ipodkrångel
Kategori: Allmänt
Bilder på härligheten
Kategori: Allmänt
8 sanningar om mig själv
Kategori: Allmänt
1. Länka till den som utmanat dig
2. Berätta 8 sanningar om dig själv
3. Utmana 8 personer (kommer stå längst ner i inlägget)
4. Skriv till de personerna du har utmanat så de vet om det.
Jag:
1. Är mycket rädd för spindlar. Myyycket.
2. Jag sjunger alltid om jag är ensam hemma. Ibland om jag tycker att jag måste sjunga när familjen hemma går jag till garaget eller nåt och vrålar på.
3. Har svårt för att ta konflikter. Så jag är oftast neutral i diskussioner heh. Eller så stöttar jag vinnarens sida.
4. Obotlig tidsoptimist
5. Har svårt att visa känslor ibland.
6. Mitt rum är ALDRIG städat. Ibland är det lite rent från grejer, alltså att jag langat in det mesta i garderoben (ibland under sängen haha) men aldrig städat alltså.
7. Kan störa mig på folk för småsaker men jag visar det sällan.
8. Jag tycker att Johan palm är cool. :$
Jag utmanar:
Sarah, emma, Jossan, Carro, Lovisa och alla andra...
update
Kategori: Allmänt
Vaknade med ett huj eftersom jag skulle upp och jobba. Ser på klockan att hon är ett på natten, så jag hade alltså bara sovit en timma. Heh lite för taggad kanske. Back to sleep! Vaknade sen igen halv sju typ och masade mig iväg till stallet. Jobbade med diverse grejer, typ fixa hö, mat åt hästarna, släppa ut och in i hagarna, mocka och sopa och borsta och sånt. Asså det var stört kul! JAg vill tillbaks liksom! Det var så himla mysigt att sådär tidigt på morgonen gå i en krispigt kylig lördagsmorgon (någorlunda pigg) medan det ljusnade och månen hängde som en fin banan i himlen och hoppsa in i stallet och ba Happy valentines day pållarna! Kom dock fem minuter sent, inte okej om man är stalljobbare! I vilket fall ska jag fixa att jag blir reservare så jag hoppar in för andra. Asbra! Jag får jobba med en rolig grej+pengar+lite exercise tillåmed! Hallelujah!
I alla fall fortsatte lördagen med att jag red (blev lite stressigt eftersom jag sopade stallgången tills det var 10 min innan min lektion började, men fick hjälp som tur var) och det gick bra. Sen hade jag suuperstressigt för min lärare drog ut på tiden (kul i vanliga fall) och pappa skulle hämta mig kvart över ett, fem över ett ledde jag in hästen i stallet igen. Fick mer hjälp av snälla människor så jag kunde springa iväg och duscha i omklädningsrummet, sedan langa på mig klänning, sen langa tillbaks ridsakerna i usek-rummet, sen hämta grejerna och åka med familjen itll min gudmor i gästrikland två timmar bort. Phu!
Det var jättemysigt iaf, winter wonderland där uppe fortfarande vilket blev jättefint idag när det dessutom var soligt så snön glittrade. Meen när kusinerna är in da farmorhouse slutar det oftast med crash på playstation heh.
Imorrn ska jag göra svenskanovell, och det ska vara en spännande, fantasifull med budskap om framtiden (det sista hittade jag på. typ). Någon av novellerna väljs ut av läraren till en contest (bara i danderyd tror jag heh) och vinnaren får 10 000 spänn!! Fatta! Det måste vara ödet. Jag är pank. Och har chans till 10 000 laxar. Alltså detta är för bra. Nu ska jag bara hitta på något att skriva om så går jag in och vinner imorrn. Det finns inget annat alternativ.
Dessutom har jag ångest för nu kommer en NY vecka där jag inte vet vad jag ska ha på mig. Detta börjar bli löjligt, det är inget med kompisar eller skolan att göra utan vad jag ska ha på mig för kläder. Har använt samma kläder femtio gånger på raken känns det som. Kankse att jag kan bli typ chanels ansikte utåt (heh) och få låna kläder att ha och upprepa till alla som frågar "jaaa det ÄR chanel" och sedan lämna tillbaka. Skulle lösa allt. Plus att jag vinner novelltävlingen. Tills dess ska jag leva på pantburkar och stalljobb. Och sommaren ska vi inte tala om fuck jag måste ha pengar dit! Aja den dagen den sorgen.
bussjävel+engelskajävel
Kategori: Allmänt
Och när jag kommit (bara fem minuter sen, men jag var tvungen att komma 15 min sent eftersom det var redovisningar och man måste vänta utanför till den pågående redovisningen är klar) och engelskalektionen var klar ville jag veta mitt betyg för min redovisning om area 51.
"Jahaa" mumlade hon medan hon log sitt överlägsna leende samtidigt som hon bläddrade genom sin pärm. Hon gjorde en paus, läste igenom med låtsad koncentration med en liten rynka i pannan, som sedan slätades ut när hon log sitt finurliga leende igen.
"Jaa, det var ju en väldgit bra presentation grammatiskt sett...." Här kände jag mig hoppfull. Jag hade faktiskt kämpat mycket mer med den än vad många andra i min klass gjort.
"meen" tillade hon med ett dåligt försök att dölja sitt leende "så hade du ingen bra kontakt med publiken. Man kan inte göra det så lätt för sig med att bara stå och säga sitt, man måste ha en närvaro också och kunna få med sig åhörarna!"
Här blev jag så paff att jag blev mållös. Ursäkta?! För det första var det VERKLIGEN inte så att jag stod helt stilla och redovisade, även om jag inte hoppade runt framför tavlan och vaggade av och an som en ängslig struts, som hon visade. Jag hade gjort jättebra presentation och inte alls bara läst upp den utan jag hade tagit med det intressanta och hade börjat med en jättebra inledning (inte typ "Im going to talk about..."). Jaha??
Men allt det där sa jag förstås inte. För det kunde jag inte formulera förrän minutrarna efter jag lämnat klassrummet. Jag blev så förvånad att hon stod där och sa att jag inte hade nån närvaro. Ofta!!
jag har inga kläder
Kategori: Allmänt
Jag vet jag kan ju panta flarror! Tjänar man inte lite på det kanske? Eller vad kan jag annars göra? hm ...
Sömn, sömn, min säng är som en dröm!
Kategori: Allmänt
Idag har jag varit funktionär på dressyrtävlingen(lokala) på stallet, först 5 timmar som domarsekreterare och sen 5 timmar som räknare. Jag är bra. Men trött.
Igår var det melodifestivalen. Jag bara kände mig så himla mätt på hela tävlingen på något vis. Jag hade inte samma typ festivalsnerver som jag brukar ha (jo det är sant hah) och låtarna var bedrövliga, underhållningen låg på minus(hur sjutton ska dom kunna hålla standarden från Björn förra året??) och Petra Mede var bara jobbig eftersom hon vrålade väldigt högt för att se till att verkligen höras ända till tvapparaterna i norrland, och så läste hon innantill hela tiden och kändes typ stel. Öwww såhär får det inte fortsätta för bövlen.
Nu vill jag sova. Jag är trött som fan.
Vaart??
Kategori: Allmänt
a) Säkerligen hittar min gamla ipod direkt efter att jag köpt en ny
b) Jag har knappt pengar till att köpa någonting längre.
Det är helt sjukt, så många drömmar jag drömt om att hitta min ipod. När jag joggar vill jag till exempel kunna lyssna på musik samtidigt men näe här ska man leva spartanskt utan musik. :(
En dröm ger åt tanken vingar...
Kategori: Allmänt
Jag var någonstans, vet inte vart och så letade jag lite spontant efter någonting. Så plötsligt kollade jag i min jackficka, grävde lite djupare än vanligt, och kände någonting lite kallt och metallaktigt...något rektangulärt platt och litet...mitt hjärta bultade snabbare medan jag ryckte upp saken ur min ficka och vad får jag se om inte min ipod?! :DD
Ja, och sedan vaknade jag.
Hatar söndagar
Kategori: Allmänt
Åh det gick skit på dressyren idag :/ Jag som var så taggad så gick det åt helvete iallafall :(( Jag har ju ändå ingen speciell dressyrhäst så det är lite svårt att veta vilken man ska välja. Och den där bajsdomaren kunde inte döma mig på riktigt, hon kanske inte såg min ritt ordentligt? För så himla dåligt kan det förbövlen inte sett ut.. Eller så kunde det det. Aja. Let's move on.
Idag sov jag tre timmar efter att jag kommit hem, jag var så sjukt trött och mådde asdåligt. Och nu mår jag ännu sämre när mitt hår är ett enda kråkbo. Fan...jag orkar inte!!
mmkay!
Kategori: Allmänt
men min ipod är fortfarande borta :(
En busschafför....
Kategori: Allmänt
Föreställ dig följande scenario. Klockan är prick åtta noll noll. Jag går med snabba steg, högröd i ansiktet med en väska slängandes kring mig, mot mörby där bussen ska gå till skolan. Det är ca 150 meter kvar till bussen. Eller jag vet inte, jag är inte så bra på avstånd, men sådär långt så att man i alla fall inte hinner springa dit .Så kommer bussen. Jag ser den på långt håll, och jag förstår helt klart att det är min buss. Först inser jag att det är försent, så jag fortsätter gå. Jag vill inte ta besvikelsen att bussen åker ifrån mig. Men jag går och går, kommer närmre och närmre och bussen står kvar! Vadan detta? Kanske att jag kommer med den i alla fall? Kanske att någon tar lång tid på sig till bussen elelr att det är lång kö? Jag börjar springa och springer fram tills jag nästan är framme då jag till min fasa upptäcker att alla gått på, och bussdörrarna stängs i slowmotion. Neeeej tänker jag och springer fram. Jag är framme vid dörren när bussen åker iväg. Jag viftar och vrålar(eh, inte vrålar kanske men inombords) men busschaffören tittar väldigt intresserat på lykstolpen på andra sidan vägen och ser alltså inte mig.
Såna där situationer hatar jag. Ibland har jag tur och chaffören stannar vid vägkanten för att släppa på mig, men det är inte ofta man har sån tur.
Det värsta är iallafall att min ipod är borta! Igen typ! Nån som sett den? :'''(
Sommar... snart...
ice ice baby
Kategori: Allmänt
Till stallet finns en lång grusbacke (alltså typ en stig, inte någon vanlig väg) som lutar väldigt mycket. Givetvis är denna helt istäckt. Med ett obligatoriskt vattentäcke över sig. Slippery when wet tänkte isen. I alla fall så skulle jag givetvis ta mig uppför denna vilket var stört omöjligt. Man kunde absolut inte gå på isen eftersom det är både brant och jättehalt så jag fick typ gå jättemycket på kanten och hålla i mig i hagstaketet. Men så finns det ställen där det växer taggiga buskar över staketet så man inte kan hålla i det. Detta fick jag erfara på väg hem (när jag dessutom hade bråttom till bussen). Så jag gick tantigt som sig bör (myrsteg) tills taggbuskarna kom. På det här stället lutade backen väldigt mycket dessutom. Så jag hoppade till en sten mitt i isbacken, och började snabbt kalkylera en färdväg. För att inte riskera något satte jag på mig ridhjälmen (om man ramlar) och påbörjade min färd nedåt. Det gick faktiskt helt okej, jag fick gå tillbaka vissa gånger och fundera ut ny rutt men när jag väl kom igång och var nere för backen kunde jag i alla fall gå på lite. Men då kom bussen och åkte förbi mig. Satans busschafför som inte såg mig flaxandes och springandes.
Usch jag känner mig jätte egocentrisk, jag har typ inte skrivit något om omvärlden, bara mig själv! Men Barack Obama blev faktiskt president jö i tisdags! Jag och Freddie såg hela ceremonin, även om Freddie blev sur för att jag inte ville översätta vad han sa.
No drama obama!
Vad händer nu i veckan dårå? Hm nu ska vi se här.. mamma fyller år på onsdag.. jag har dressyrtävling på söndag, och jag har fått ont i halsen nu känner jag. Hoppas jag är sjuk imorrn. Alltså det är vissa dagar man vill vara sjuk på och vissa inte. Typ måndagar är perfekta, dom är långa (sen min sovmorgon till ett togs bort och jag nu börjar elva-daamn) eller typ onsdag torsdag. Tisdagar rider jag ulmus och är jag hemma får jag inte rida (jävla sär regel!), och på fredagar är jag i stallet. Samtidigt är det jättejobbigt att vara i skolan när man har asont i halsen och är rödflammig och snuvig och mår allmänt dålig.. hm.
Förresten, jag är just nu på season four på south park (har sett nästan alla avsnitt från säsong ett och framåt dock under ganska lång period heh) och jag har märkt en sak! Att deras skol-councelor, Mr Mackey inte säger mmkay lika mycket nu! Varför?! :( aja det kommer nog längre fram. Hooppas<3
When I find myself in times of trouble, Mother Mary comes to me, speaking words of wisdom; Let it be.
Kategori: Allmänt
Scenariot ser ut som följer;
Efter en väldigt slapp skoldag(jag klagar inte) med 3 lektioner och en sluttid på 11.40 så åkte jag hem till mig och tog det väldigt lugnt. Jag tog det faktiskt superlugnt ända fram till klockan var cirka 17, då mamma ringer och vill att jag ska hämta Freddie på skolan (ja elelr hon går i nollan.) Fredrikas hämttid är SENAST 17.00 på skolan eftersom dom stänger då, och man ska alltså helst vara där innan, optimala hämttiden är typ 16.30. Först blev jag väldigt sur, eftersom detta har hänt flera gånger tidigare, alla gånger har det varit så att jag fått flänga till dagis/skola med andan i halsen medan mamma kommer dit en minut senare, vilket känns väldigt onödigt för mig att jag ska springa dit när hon lika gärna kan komma en minut senare och hämta med bilen. Alla de gånger har jag blivit väldigt sur, speciellt som mamma har tjatat och gnällt om att hon sitter fast i världens bilkö på E4an och jag kommer hinna långt före henne ifall jag går direkt. Så har det visat sig att typ tre sekunder efter det samtalet har bilkön plötsligt lättat och hon har varit framme ibland innan jag kommit dit!
Den här gången gjorde mamma precis samma sak (déja vû upplevelse alltså!) och jag sa lugnt att hon skulle komma fram före mig i alla fall för så var det alltid. Men snäll som jag är gav jag efter för mamma betygade verkligen hur lång kö det var. Klockan var alltså fem över fem (hm undrar vart min tidsoptimism kommer från, eh?) och jag sprang till Mörby medan snöflingorna dalade ner till marken. Vid Mörby tog jag en buss en station så jag skulle komma snabbare fram till dagiset. Precis vid busshållplatsen ringer min mobil och jag vet precis vad det gäller.
Mamma: Var är du?
Jag: meh, jag är vid hållplatsen jag är nästan framme.
Mamma: Oj jaså, men jag är redan vid dagiset... :o
Jag: *Klick!*
Jag vände om och började resolut gå hemåt. Jag visste att det skulle bli såhär! Det låter verkligen som en bagatell man inte behöver uppröras så mycket av men i alla fall. Så jag kom på att ifall jag kunde lika gärna jogga hem (en annan väg hem för jag ville inte att mamma skulle hitta mig vid vägen). Och när jag ändå var ute och joggade kunde jag lika gärna jogga en ordentlig runda! Jag sprang ner till vattnet, och sedan uppför backarna. Där någonstans var jag ordentligt yr och efter näst sista backen upp var jag tvungen att ta stöd mot en lyktstolpe, för att inte ramla. Det kändes ungefär som om jag gjort femtio varv i norsk fylla liksom! Men även om det var ganska jobbigt (med tanke på min kondition, jag sprang ca 4 km i kuperad terräng) så var det jättehärligt att springa på ett vitt, gnistrande täcke av frasig nysnö, medan de lätta snöflingorna fjäderlätt singlade ner runt omkring mig. Det är en sån fin tystnad när det snöar.
Och när jag kom hem duschade jag och la hela händelsen (förutom joggingen, den var bra) bakom mig, och det kändes så himla bra att inte ha några hard feelings, jag bara släppte allting! Det ska jag göra lite oftare. Mamma köpte lite nötter till mig som jag nu knaprar på, men det går lite trögt eftersom mina tänder är ömma sen jag spände tandställningen i tisdags. Ses!<3
Nytagen bild utanför för fem minuter sen. Ser ni snön som valsar ner? Nej, men det gör den i alla fall.
Chaite<3
Kategori: Allmänt
Run jozie run!!
Kategori: Allmänt
Nostalgi med wild kids
Kategori: Allmänt
FEK, allt är förlåtet om jag får MVG
Kategori: Allmänt
Jag skojade bara förut såklart. NU är min uppsats klar och den känns för jävligt bra, och det hoppas jag att min korpulente lärare inser. Jag tycker verkligen att detta är MVGkvalité, jag har banne mig kämpat i en och en halv dag med denna! Massor av research också måste jag få påpeka. Han säger jämt att "det man presterar i slutet av kursen är ens betyg", och det passar perfekt för mig. Varför hålla på att gräva ner sig i det förgångna? Verkligen bra initiativ där av min lärare alltså, det är nuet som vi lever i! Det bästa är att jag var ju faktiskt riktigt dålig i början av terminen, men nu- hallelujah har jag MVG:t i min hand. Det hoppas jag verkligen att han förstår!! Även om jag nu lämnar in den en dag sent. Fast det var ju trots allt mitt internet som krånglade, ungefär.
FEK+jag=inte en chaans
Kategori: Allmänt
a) julmaten är kvar somewhere
b) tisdagar i skolan är långa
c) FEK känns inte så härligt att starta dagen med
d) jag hade en liten liten uppgift som råkade behöva vara klar ´till denna morgon. Och jag har inte skrivit mycket på den. Alls.
Väl i skolan kom jag några minuter sent som vanligt och därför hörde jag inte riktigt reglerna som gällde utan satte mig som vanligt i klassrummet när min lärare (en ganska bastant figur) kom in.
"Jaaa" sa han med ett nöjt leende "ni som sitter här inne har alltså skött er och gjort uppgiften i tid medan de i datarummet brevid kämpar för att göra den klart"
Oh shit tänkte jag men eftersom han knappast skulle korsförhöra var och en exakt var uppgiften befann sig satt jag lugnt och tänkte småleende på min väldigt ofärdiga uppgift djupt inne i min dator. Så började läraren prata. Om att starta företag, lite av temat för hela vår kurs under terminen. Jag satt i en sorts skolkoma, alltså jag stirrade rakt framför mig medan jag halvsov, men om läraren kollade på mig log jag lite och nickade långsamt med huvudet och försökte få till en lite finurlig blick liksom. Ibland började han frustskratta lite. Det låter väldigt fult men det är ju bra för då skrattar man iallafall, och då tror han alltså att man skrattat åt den lustiga ekonomianekdot han just berättat, vilket i längden innebär bättre betyg. Alla blir glada och nöjda. Då och då sätter han sig på vita tavlans typ karm, där man lägger pennor och sånt. Inte lärarrövar iaf hehe. Bäst han sitter där ser jag hur karmen liksom böjer sig för hans vikt, och precis när den är på bristningsgränsen och man sitter och undrar vad som händer nu, så reser han på sig för att gestikulera vilt och man kan andas ut igen.
Sedan hände en liten rolig, ny grej på lektionen. Läraren gick alltså igenom företagande och kastade ut frågan om vilka företagsformare man som ensam kunde registrera. Så tittade han lite klurigt på en stackare och frågade;
"vad tror du?"
Tjejen som jag aldrig ens sett förut såg undrande ut och sa ingenting. Han ställde frågan en gång till, men fortfarande inget svar. Så vaknade tjejen brevid till och frågade vem han ställde frågan till?
"Jamen det är ju min spanjor!" sa tjejen med lite bestämd ton. Alla började skratta och spanjoren såg ännu mer undrande ut och skulle antagligen efter lektionen berätta för sina spanskakompisar om de otroligt konstiga lektionerna man hade i Sverige. Inte blev det bättre när min lärare övergav frustskrattet och började skratta ett kacklande skratt i falsett istället.
Ja, om jag skulle ta och göra den där FEKuppgiften? Jag ska uppfinna en hästmobil, hehe och det säger väl allt. Men så länge jag inte får IG på den här bryr jag mig faktiskt inte så mycket om mitt betyg i FEK. Faktiskt inte.
