Jag har tänkt på en sak när jag var och köpte skor med mamma; att när man kollar efter sin skostorlek känner man aha okej nu ska jag kanske ha en storlek större/mindre och känner ingen större ångest över det såvida storleken inte finns eller att man verkligen har problem med fötterna. Men är man i en klädesaffär är det helt annorlunda, där vissa ibland får komplex över sin storlek för att man har för stora/små kläder...Och ibland kan det vara så att man inte vågar be expediten om hjälp eftersom man skäms över sin storlek vilket man oftast inte gör vad gäller fötterna. Kanske för att de syns mindre? Åh jag känner mig så djup idag! Jag borde passa på att skriva min engelska novell som bara är en enda sörja av äckliga ord som lägger sig kaka på kaka och klibbar sig runt varandra!
Idag har jag övat på Für Elise på min keyboard (som för övrigt har jättesmala tangenter vilket gör att man hela tiden slinter över dem så man knappt kan få fram en ren ton) framför datan! Jag hade nämligen en pianolektion över youtube, där det var en jätteduktig kille som kunde spela asbra piano och så hade vi pianolektion! Ja, han visste väl inte om att han lärde just mig den men i alla fall. Och nu funderar jag på om man skulle bli ihop med nån som kan spela piano, gud så duktig jag skulle bli då! Eller kanske bara kompis?
F-word från South Park the movie
Haha jag älskar den här!! Jag kan hela dialogen utantill också, betyder det att jag är ett äkta fan? Säg bara till så kan jag läsa upp den! x)
Igår var jag uppe till halv tre nånting. Och innan jag la mig lyssnade jag till Nattfrossa eller Vaken eller vad det nu heter (nåt musikprogram för alla nattugglor..). Jag skruvade upp radion precis när radioprataren fick in ett samtal :
Radiopratare: "Och varför vill du nu höra på "I want to break free" med Queen?"
Dum fråga kära radiopratare-dum fråga!
Idag är jag också uppe sent. Jag skulle egentligen lagt mig typ halv elva. Så om mina föräldrar ser mig nu elelr läser detta kommer jag iinte få det så roligt i can tell hehe. Men friskt vågat hälften vunnet!
Detta är typ det svåraste en människa kan lära sig. Vad är mitt och vad är ditt? Vart går gränsen? Är det ok att stjäla en handväska från någon för att man gärna vill ha den? Nej. Är det okej att stjäla en bil för att man behöver en? Nej. Men TYDLIGEN är det okej för vissa att stjäla min cykel!! Och nu vill jag ha den tillbaks!! Så snälla gärningsman/kvinna, var vänlig att lämna den där du tog den.
Det var nämligen så att mamma behövde den för hon var sen med att lämna Freddie till skolan, pappa hade tagit bilen och vi har bara en. Så hon hade genat över en skog, och där kunde hon tydligen inte släpa med min mountainbikecykel ironiskt nog så därför lämnade hon den där, eftersom hon skulle vara tillbaks inom fem minuter. Meen ingen cykel fanns kvar när hon kom.
Nu till något roligare: Idag när jag skulle hem från min jättebraiga hopplektion kom bussen (som för tillfället gick varje halvtimma, klockan var nästan nio) och det var ca 150 meter kvar till busshållsplatsen. Men busschaffisen stannade och släppte på mig där jag var :D Äkta gentleman alltså!
ps, apropå höstbilderna till förra inlägget försöker jag fortfarande fixa dom :/ Ska få upp dom så fort jag kan, för jag antar att alla mina en miljard läsare sitter och rullar tummarna av tristess i väntan på dom..
Idag hade jag alltså min svenska redovisning, det gick faktiskt okej! Men jag kom på mig själv efteråt att jag lätt krampaktigt hållit i stolen som stod framför katedern, inte bra...
Men dagens stora grej! Idag skulle jag hämta Fredrika (lillasyster. jag hade försovit mig [!] så jag var supersen till hennes dagis, lite dizzy när jag cyklade till hennes SKOLA var det ja.) och när vi var på väg hem mötte vi min storebror som gick och såg lagom snurrig ut. Han skulle till kompisar i stan sa han. Jaha sa jag. YES vrålade jag inombords. När jag kom fram till ytterdörren var jag inte lika glad i hågen, när jag såg att dörren var låst... Nycklar hade jag knappast tänkt att jag behövt ta med hemifrån så jag började genast rabbla upp diverse svordomar (bortvänd från min lillasyster förstås), och efter det började jag fundera på hur jag kunde lösa situationen. Först tittade jag efter extranycklar som man alltid ska ha ute vid sådana här situationer. Men icke i vår familj tydligen. Så jag gick resolut över till grannen och frågade om dom möjligtvis hade ett par nycklar till vårt hus av någon anledning. Nej. Däremot fick jag låna telefonen, så jag ringde ett ilsket samtal till pappa (ingen mobil på mig heller). Han förklarade att det funnits nycklar ute men sedan min brorsa alltid tagit dom nycklarna och lagt in dom när han glömt nycklar så hade pappa inte orkat lägga tillbaka dom ut och därmed hoppats att brorsan skulle låsa sig ute någon gång, så han lärde sig en läxa. Istället fick jag ta skiten!!
Hur som helst. Jag och Freddie gick hem igen, och jag satte mig på trappan och väntade i två minuter. Då blev jag trött på att vänta, så jag cyklade till centrum för att se om pappa fått tag på min utomordentlige, redige storebror. Nej. Jag ringde pappa från en mottagaren-betalar-telefon och åkte därefter hem igen. Sedan gick jag och Freddie till min kompis för att ingen nyckel kom. Och där fick vi middag och hade det jättetrevligt! Tack så jättemycket Lovisa!!<3<3
Vad har jag då mer gjort idag? Jo, jag har fotat. Här kommer lite höstpixx;
DOm kommer snart om min blogg vill börja samarbeta!! :@
Förresten, har ni märkt mina rubriker? Jag har börjat tänka på lite snitsiga rubriker så jag ska försöka välja låttitlar som passar med innehållet i inlägget :D Coolt! Har redan börjat faktiskt...
Här skulle kommit en lång redogörelse för hur jag stod framför klassen och framförde min MVG-presentation om Titanic, men eftersom jag var way too feg för att redovisa efter nån som babblade om sina töntiga semesterminnen. Men tänk er själva, nån snubbe har pratat om hur kul det var i Spanien att festa, så kommer jag upp som nästa talare. "Den 10 april 1912 seglade ett skepp ut från Southampton.."
När jag red min medryttarhäst idag så red jag ute i skogen först. Det var en så himla läcker solnedgång så det finns inte!! Jag försökte bevara den med min mobil som tyvärr bara har 1.3 megapixelkamera så det ser ut som ketchup utblandat med gräddfil. I alla fall red jag lite i skogen, och plötsligt kände jag hur ena stigbygeln (som sitter fast i sadeln via en rem, som man har foten i) blir längre än den andra. Så ser jag hur den har knäppts upp bara sådär! Jag fixade den, och samtidigt käkar hästen av lite blad på ett träd. Hela grenen for in i munnen minst. Gud så ovårdat det ser ut om hästen äter när man rider, tänker jag och rycker bort bladverket från honom. Han ser lite sur ut ett tag, men jag är nöjd och vi skrittar iväg. När vi kommit en bit ser jag hur han gör något med huvudet. Då har han gömt lite blad inne i munnen som han nu börjar äta vidare på medan han ser väldigt belåten ut. Sedan red vi ute i mörkret med himlen som tak.
Yes nu ska jag ladda upp mig själv inför imorgon! Vad kan tänkas hända imorgon tro? En tävling? Viktig match? Eller ett prov jag måste klara? Nej nej, det är en muntlig redovisning, om Titanic som jag berättat om tidigare!
Jag har läst igenom min text högt och fattar nu att jag tyvärr måste stryka jätteintressanta grejer om skaparen bakom skeppet samt annat viktigt, men eftersom det ingår i betyget att klara maxtiden måååste jag göra det. Det var som när jag skulle redovisa om Queen, jag hade jätteångest över att jag behövde stryka hela sjok av text, och ändå höll jag inte maxtiden. Och sen ska jag ha flow när jag babblar, så att jag inte stakar mig och säger eeeh hela tiden. Sånt är så himla jobbigt också! Och jag får inte göra massor av redovisningstics, typ dra handen genom håret eller typ knuta knutar av fingrarna. Sånt brukar jag dock inte göra men vem vet?
Åh jag är så trött också efter att inte sovit någonting. Den här helgen var jag mer i stallet än hemma, jag var hemma när jag sov och en halvtimma på morgonen och kvällen innan jag la mig. Hehe.
En sjuttonåring kommer in på en buss. Hon väljer ett säte ungefär i mitten av bussen och placerar handväskan på sätet brevid henne. Efter en tids grävande hittar hon en mobil som hon börjar knappa lite på, kanske att hon skickar iväg ett sms.
Så sjunker hon ner lite på stolen, släpper ut tofsen ur håret och rufsar till det lite. Handen far ner i väskan igen, och upp kommer-självklart, dagen till ära; en kalleanka tidning! Grattis Kära Kalle Anka! Ankan som gjorde mig addicted till tidningen mellan åtta till tretton års ålder!
Har vart hos tandläkarn, så jag var bara på engelskan i fyrtio minuter, imorse! Yes bara fyrtio minuters skola alltså!!! Tandisen satte i alla fall in ny båge i underkäken och nya ploppar på några tänder samt tog bort en plopp. Gud så ont det gjorde.. Efter det shoppade jag o mamma på söder, jättemysigt! Jag har fått en inre syn om en underbar grå kappa jag såg på Odengatan ( i ett skyltfönster alltså) men jag hann inte se prislappen. Och ny väska ska jag ha - icke att förglömma!
Och nu ska jag baka en liten kaka, chokladrutor till och med. Ikväll blir det hoppträning och jag missar idol. Jag hoppas att träningen går bra, sist gick det sådär, för jag blir lite feg i hoppningen...men med tanke på mitt finfina resultat i söndags (felfri i hopptävlingen) borde det inte vara så mycket problem!
Haha Carro JÖ, det här blir du väl glad att höra när jag säger hur otroligt galen jag blivit i historien om Titanic! Jag ska ju redovisa om det sjunkande skeppet på måndag, och har fördjupat mig rejält i allting. Gud så intressant det är och åååååh så sorgligt allting var! Även fast jag vet att det måste varit hemskare än hemskast att vara där skulle jag bara velat ha typ sett skeppet på riktigt eller så...jag vet inte. Men det är verkligen fascinerande. Samtidigt är det synd att den enda nu levande personen från skeppet var två månader när hon åkte med det.
Jag kan inte föreställa mig något värre öde än att vara en av de 1500 personer som var kvar på Titanic efter att livbåtarna tagit slut. Vilken panik, när ljuset släcktes, och hela aktern ställer sig upp i havet för att sedan brytas mitt itu. Och när man flyter i det iskalla havet mitt i natten med tusen andra personer som gör vad som helst för att räddas. När man bara kan vänta på att drunkna.
Jag har typ 12 sidor fakta, och jag har omskrivit det till tre, men har bara kommit till olyckan. Vi ska redovisa inom 3-5 minuter, och på något vis känner jag att jag inte riktigt kommer kunna hålla tidsramen så bra... Men jag kan det bra, och jag kommer nog få bra poäng på entusiasm-sidan!
Titanic när det sjunker. Antagligen ett foto från filmen från 1997 med samma namn.
26
haha med färger! Och jag som trodde att man bara räknade färger som blå, gul och röd...
Ett tips är att tänka romantiskt och fruktigt ;D Mitt senaste rekord är nu 39! :)
Ännu en håltimmesmåndag. Och jag mår dåligt, är förkyld. Undrar om jag ska bli sjuk imorgon, det skulle vara skönt.
Idag skulle jag köpa lunch till mig, så jag gick till affären för att köpa nudlar, billigt och ganska bra. När jag kom in i affären hittade jag dock inga nudlar där de ska stå, vid pastan alltså (tycker i alla fall jag är det mest logiska). Så jag blev lite sur för att min håltimmastid gick åt till att leta nudlar, och nu började det hända saker! Jag är som sagt lite sjuk och alltså lite virrig i huvudet, så jag började, ehm, se saker. Först såg jag på en skylt där det stod typ "Vi har bestämt oss för att bli nyttiga-och sluta sälja nudlar", och "vi säljer allt utom nudlar". Jag frågade en tant som jobbade och hon pekade mig till var jag trodde var rätt, men det var blöjavdelningen. Till slut hittade jag mina kära nudlar, vid tacoavdelningen, helt otippat. Och i kassan såg jag en skylt där det stod "Vid köp av folköl, tobak och nudlar, var vänlig visa legitimation."
Idag har jag klämt på min arm i tid och otid för att jag har träningsvärk i den, men mest för att flasha mina nya muskler (!). I alla fall.
Just nu håller jag på att göra revansch på den otroligt goda linssoppan som vi har recept på hemma. Men det är ett stort problem; man måste skära två gullökar till. Det är typ det värsta och äckligaste som finns. För hur många knep jag än följer (till exempel att ha löken innan under rinnande vatten och skära från nord till sydpol) så slutar det ändå med att jag står där med rinnande och irriterade ögon samtidigt som jag skär mig i fingret för att jag inte ser bättre.
När man skär lök börjar man alltså med att helst ha på sig ett cyklop (tips från serien Eva och Adam). Nu hade jag inget cyklop hemma så jag fick klara mig bäst jag kunde. Så jag stod med löken ett bra tag under rinnande vatten medan jag hoppades på det bästa. Därefter skar jag så fort jag kunde från nord till sydpol. Inget hände. Det är nu, när löken tydligen ska finhackas som man dumt nog tror att faran är över; att man överlistat löken. Men nej! För när man väl börjar hacka lökhalvorna kommer den där stinkande lukten pysandes uppåt och letar sig in i ögonen likt en mygga (att jag använde myggor som metafor är för att dom tar sig in vart fan som helst). Det hjälper inte hur man än kniper ihop ögonen, löken är kvar och ögonen sitter en aning längre in i skallen. Därför är nu risken att bli skuren i fingrarna eller fult skurna lökskivor väldigt stor. Då får man alltså så fort man kan langa ner löken i stekpannan eller grytan eller vart den ska vara för att därefter gå till andra änden av huset och pusta ut.
När man ska steka löken kommer lökessensen uppstigande ännu mer än förut, och därför kan man bäst steka löken blundandes. Det gör jag i alla fall. Nu ska jag fortsätta, hoppas soppan blir god.
Lektionen i geografi idag gick uselt. Vi höll på med skalor (alltså något matterelaterat) och bara för att jag är en före detta naturare trodde läraren att jag var ett geni på skalor. Han började med att säga "jaa du som är naturelev(ursäkta men jag är inte det längre!!) borde ju klara det här superlätt". Men jag fick ju knappt G i matte B så jag är inte så himla bra som han tror.
Så hade vi en fråga, något var 1:10000 centimeter, hur mycket var det i verkligheten? Jag fick verkligen hjärnsläpp och var dessutom jättenervös att göra fel efter hans kommentar. Så jag chansade på 10 meter. När vi så hade genomgång upprepade han frågan, tittade sig omkring lite menande i rummet och stannade på mig. "Josefine! Vad blir det här?" Åh. Shit. Herregud. Fan. Jag tittade ömsöm i händerna, ömsöm på katedern, ömsöm upp i taket medan jag sa det otroligt välformulerade och smarta svaret; "Jag vet inte.."
Ibland måste man få uttrycka sig lite konstigt. Men nu mår jag bra igen.
Idag red jag min medryttarhäst. Jag hade tänkt att vara i ridhuset, men eftersom det bara duggade ute red jag på en äng. Det var hur mysigt som helst, speciellt när det klarnade lite i väster (det är väl där solen går ner?). I alla fall så är det lite kul för jag brukar prata med hästen när vi är ute. Jag undrar om andra gör de också när dom är ensamma? Det är en av många saker man aldrig kommer få veta säkert eftersom personen inte är ensam och ja, ni fattar.
Här är lite utdrag på hur det lät idag;
"Oj kolla, fin fågel. Måste vara en falk eller nåt, ser du? Den har såndär näbb liksom."
" Nejmen vad är det, det är inget där." *häst skyggar* " Ibland är du fånig vet du. Vad är du egentligen rädd för? Kan du säga det? Nej det kan du inte."
"Hm jag ska ha redovisning i svenskan snart...undrar vad jag ska prata om. Vad tycker du? Om dig? Nej gud så enformigt."
Som sagt, jag undrar om andra håller på sådär också?
Och det var så mysigt att ge hästarna lite godis och sedan inte behöva springa till bussen utan gå lugnt och sansat och sjunga för sig själv, medan nattens mörker sänkte sig med sin mörkblåa sammetsfilt...
Jaha här sitter jag hemma och äter knäckebröd. Jag är inte sjuk, jag har bara en av mina miljontals håltimmar, den just idag är på tre timmar och tio minuter typ..fast jag kanske har räknat fel när jag tänker efter... Blir det inte så då, om jag slutar 9.35 och börjar 13.15? Äh whatever håltimman är lång iaf.
Igår städade jag min garderob, och slängde helt hjärtlöst ut gamla plagg som hade jättemånga minnen med sig. Till exempel vita tröjan med röd målarfärg på som aldrig gick bort...Så nu kan jag öppna mina lådor i garderoben utan att kläderna ramlar ut :)
Hej allihopa. Idag ska jag berätta om varför min dag sög:
1. All tävling och träning kan idag sammanfattas med ett ord; dåligt. Det började dåligt, fortsatte dåligt och slutade dåligt.
2. Jag har ont i huvudet av alla Problem och Jobbiga Tankar som trängs i min hjärna.
3. Mina pengar på mobilen är nästan slut och jag har knappt ringt alls samt som jag laddade den i måndags typ.
4. Jag är sur över mina i-landsproblem.
5. Inget blev som jag ville idag.
6. Jag glömde typ allt jag skulle skriva i den här fula bloggen. Men samtidigt spelar det ingen roll i alla fall.
Jag är så trött på allting. Allting blir fel för mig och ingenting funkar längre. Om ni tyckte att jag verkar ha det jobbigt är ovanstående bara fransarna i kanten på mina problem. De djupare och jobbigare problemen skriver jag hell no inte ner här.
Jag känner mig så himla övergiven. Tur att jag kan rensa tankarna med south park.
Har precis kommit hem från bion...såg Mamma Mia, den var underbar! I alla fall, jag har ju ett visst dataförbud, men jag har snott tillbaka datorn och knappar nu så tyst jag kan för att inte låta...detta inlägg tog ju liksom typ tre minuter att skriva pga att jag knappar så tyst=så långsamt.
Idag var jag hos samma tvillingar som jag berättat om förut, tror jag. Vi kan kalla dem för P och L. Jag kom dit vid halv sjutiden och var där sedan fram till typ klockan 21.10. Efter att föräldrarna åkt var de lite ledsna (de är typ två-tre år) men jag förde raskt deras uppmärksamhet på någon bok, och därefter var de ganska glada faktiskt. Klockan halv åtta skulle de få välling, och klockan åtta skulle de sova. Klockan tio i åtta kom jag på att det varit vällingtajm, så jag började mixa ihop vatten och pulver, medan jag utförligt förklarade vad jag gjorde med min töntigaste röst: " Kolla, det här blir extra smaskig välling, eftersom det här är Josses specialare!" " Pappa välling" blev den hårda domen. Nu ville P inte ha välling, utan vatten och L hängde på henne. Okej, jag är inte omöjlig tänkte jag och ställde "Josses specialare" åt sidan. Därefter kände jag hur idoltimman hägrade, och jag ville gärna få barna i säng, så jag började föra över vår konversation på "läggdags" och "säng". L började hulka något om "Pappa stol" medan underläppen darrade oroväckande.
Uppe i sängkammaren grät L riktigt ordentligt. Jag kände hur jag skulle få ett nervöst sammanbrott, speciellt ifall P började gråta hon också. Efter flera böcker och dåliga skämt från min sida satt L fortfarande högröd i ansiktet och grät så tårarna sprutade. Jag nynnade och vyssade henne medan jag bad att hon skulle trötta ut sig själv. Sedan hämtade jag nerifrån en nalle till P. Barnen satt i min famn då i soffan och grät, då L kröp upp i min famn, la sig med huvudet på min axel och fingrade på sin nalle samtidigt som hon hulkade och snyftade. Jag började nynna på "Sov i ro" som jag sjungit en miljard gånger för min lillasyster när hon var liten. Och det gav resultat! L började gråta mindre och lät bara väldigt utmattad. P satte sig på hennes fot, och L började gråta igen. Då satte jag P intill mig och så vaggade jag båda samtidigt. När jag märkte att faktiskt bägge sov blev jag så lycklig att jag sjöng en falsk ton. Fast de vaknade inte.
Så kom då det svåra. Att få upp de båda i spjälsängarna utan att de vaknade. Jag lämnade P i soffan medan jag nynnade för L och la henne försiktigt i sängen. Hon började låta lite men jag nynnade bara högre och liksom fejdade away så att hon skulle somna. Sen hämtade jag P som var lättare att lägga. Så var de i säng-sovandes! Och pappan skulle komma om tio minuter så jag såg de sista fem minutrarna på idol.
För detta fick jag 180 kronor. Jag ska köpa nåt av det som jag inte köpte igår.
Av allt detta köpte jag två saker. Örhängen och hörlurar. De grejer som var mest lågprioriterade. Jeansen var för korta. Väskorna för fula. Skorna för dåliga. Jackorna fanns bara i en miljon olika skinnvarianter, och grejen är att jag tycker skinnjackor är jättefint, men jag vill inte ha det för att alla andra har det :p Det känns dessutom jättekonstigt att haka på den trenden NU när alla gått omkring med det typ ett år. Så, jag ville inte ha en skinnjacka. Och inte en kappa. Inte konstigt att jag inte hittade nåt.
Nu ska jag utnyttja min lilla datatid till max, mamma har begränsat mig till en å en halv timma :(
Dagens skörd :p De två äpplena som är snett såhär / är från samma trädgård, medan de två andra är från två andra träd, hehe. Det är verkligen höst att gå efter skolan sin vanliga promenix och plocka ett äpple här och ett äpple där... Grejen är att jag plockar bara de äpplen som typ hänger vid staketet, jag går ju inte in i nåns trädgård...
Åhhh jag säger då det!! Ett varningens ord; köp aldrig pärlörhängen på Åhléns, dom SUGER!! "Pärlorna" lossnar från pluppen och man kan inte sätta tillbaka dom utan en tub karlssons klister. Men å andra sidan, vem vill ha pärlörhängen med en touch av karlssons klister som geggar fram från ena kanten? Och tänk om fingrarna fastnar. Eller håret. Nu måste jag sova om jag ska få nån skönhetssömn (skönhetssömnen har fått ge vika för den nödvändiga överlevnadssömnen de senaste åren, så den längtar efter upprättelse). OKej nu har jag babblat färdigt.
Tänk hela min vecka är ju inristad bara i mina händer! Helt fantastiskt. Jag tänkte att vi kunde gå igenom dem tillsammans.
HÖGER HAND: Höger hand innehar två exblåsor på handflatan, som uppstått sen jag rodde förra veckan. Båda två var uppblåsta om ni förstår vad jag menar och...ja? Ja vi går vidare. De har iallafall blivit ett jack i ena exblåsan nu eftersom det hänt nåt med den. Dessutom har jag en blåsa på ringfingret som inte riktigt blivit någon blåsa. Den bara syns litegrann. Annars är mina fingrar lite sneda som vanligt. Och naglarna ojämna, skivade...
VÄNSTER HAND: Har en exblåsa på handflatan. Dessutom har ringfingret ett skavsår från ridningen (fingret skavde mot sadeln..)
