka sig lite konstigt. Men nu mår jag bra igen.

Idag red jag min medryttarhäst. Jag hade tänkt att vara i ridhuset, men eftersom det bara duggade ute red jag på en äng. Det var hur mysigt som helst, speciellt när det klarnade lite i väster (det är väl där solen går ner?). I alla fall så är det lite kul för jag brukar prata med hästen när vi är ute. Jag undrar om andra gör de också när dom är ensamma? Det är en av många saker man aldrig kommer få veta säkert eftersom personen inte är ensam och ja, ni fattar.

Här är lite utdrag på hur det lät idag;

"Oj kolla, fin fågel. Måste vara en falk eller nåt, ser du? Den har såndär näbb liksom."

" Nejmen vad är det, det är inget där." *häst skyggar* " Ibland är du fånig vet du. Vad är du egentligen rädd för? Kan du säga det? Nej det kan du inte."

"Hm jag ska ha redovisning i svenskan snart...undrar vad jag ska prata om. Vad tycker du? Om dig? Nej gud så enformigt."

Som sagt, jag undrar om andra håller på sådär också?

Och det var så mysigt att ge hästarna lite godis och sedan inte behöva springa till bussen utan gå lugnt och sansat och sjunga för sig själv, medan nattens mörker sänkte sig med sin mörkblåa sammetsfilt...